Årets sista dag är här!

Så var årets sista dag här! 2009 har svept förbi i en svindlande hastighet och strax är vi inne i ett nytt decennium.

Den största händelsen för mig under 2009 har självklart varit när vår son Love föddes den 17 juni. Nu är han drygt ett halvår gammal och har utvecklats till en personlighet med stark vilja och egen karaktär. Han har ett sprudlande skratt som han använder ofta. Han har en stark röst som han ideligen övar nya ljud med. Och han har efter ett par veckor av matvägran fått en otrolig aptit och äter som en häst. Gröt, matpuréer, fruktpuréer, turkisk yoghurt och välling står på menyn om dagarna. Med maten får han energi som ett mindre kärnkraftverk. Han uppträder för omgivningen och charmar familjen med alla medel. Och så har han ju sitt fantastiska hårsvall som jag faktiskt klippte för första gången strax innan jul. Han vänder sig obehindrat mellan mag- och ryggläge. Kanske kryper han snart, vad vet jag. Han har lärt sig leka tittut själv. Han lägger något framför ansiktet och drar bort det och skrattar med hela kroppen. Han sover nu i stort sett hela nätter utan att äta (det händer fortfarande att han äter litegrann men det är nog på upphällningen). Han är fantastisk och jag är otroligt lycklig och stolt över vår son. Min kärlek till honom är gränslös.

Kyla och snöfall har avslutat året uppe i Luleå. Ena dagen snöstorm och nästa 20 grader kallt. Inte direkt något favoritväder men vad gör man?

Luleå Hockey avslutade året med vinst mot Timrå på bortaplan. Att man kom undan med 0-0 efter första perioden var en bedrift och faktiskt Mattias Modigs förtjänst. Kul för honom att han fick hålla nollan och kanske han får bättre självförtroende av det. Mittenläge i tabellen och det är nog ungefär det vi kan förvänta oss.

2009 avslutas hos goda vänner. Men det blir på lite annat sätt nu än tidigare. De flesta kompisar har numera barn eller ska strax få. Barnen står mer i centrum än vi själva. Tidens gång.

Love fick en kusin och en tremänning i slutet av 2009, båda två tjejer. Det är kul att de är så pass nära varandra i ålder. Och det är fler barn på G bland våra bästa kompisar. Det kanske är dags för en kille snart hos någon?

Nu blev det mycket barnsnack... Jag återkommer 2010 med fler inlägg om barn och om andra saker som händer i mitt liv.

Gott Nytt År!

Vi tog vädret med oss

Det verkar som att vädret följer med oss. De senaste dagarna i Luleå har snön trillat ner från himlen regelbundet och med hög intensitet. Samma som de sista dagarna i Stockholm innan vi åkte upp.

Everywhere you go always take the weather with you som den gamla Crowded House-låten från början av 90-talet lyder. Men vi gjorde det inte frivilligt. Så här mycket snö har vi inte beställt. Det positiva är att det blir en vit vacker puderjul, precis som det ska vara. Det negativa: bängel i trafik och besvär att över huvud taget gå ut.

Mer positivt är att det kalla vädret och julledigheter ger utrymme för mer inneaktiviteter som det ska vara vid julen. Umgänge med familj och nära och kära. Trevligt!

Jullov

Äntligen jullov! Eller kan man ha jullov när man är hemma och är föräldraledig? Jag tycker nog det. Det känns som semester när man inte ensam tar hand om sitt barn. Maken är ledig till och med 3 januari och imorgon åker vi upp till Luleå vilket innebär många personer som vill ta hand om Love. Vi skulle i stort sett kunna skicka dit honom själv, jag tror inte att de ens skulle märka att vi inte följde med.

Idag blir det tvättning och packning inför resan. Men också - en väldigt kul sak. Vi ska hälsa på Loves nya kusin som föddes i onsdags. En liten tjej. Ska bli hur kul som helst att träffa henne!

Tungt!

Det har snöat i princip oavbrutet i Stockholm i flera dagar. Nu snöar det inte men vem vet när det börjar om.

Igår var det säkert 1,5-2 decimeter nysnö på gatorna. Jag och Love var till bvc eftersom han fick första sprutan svininfluensavaccin. Det var ingen lätt resa dit. Barnvagnen är inte direkt gjord för sån't här vinterväder. Vi har köpt vinterdäck, men självklart hade vi inte bytt till dem vilket gjorde resan till ett ordentligt träningspass för mig. De små hjulen körde ideligen fast. Det blev aningen bättre när jag låste fast dem men lätt blev det ändå inte. Vi är i övrigt jättenöjd med vår Bugaboo. Och jag tror i och för sig inte att det var lätt att ta sig fram med någon barnvagn igår, även om man kör en traktor typ Emmaljunga.

Love verkar må helt ok efter första sprutan. Han har vaknat några gånger och gnällt i natt och vi ger honom alvedon för att han inte ska må allt för dåligt.

Språklig utveckling

Den språkliga utvecklingen är ständig. Just nu är det väldigt trendigt att uttrycka sig med hjälp av smileys. Men man kan ju undra om det bara är en trend eller om man i ordböcker framöver kommer att kunna utläsa vad ;) betyder.

På många sätt är dessa smileys bra. De betonar eller framhäver många gånger känslan bakom det skrivna ordet. De kan avslöja ironiska undertoner och skämt, något som ibland kan vara svårt att förstå.

Men ibland kan jag tycka att det går inflation i användningen av smileys. Vissa människor kan snart inte skriva en rad utan att lägga in en eller ett par smileys. Och det finns också nackdelar med användningen av smileys. En text med många smileys jämfört med en text utan kan kännas både barnsligare och mer oseriös. Man kan ju undra om vetenskapliga rapporter och forskning i framtiden kommer att vara fulla av smileys eller om vissa typer av texter kommer att klara sig från smileytrenden...

Snö i Sthlm

Snön har kommit till Stockholm i natt och det fortsätter snöa. Jag tar gärna snö på vintern men inte i Stockholms innerstad. Ett tag blir det ljusare och finare men det dröjer inte särskilt länge innan det bara blir en enda slaskig brungrå sörja på marken.

Svenskorna dominerar

Skidskyttesäsongen har dragit igång. Äntligen! De svenska damerna har tagit två dubbelsegrar hittills och ligger etta (Helena Jonsson) och tvåa (Anna-Carin Olofsson Zidek) i den totala världscupen. Vilka OS-hopp. Eller är det så att svenskorna är i alldeles för bra form nu och kommer att komma in i en svacka lagom till OS?

Julledighet inom kort

Idag spelar Luleå Hockey sista matchen innan juluppehållet. Vi möter Modo hemma. Modig är bänkad (tack och lov). Foppa är skadad (ovanligt va?). Hur det är med Luleås alla skadade spelare är oklart. Skulle vara skönt att avsluta med en vinst.

Tydligen hade Fetisovs come back inte varit någon succé i alla fall. Det är ju skönt att en 51-åring inte går in och dominerar.

Om en vecka får vår familj julledigt. Det ska bli så skönt att åka upp till Luleå och umgås med familjen. Det vore också kul att se lite snö - om det finns någon att se. Vi måste nog förresten lägga om till vinterdäck - på Loves vagn alltså...

Har varit vaken sedan 6-tiden. Alldeles strax blir det vila för mig och Love.

Ändra konceptet

Jag är lite trött på min blogg. Den spretar åt alla håll. Kanske jag borde göra separata bloggar: en hockeyblogg, en matblogg och kanske en vardags/-bebisblogg. Men tre bloggar verkar ju också mer omständligt än en. Måste ta mig en funderare.

Det är helg nu. Ikväll blir det hemmalagad "gomat", På spåret och Idolfinalen.

Love och hans mamma har haft en bra vecka. Han har varit på strålande humör mest hela tiden. Dock har han ätit mindre än vanligt, oklart varför, han verkar inte sjuk på något sätt.

Han låter mycket, har många olika ljud som han över på. Han rör sig mycket. Vänder sig obehindrat mellan mage och rygg. Fattar inte kryptekniken ännu men det kommer väl. Han vill framåt, oj vad han vill, men greppar inte riktigt hur han ska göra.

Julkort

År efter år har vi fått julkort av kompisar och betydligt mer avlägsna vänner och bekanta som fått sitt första barn. Det verkar vara ett obligatorium att skicka en bild på familjens nytillskott i tomtemössa eller annan julig söt utstyrsel. Personer som aldrig någonsin har skickat ett julkort får helt plötsligt för sig att alla i ens omgivning nu ska få en julhälsning. Ibland har vi knappt förstått vilka julkortet kommer från.

Vi har raljerat över denna grej och sagt att vi aldrig ska göra så.

Oh my god. Det är mycket svårt att motstå. Alla i hela världen bör ju får se vår älskade Love i tomtedräkt. Han är ju världens sötaste. Men vi står emot. Det blir inga julkort. Men ooh så svårt det är att låta bli. Nu förstår jag alla er som skickat bilder förut.

Värre än Modo

Modo har i vinter liknats vid Jurassic Park men nyheten om att Vjatjeslav Fetisov, 51 år (!), ska göra comeback, får Modo att framstå som ett juniorlag.

Kanske Luleå Hockey har några gamla ess att plocka fram ur rockärmen? L-G, Hurtig, Skuggan eller nån av de andra "stofilerna" kanske är redo att hoppa in nu när många skador härjar.

Stackars oss förresten. Hur ska vi klara oss under junior-VM då Anders Nilsson är borta från laget? Blir inte roligt. Jag har noll förtroende för Modig och två matcher i rad har han visat varför han inte borde få stå över huvud taget.

TV

Det blir mycket matlagningsprogram för mig om dagarna. Vi har BBC Lifestyle (f d BBC Food) som visar matlagning i stort sett hela dagarna. Sweet and Lovely! Jamie Oliver, Nigella Lawson, Come dine with me, Masterchef goes large, och så vidare, underhåller mig under delar av dagen.

Fredagarna har varit Idolkvällar men nu är det snart slut. Istället kan man se På spåret. Första avsnittet med nya programledaren Kristian Luuk och domaren Fredrik Lindström var helt okej. Det är ju inte Ingvar och Björn men det duger. Luuk uppträdde korrekt hela programmet och det traditionella programkonceptet fanns tack och lov kvar. Jag var väldigt orolig för att det skulle bli en massa förändringar. Fredrik Lindström verkade stressad och agerade forcerat. Hoppas det blir bättre till nästa avsnitt.

Har också börjat se Robinson igen. Jag har inte sett det sedan SVT sände (2004) så det ska (kanske) bli intressant att följa igen.

Igår började Real Housewives of New Jersey. Det första avsnittet levde emellertid inte upp till mina förväntningar. Tycker att det var ganska tråkigt men jag ger inte upp utan ser fram emot nästa avsnitt.

Det krockar med Paradise Hotel, en av de sjukaste dokusåporna. Men jag ser bara PH sporadiskt så det spelar ingen roll.

Fåfängan

Fåfängan har en vidunderlig utsikt över stora delar av Stockholm. Därifrån kan man, bland mycket annat, se Djurgården, Skeppsholmen och Gamla Stan. Vädret var inte det bästa när vi var här men en sommardag eller -kväll här måste vara fantastisk.

Igår serverades julbrunch, en kombination mellan en "vanlig" brunch och julbord. Där fanns ett par sillsorter, två laxsorter med såser, räkor, ägghalvor med räkor och majonnäs, två sorters salami, soltorkade tomater, kapris, oliver, grekisk sallad, julskinka med senap och hemlagad äpplemos, ugnsstekt kyckling, prinskorvar, bacon, äggröra, rödkål, Janssons frestelse och köttbullar. Och säkert fanns det fler saker, det är svårt att komma ihåg allt. Vatten ingick men annan dryck fick man köpa till. Te och/eller kaffe ingick också liksom ett efterrättsbord med diverse godbitar.

Det kändes som att det var hög kvalité på maten. Det mesta kändes hemlagat och de flesta saker hade passande tillbehör såsom såser till laxen eller senap och äpplemos till skinkan. Det är ett plus för många andra brunchställen saknar tyvärr de där goda tillbehören som gör det där lilla extra.

Vi bokade bord för fyra personer och en barnvagn. Från början skulle det vara stört omöjligt att ta in en barnvagn men när jag sa att vi får gå någon annanstans gick det helt plötsligt bra.

Var det bättre förr?

Kvaliteten på årets elitserie i ishockey måste vara lägre än på länge. Att spelare som Hlavac och Hlinka kan gå in och dominera som de gör i Hlinköping är ett tecken på det. Ett annat tecken är att pensionärerna i MoDo också dominerar när de är med på isen. Vad har hänt? Varför är det så?

Och är det inte också så att det var roligare förr med hockey. Hur många känner den där adrenalinkicken innan vanliga serielunksmatcher? Det är mycket sällan jag gör det i alla fall. Hur många gånger har jag varit nervös under en match hittills den här säsongen? En gång tror jag, minns inte om det var mot Linköping, HV eller Frölunda men det var nån jämn match i Coop Arena som Luleå till slut vann. Det är inte som på åttiotalet då hockeyn var "ny" i Luleå och det är inte som på 90-talet när Luleå år efter år var med i toppen och spelade en fysisk hockey där motståndarna fick hålla i sig i sargen i matchinledningen för att inte blåsa omkull. Det var tider det! Saknar det!

Supergod tvårätters!

I lördags lagade vi pankofriterade pilgrimsmusslor med morotskräm och cashewnötter till förrätt och stekt ankbröst med risotto, apelsincognacsås och portvinskokta smålökar till varmrätt.

Krispiga pilgrimsmusslor på ytan med ett mjällt inre gifter sig otroligt fint med den sötsyrliga morotskrämen och de oljiga rostade nötterna. Vi hade inte macadamianötter hemma så vi tog cashew istället och det gick lika bra. En supergod förrätt!

Det japanska ströbrödet panko är lite svårt att få tag på. Det finns inte i vanliga matbutiker, det måste inhandlas i asiatiska butiker. Annars skulle det nog fungera att fritera i exempelvis en blandning av potatismjöl och vanligt mjöl.

När vi gör risotto hemma utgår vi från Jamie Olivers recept. Ibland, beroende på vad vi har hemma, lägger vi i sparris, svamp eller annat. I lördags gjorde vi den plain utan extra tillsatser. Ankbröstet bryntes och fick gå färdigt i ugnen. Jag kokade smålökar i portvin, under lock, i säkert en timme. Mot slutet saltade och pepprade jag och hällde i en aning maizena för att reda det lite. Apelsincognacsåsen har vi gjort förut och den passar ypperligt till anka. Det blev en jättegod varmrätt!

Kylan har kommit

Igår kväll när jag skulle flytta bilen fick jag skrapa rutorna för första gången den här hösten/vintern. Kallt väder är oftast lika med klart väder och således lika med solsken. Det är något vi inte varit bortskämda med den senaste tiden.

Men nog är det lite besvärligt också med kylan. Bara att flytta bilen blir jobbigare. Att sätta sig i en iskall bil är inte så roligt. Nog för att vi har en BMW som blir snabbt varm men ändå.

Det blir också krångligare att gå ut med Love. Mer kläder måste bylsas på, och det är besvärligt när man ska gå in och ut ur affärer. Och så kan det bli halt men det är det inte för tillfället.

Är vi sjuka, galna, maniska, eller bara hälsosamt entusiastiska?

Nu är det slut igen. Och det är inte utan att jag känner ett visst mått av separationsångest och vemodighet. Jag kanske är galen men det står jag för i så fall.

Vi har sett alla säsonger av Vita Huset för tredje gången på kanske fem år. Sju säsonger, 154 avsnitt, 6 160 minuter eller strax över 100 timmar totalt. Denna gång gjorde vi det på 5,5 månader. Vi började nämligen se när förlossningen startade, dvs när vattnet gick på natten den 15 juni och kom i mål i söndags kväll. Jag saknar dem redan och funderar när jag kan se serien igen...