Videosnutt

Här kommer nu en videosnutt där Love ålar, det låter dock som att han inte är helt nöjd vid det här tillfället, han kanske är lite lat av sig och tycker det är lite jobbigt... Han vill nog också mycket hellre vända om och åla sig bort till vagnen...

Ålning pågår

Love har börjat åla! Efter nå'n månad av "krypträning" med sina föräldrar när både jag och maken har legat på golvet och visat hur man ska göra började han idag åla. Men inte var det på grund av oss... Vi hade mammagrupp hemma hos oss och en av tjejerna i gruppen kan krypa sedan ett tag tillbaka. Hon måste helt enkelt ha förklarat för honom på bebisspråk hur han skulle göra för helt plötsligt började han åla sig fram. Eller så ville han bara imponera på tjejerna. Det roligaste han vet just nu är att åla sig fram till vagnen som står i hallen och rulla däcken fram och tillbaka alternativt slicka på däcken. Och de är ju jätterena - NOT!

Vinst mot Norge igen

Är inte de här byxorna fruktansvärt fula? Norges curlinglag glider omkring på isen i röd-vit-grå-rutiga jokerbyxor. Jag är definitivt inget modeorakel. Det fattas bara en narrmössa med pinglor för att fullborda den fula klädseln. Det kanske kommer till semifinalen.

Nog är de svenska mössorna som blivit så uppmärksammande betydligt snyggare än de norska byxorna. Vi vinner mot Norge där igen. Haha.

Tvärstopp

Over and out. Hockeyturneringen är slut för Sveriges del. Svenskarna klarade inte av slovakerna som hade enorma problem med Norge. Illa illa, hur illa? Jätteilla. Usch, usch, usch!

Jag missade första perioden men såg alla målen. Sverige går bort sig vid flera tillfällen och slovakerna tar vara på lägena. Slovakerna gör det också svårt för Sverige och Sverige lyckas inte hitta nyckeln som kan låsa upp slovakernas försvar. Henrik Lundqvist hade ingen lysande dag på jobbet, det är inga lätta lägen han får mot sig och försvaret ställde inte alltid upp på bästa sätt men ändå...

Vilken uppvisning

Sverige hade uppvisning i gårdagens OS-stafett. Toppinsatser från första till sista åkare och vad skönt att se att även en norrman (Hjelmeset) kan gå in i en så kallad Brink-vägg!!! Det var för övrigt nästan lika skönt att Sverige vann som att Norge inte vann. Jag klarar inte av Petter Northugs äckliga spurter och hans löjliga uttalanden om svenskarna.

Alla svenskar gjorde bra ifrån sig men det blir Hellner på sista sträckan som får ta åt sig den största äran. Han ryckte från sina efterföljare på ett målmedvetet och kraftfullt sätt. De jagande hade inget att sätta emot och framför allt så orkade inte Northug ta in när Hellner drog ifrån.

Anders Södergren. Vad kul att han äntligen får sin guldmedalj! Det finns nästan ingen idrottsman som verkar så genuint trevlig, glad och positiv och som efter det senaste året fullt av motgångar har kommit igen på ett fantastiskt sätt och visar otrolig styrka!

Oj vad fint det här guldet satt!

Norgehistoria

Norge är nu historia i den olympiska hockeyturneringen men höll på att skapa en helt annan historia när de var mycket nära att skaka om slovakerna i kvartsfinalen i morse. Jag såg slutet av matchen och det var riktigt nära att norrmännen kvitterade i slutet.

Omskakad blev också Lubos Bartecko. Här är obehagliga bilder som visar hur hans huvud slog mot isen efter en ful tackling av en norrman.

Svensk kvartsfinal mot Slovakien imorgon bitti kl 6. Den matchen måste man ju se. Det känns som semifinalläge med tanke på slovakernas slappa Norgematch.

Visst är det förresten så att pitebor bräker när de pratar? Jag tycker det låter så när experten Renberg sitter i studion och pratar.

Det stora trafikkaoset

I stora delar av södra Sverige råder ett fruktansvärt trafikkaos. Jag kan nog också hålla med kritiken som undrar om vi inte borde vara bättre förberedda med tanke på var på kartan vårt land ligger. Men det är väl inte så enkelt. Tunnelbanetågen samlar på sig mängder med is och bromsarna slutar fungera och det är tydligen inte så enkelt att åtgärda. Det brukar väl liksom reglera sig själv vid normala vintrar men icke den här vintern. De senaste vintrarna har varit milda och snöfattiga medan denna vinter varit lååång, snörik och kall.

Ofta kommer kritik från norrlänningar om undrar och raljerar över hur det kan bli ett sådant kaos här nere. Det undrade jag också förut men nu har jag liksom insett den vida skillnaden mellan trafiklägena.

På Essingeleden kör det ca 150 000 bilar per dygn. Blir det snökaos där leder det med största sannolikhet till köer och eventuellt också olyckor. Blir det olyckor blir det köer. Det blir inte bara kö från ett håll utan även i mötande körfält. Varför då kan man ju undra. Tittköer. Folk är nyfikna, så enkelt är det. Jag vet inte hur många kör på exempelvis Bodenvägen under ett dygn men det rör sig väl om något tiotusental. En viss skillnad alltså.

Och i kollektivtrafiken är det helt andra dimensioner. I Stockholm är det för tillfället problem med både pendeltåg och tunnelbana. Ett fullsatt tunnelbanetåg tar ungefär 1 500 personer. Tio inställda tåg innebär således 15 000 personer som inte kan ta sig från ställe A till ställe B. I Luleå t ex består kollektivtrafiken av ett tiotal busslinjer. Det är väl klart att det skapar problem om ett par bussar från något bostadsområde utanför centrum ställer in sina turer men inte av denna kaliber.

Vi är hur som helst glada att bo i stan. Då behöver man inte bli strandad i sin förort. Jag har oavsett väder 7 minuters promenad till jobbet (fast nu "jobbar jag hemma") och maken har 20 minuter.

Det blev som han sa...

Helena Jonsson som var Sveriges största medaljhopp innan OS får åka hem tomhänt. Hon kanske har köpt några souvenirer men några medaljer får hon inte med sig hem. Fiasko? Ja kanske men Staffan Eklund talade ju om Magdavarning redan på Idrottsgalan och han visste inte hur rätt han fick. Fast det var nog inte det han menade...

Skidskyttarna tog bara en medalj totalt och det var nog några för få för att att det ska bli godkänt med tanke på framgångarna i världscupen tidigare under säsongen.

Damskidåkarna är sjuka och det är väl Anna Haag som fått det av Emil Jönsson som sen har spridit det vidare. Det kanske borde införas pussningsförbud under OS? Utan några av deras bästa åkare blir det ingen medalj där.

Ikväll är det damernas storslalom och herrarnas skidstafett. Medaljchanser i bägge grenarna när Anja och Hellner o co är i farten igen. Det ska bli mycket spännande att följa.

Mer snö och ännu mer längtan till våren

Vintern tar aldrig slut i Stockholm. Det har snöat en himla massa fredag och lördag och idag snöar det igen. Igår var det 20 grader kallt så det var inte heller så roligt.

Jag längtar till vår och sommar. Tänk vad skönt när man kan ta sig ut tillsammans med sina föräldralediga kompisar och sitta ute i det fina vädret! Utan att behöva bylsa på sig och Love en massa kläder och utan att behöva dra en trögkörd vagn på moddiga och isiga gator och utan att behöva oroa sig för att istappar ska falla ner från taken.

Operation barnsäkring måste göras i detta hem snarast. Love har blivit väldigt nyfiken av sig på vad som finns i kökslådor, badrumslådor och allt han kan komma åt. I morse klämde han fingret i en kökslåda och det blev aj aj och storgråt. Det var som tur var inget allvarligt.

Snart kryper han nog. Han tar sig ideligen upp i krypställning och står och gungar på alla fyra. Han fattar ännu inte riktigt hur han ska ta sig framåt men han tar sig åt alla andra håll på något underligt sätt.

Han är nu drygt åtta månader gammal, väger 9,6 kg och är 75,5 cm lång enligt gårdagens mätningar på bvc. Och så är han ju förstås världens finaste.

OS

Igår var det sprintstafetter i OS.

Herrarna tog sig inte vidare från semin. Hellner var fantastiskt duktig men hans kollega Teodor var inte särskilt framgångsrik.

Damerna Kalla och Haag ledde hela loppet men tog silver och konstigt nog kändes det som en besvikelse men i det stora hela måste man ju säga att det var väldigt bra gjort. Fast det var nog många som hade hoppats på mer. Jag tyckte de körde precis så som de kunde för att försöka skaka av sig de andra lagen. Det borde däremot gå att tjäna mer tid på växlingarna så det får de jobba på i framtiden.

I curlingen hänger det både på Sverige och på andra länder om Sverige ska kunna ta sig vidare till semifinal. För damerna går det bättre och i lag Anette Norberg har vi ett stort medaljhopp.

Ikväll är det skidskyttestafett för damerna. Inga större förhoppningar om medalj där. Visserligen har Sverige vunnit en världscupsstafett innan OS men med den form ryssar och tyskor och andra är i känns en medalj väldigt avlägsen.

Äntligen något som hjälper

I flera år har jag haft ont i rygg och axlar på olika sätt. Jag har bland annat gått till olika massörer för att få lindring men inget har hjälpt på lång sikt.

Nu har jag varit hos en kiropraktor två gånger och det verkar faktiskt göra underverk för min rygg. Han justerar obalanser i kroppen genom att öka/normalisera rörlighet i leder och genom att ta bort spänningar i muskler.

Gud så skönt att eventuellt kunna återgå till ett liv där det normala är att INTE ha ont någonstans i ryggen/kroppen. Det krävs naturligtvis också egen träning. Jag har fått några övningar som jag ska göra hemma men det skulle även vara bra att stadigt komma igång med styrketräning. Dock verkar det som att så fort jag börjar träna blir jag förkyld vilket leder till ett nytt träningsuppehåll med svårigheter att komma igång igen...

Hockeyn

Sverige vann enkelt mot Finland i morse. Nu såg jag inte hela matchen men av det jag såg kändes svenskarna överlägsna. Finnarna hade inte mycket att komma med, inte ens i power play. Nu blir det svensk kvartsfinal mot Slovakien.

Mats Sundin var gäst i hockeystudion. Jag såg för övrigt Mats promenera på Östermalm härom veckan tillsammans med fru och hund. Hunden var ivägen för barnvagnen, det var så jag såg honom...

Love är frisk nu efter en halvkrasslig vecka. Han har dock inte återfått matlusten helt ännu vilket jag verkligen hoppas att han snart får för det är jobbigt att hålla på att kriga när man ska äta, jag är rädd att det ska skapa mattrauman hos honom. Igår vägrade han t ex äta middag men i morse slukade han sin grötportion utan problem. Han smittade ner mig så jag har också varit förkyld några dagar men nu känns det bättre. Maken kände också av halsen i morse men hoppas att det bara är tillfälligt.

Medaljlös söndag

Igår kväll blev det inga svenska medaljer och inga nya tårar från min sida. Närmast en medalj var nog Björn Ferry men darrigt skytte i sista stående förstörde den chansen. Helena Jonsson gör ännu en halvdan insats och ACO överraskar mer negativt än positivt. De individuella skidskyttegrenarna är över, endast stafetterna återstår och det blir förmodligen inga medaljer för de svenska lagen där.

Kalle Grenemark måste vara den mest positiva människan i hela världen. Om jag fick en krona för varje gång han har sagt: "kan hon bara hålla ihop det här nu och skjuta fullt i resten av skjutningarna då kan hon vara med och fajtas om en medalj", då skulle jag vara rik nu. När han sedan summerar Helena Jonssons OS-tävlingar tycker han det är skönt att hon fick ta med sig ett så positivt resultat från sista tävlingen. Vaddå positivt? Hon blev ju inte bättre än tia och kan inte göra annat än att försöka glömma OS och sikta på världscupen istället. Där är hon lugn, trygg och stabil.

Jag gillar inte krönikörer som alltid anstränger sig för att skriva negativt. Igår i DN var det en krönika om OS-kommentatorerna och jag såg inte ett enda positivt ord där. Det var bara gnäll. Kritik ska vara konstruktiv men det var verkligen inte den här krönikan. Jag tänker inte ens skriva ut namnet på krönikören för jag antar att han gillar att få uppmärksamhet för sina ultranegativa krönikor. Själv så älskar jag OS och jag tycker samtliga programledare, experter och kommentatorer gör ett bra jobb!

Man blir trött av OS

Igår kväll gick jag och la mig 21.30. Jag orkade inte mer. Alla veckans "uppesittarkvällar" i kombination med en förkylning som gjorde att ögon och näsa rann samt en bebis som gärna stiger upp tidigt på morgnarna blev för mycket för mig. Jag var så trött så ögonen sved.

Vaknade till efter 23.30 när maken lät i vardagsrummet. Jag gick dit och hann med att se upploppet på herrarnas jaktstart och insåg då vad jag hade missat. TVÅ svenska medaljer. Och vilket lopp.

Nu har jag sett reprisen på loppet och självklart kom tårarna som ett brev på posten. Vilken insats av de svenska pojkarna och vilket lagarbete! Jag är full av beundran över deras insats. Anders Södergren och Marcus Hellner gör allt vad de kan för att hjälpa Johan Olsson efter hans ryck. Gud vad jag hade hatat om något annat land hade gjort på samma sätt. Jag är också ganska nöjd att inte Petter Northug lyckats så bra ännu i OS. Han fick visserligen brons i sprinten men hade nog väntat sig mer innan OS-tävlingarna.

Marcus Hellner har potential att bli en ny svensk skidkung i likhet med Gunde, Wassberg och de andra. En bragd? Javisst. Juryn kommer att ha svårt när de ska sammanträda senare i år och det bästa är att det kan komma fler bragder framöver.

Gårdagens skörd: silver

Gårdagens skörd i OS blev ett silver och här var det mer tårar förstås. Man skulle kunna tro att jag är gravid så mycket som jag gråter men det är jag inte. Idrott är bara något som berör mig väldigt starkt.

Haag silvrade och som hon gjorde det. Flera gånger trodde jag att hon inte skulle orka längre men hon spurtade ner sina konkurrenter totalt. Charlotte Kalla var frånkörd sedan länge och hade inget med slutstriden att göra. Jag tyckte inte alls hon var så "kall" som hon sa själv att hon var efter sitt fall utan att hon stressade för att komma framåt men det kanske var rätt vad vet jag.

Andra svenska kraschen kom igår då Järbyn flög, snurrade några varv och tappade medvetandet, fick en hjärnskakning och tack och lov inte mer än så.

Det lilla jag såg i början av gårdagens hockeymatch tydde på en ganska ointressant tillställning. Dessutom verkar svenskarna ha haft lite bekymmer med Vitryssland vilket vi får hoppas är en inställningsfråga även om man tycker att inställningen borde finnas där efter vitrysslandshistorien i Salt Lake 2002. Såg lite av finnarnas match mot Tyskland nu på morgonen och de körde verkligen över sina motståndare. Sverige möter Finland på måndag morgon och Sverige brukar nästan alltid slå lillebror Finland i viktiga sammanhang men jag har inte riktigt koll på hur viktig den här matchen egentligen är.

Det är snöoväder i Stockholm. Det finns snart inga ord kvar för hur mycket jag längtar bort från snön och till våren. Dessutom är det kallt, nu på morgonen är det elva minusgrader. Vintern har varit ovanligt lång, kall och snöig här i Stockholm, så här har det aldrig varit under min tid som boende i huvudstaden.

En bragd

Det Anja Pärson gjorde igår var inget annat än en bragd. Att komma tillbaka på det sätt hon gjorde efter den vådliga kraschen är ett mirakel. Själv hade man ju för det första aldrig någonsin funderat på att resa sig upp ur sängen om något liknande hänt mig. Det ska väl också sägas att sannolikheten att det händer mig är minimal eftersom jag inte åker utförsåkning annat än vid mycket speciella tillfällen var tionde år eller så och då helst i typ blå backar. Och jag är ingen elitidrottare, utan på sin höjd en glad amatör/motionär.

Men Anja är en elitidrottare och en mycket speciell sådan. Det finns bara en större mästerskapsåkare, norrmannen Aamodt som fick ihop 20 medaljer på OS och VM under sin karriär. Anja har hittills 17, och hon är bara 28 år. Får hennes kropp vara hel i fortsättningen är jag säker på att hon slår rekordet. Hennes vinnarskalle är enorm. Även om hon inte vinner i världscupen kan man vara säker på att hon slår till när det är mästerskap.

Jag grät igår när Anja fick ställa sig på prispallen. Anja grät också. När har hon senast gråtit när hon blivit trea? Antagligen någon gång när hon varit så förbannad och ledsen för att hon missat guldet. Det har liksom inte varit Anjas grej att glädjas över tredjeplatser.

Snart kan man väl förresten börja fundera på om Anja platsar i samma sällskap som Sveriges största idrottare genom tiderna, exempelvis Ingo, Björn Borg och Ingemar Stenmark.

Bragdguldet? Ja kanske men det beror självklart också på vad våra andra idrottare ställer till med under året. Och tydligen också på att reglerna inte tillåter det... Jerringpriset? Anja har aldrig varit folkkär som exempelvis Magdalena Forsberg var och som både Charlotte Kalla och Helena Jonsson är. Men är det något som kan göra henne folkkär så är det gårdagens prestation och om hon finns med bland kandidaterna lovar jag att rösta på henne.

Helena Jonsson verkar förresten göra en Magda och inte palla trycket i sitt första OS. Men hon är ung och kan vara med i fler stora mästerskap framöver. Det är tråkigt när det händer men inte helt ovanligt.

Mer tårar

Igår grät jag igen till OS, men det här var en annan slags tårar än föregående kvällar.

Innan Anjas åk frågade maken om hon verkligen ska åka det här eftersom så många andra åkare innan henne hade haft problem med backen som de tävlande knappt hade fått träna i. Vi var oroliga men ändå förväntansfulla, jag trodde verkligen på medalj men hade svårt att tro att hon skulle kunna slå Vonn.

Anja åkte för en klar silvermedalj när olyckan inträffade. Usch vad jag tyckte det var hemskt. Först blir man orolig om hon över huvud taget kan röra sig och sedan tyckte jag så vansinnigt synd om henne. Så nära en medalj och så nära målet men på ett ögonblick var åket över och kanske hela OS och karriären och allt...

Som tur är verkar Anja ha klarat sig utan "allvarligare" skador men borde vara en smula mörbultad så hennes medverkan i dagens kombination är väl ganska osäker. Jag vet inte om det är modigt eller bara dumdristigt att över huvud taget fundera på att ställa upp i störtlopp igen dagen efter en så stor krasch...

Mer guld

Björn Ferry gjorde ett fantastiskt lopp igår och tog guld i jaktstarten. Ett rafflande lopp med en upplösning som man bara drömmer om. Tänk att alla andra som jagade Björn också missade i sista ståskyttet! Vilken glädje och vad skönt för hela skidskyttelaget som det hittills har gått lite halvknackligt för. Snyftningar även igår således.

Helena Jonsson har än så länge inte levt upp till förväntningarna. Ska det bli så illa att hon gör en Magda, dvs misslyckas på OS? Det tror jag inte. Jag tror hennes tid kommer. Hon har fortfarande chans att ta medalj. ACO blev fyra igår vilket visar på bra form. Men mycket talar för att Magdalena Neuner blir OS-drottning.

Man kan ju undra vad arrangörerna håller på med. Struligt i starten under damloppet vilket man kan tycka att man borde hinna fixa till innan herrarna skulle iväg. Men icke. Där blev det också strul. Det kan faktiskt ha haft betydelse för loppens slutresultat men det vet ju bara gudarna vid det här laget.

Guld varje kväll?! Undra om det kommer att bli en vana här i OS. Ikväll är det i så fall dags för Anja Pärson i störtlopp, Emil Jönsson eller varför inte Hanna Falk i skidsprinten.

Hockeyn börjar för Sveriges del i natt. Match mot Tyskland 01.30 men det skippar jag. Jag kommer inte att stiga upp mitt i natten för att se hockey, det ska i så fall vara när det börjar dra ihop sig mot viktigare matcher.

Man lär sig alltid något

Igår fick min son leka med min mobiltelefon. Hans far tyckte att det var en bra idé. Slutresultat: när jag skulle använda den igår kväll var det fukt under displayen, några tangenter gick inte att använda och det var blött under batteriet. Under natten har den fått torka och nu verkar den som tur är fungera som den ska.

Slutsats: små pojkar som stoppar allt i munnen och dreglar som en fontän får inte leka med mobiltelefoner. Nu har min man lärt sig det.

Guld till Sverige!

Igår blev det guld till Sverige. Charlotte Kalla gjorde ett perfekt lopp och gladde många svenska hjärtan. Tårarna trillade - det går ju inte att undvika.

Och Hellner var sååå nära medalj men orkade inte riktigt, fy vad nesligt det ska kännas med en fjärde plats. Men han kan ju i alla fall se sig i spegeln och tänka att han verkligen försökte för så trött som han var efterått ser man sällan. Hade han fel taktik? Han siktade på guld men hade kunnat köra annorlunda, som han annars brukar göra, för att nå en medalj. Men jag gillar inställningen, att det är allt eller inget som gäller. Hellre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna sin båge som Verner von Heidenstam sa. Osvenskt.

Johan Olsson var också duktig men åkte fel väg och åt fel håll men det hade ändå inte räckt till medalj om han hade åkt rätt väg från början. I fortsättningen lär han väl hitta rätt får man hoppas.

Ikväll dags för skidskytte igen. De svenska åkarna har inte det bästa utgångsläget på jaktstarten men är det någon idrott där det kan bli stora omkastningar så är det väl skidskytte. Jag hoppas verkligen att det var felvallat i helgen för de svenska damerna, annars är det formen det är fel på och den är svårare att ändra på några dagar.

Så gick det ännu en vecka

Mina föräldrar har åkt hem till Luleå idag efter ett veckolångt besök hos oss. Vad fort tiden går. Innan de kom kändes en hel vecka som en jättelång tid men tiden springer fram. Jag har i alla fall hunnit med att vara hos en kiropraktor/massör, simma och bada på Centralbadet och träna styrketräning på Friskis. Pappa har i vanlig ordning hjälpt till med montage av olika saker. Han har hängt upp två lampor, tre hyllor i Loves rum och installerat en tvättmaskin. Love njuter av att ha sina morföräldrar på besök, det är alltid någon som håller på med honom och som tur är han väldigt bekväm med att umgås med andra än sina föräldrar. Han har dock haft lite feber i helgen och är lite småförkyld nu så han är tyvärr inte på bästa humör.

Det är inte rättvist

Hockeylivet är inte rättvist ibland. Två matcher i rad har vi åkt på nesliga förluster i matcher där vi mycket väl kunnat få 1, 2 eller 3 poäng. Men pucken har verkligen studsat stolpe ut för Luleå och stolpe in för motståndarna. Tänk så viktigt det hade varit att få med sig några poäng från de två sista matcherna. Men icke.

Det sägs att man förtjänar tur. I så fall tycker jag Luleå borde ha en hel julklappssäck med tur kvar till de återstående matcherna.

Sedan undrar jag hur Luleå kunde få mer än dubbelt så många tvåminutersutvisningar som Frölunda.

Uppehåll nu. 7 omgångar kvar. Luleå inblandat i striden om sista slutspelsplatsen. Vad säger en sierska om detta?

No tunnelbana for me

I onsdags åkte jag tunnelbana för första gången sedan i våras. När man bor mitt i stan promenerar vi oftast dit vi ska och ska vi utanför stan åker vi bil. Det är rätt skönt att slippa kollektivtrafiken. Det är alltså inte så att jag saknar det.

Idag skiner solen och svärföräldrarna är på väg. Love sover och jag sitter i telefonkö med SAS - igen...

Legenden kom

Jag tänker inte på Foppa den här gången. Ja han var också med, han kom, sågs, blev skadad och förlorade. Men matchens huvudattraktion visades upp innan matchstart. Jarmo Myllys, mannen, myten, legenden kom in på isen med matchpucken. Han möttes av stående ovationer och jubel och det är han verkligen värd. Han hade på sig samma tröja som när han gjorde mål hemma mot Malmö. Kult!

Kundtjänst - var god dröj

Sitter i telefonkö hos SAS kundtjänst. Ska boka om en resa - vilket inte verkar vara möjligt att göra via nätet. Har köat 10 minuter och jag har under den tiden avancerat från plats 71 i kön till plats 57... Anger man Eurobonusnummer kan man tydligen bli prioriterad vilket måste vara ren lögn eftersom jag ringde två gånger i rad och hamnade bara längre bak när jag hade knappat in numret.

Positiva tankar

Nu ska jag sluta gnälla om vädret. Det är bara att gilla läget för är det något man inte kan göra det minsta åt så är det vädret. Istället får jag se fram emot ett trevligt veckoavslut med mammagrupp imorgon och besök av svärföräldrar från och med imorgon. Nästa vecka kommer mina föräldrar så det ska också bli riktigt trevligt!

Och Luleå Hockey matchar mot Foppa m fl ikväll. Jag tror på vinst, nu vänder det för vårt kära Luleå!

Se nu här

Man skadad av fallande istapp i centrala Stockholm. Hu så hemskt.

Får det vara så här?

Jag måste bara gnälla lite.

Snöröjningen i Stockholm är under all kritik. Trottoarer är antingen snöiga och moddiga eller fullpackade med decimetertjocka lager av is. Dessutom ojämt packat så att det ofta blir kraftig lutning ner mot gatan.

Dessutom är var och varannat tak fullt av snö som hänger ut över takkanterna och faller ner när man minst anar det. Ännu värre är alla istappar av modell gigantiska som hänger i många stuprör. Faller de ner när man går förbi är man rökt, körd, slut helt enkelt. Är inte sånt straffbart?

Jag ser med andra ord inte mycket positivt med vintern i Stockholm. Jag längtar till vår och sommar, allt är så mycket enklare då.

Slut gnällt för den här gången.

Ny vecka

Så var det måndag igen. Ny vecka och fem dagar till nästa helg.

Det snöar och snöar. Så här mycket snö och kallt har det inte varit i Stockholm sedan mitten av 80-talet. Det är snö överallt. Många trottoarer är packade med flera decimeter is och snö plus att det kommer nysnö hela tiden. Det är inte särskilt lätt att köra med vagnen.

I helgen har vi bytt till sittdelen så nu kan Love åka mer upprätt och titta sig omkring. Han har nästan blivit för lång för liggdelen och tycker det är tråkigt att ligga ner alltför länge utan att kunna se nånting. Det ska bli kul att se vad han tycker om att kunna sitta upp när vi är ute och går. Fördelen med vagnen är att man kan ställa in den i tre lägen från sittandes helt upprätt till liggande så det kommer förmodligen att gå alldeles utmärkt att sova i vagnen även fortsättningsvis.

Maken var inne i ett stim igår. Han satte upp tre lampor, gjorde om vagnen och fixade och donade här hemma hela dagen.

I lördags hade vi barnvakt så vi var ut och åt på restaurangen Stockholms matvarufabrik. Tyvärr var det ingen höjdare. Menyn på nätet var inte alls den meny de hade i restaurangen. Jag hade sett fram emot att beställa tre av deras förrätter med mina favoritråvaror pilgrimsmusslor, anklever och kalvbräss men tji fick jag när jag såg menyn. Det fanns mycket färre rätter att välja på och den varmrätt jag bestämde mig för var slut... Det är alltså inget ställe vi rekommenderar till någon annan, det finns så många andra bättre alternativ.

GI:andet går jättebra. Har tappat 2 kg på två veckor vilket gör mig jättepeppad att fortsätta. Jag rekommenderar verkligen de som börjar med "dieter" att göra en invägning för man blir mycket mer peppad när man ser resultatet.

Nu är det bara att ta sig i kragen och börja styrketräna. Jag behöver det verkligen. Love börjar bli tung att bära på, han väger väl snart 10 kg och när fredagarna kommer känner jag mig alldeles slut i rygg, axlar och armar. Det är inte så att jag bär omkring på honom hela tiden men han måste ju ändå flyttas...

Robinsonfinalen i lördags vanns av Hans vilket var otroligt skönt. Jimmy eller Anders hade verkligen inte varit värdiga vinnare. Dock spelade de spelet bra, det måste erkännas men ingen av dem var väl nån Robinson. Många av deltagarna ägnade sig också åt vuxenmobbning å det grövsta. Det är hemskt när barn mobbar men det är nästan ännu värre när vuxna så tydligt mobbar och fryser ut varandra. Men det kanske är så man blir efter många veckor utan mat. Jag skulle i alla fall bli galen, hjärnan skulle förmodligen sluta fungera och man kanske skulle göra många konstiga saker.