En vecka utan familjen

Förra veckan var maken och sonen uppe i Luleå. De åkte i lördags så jag var ensam hemma hela förra veckan tills i torsdags kväll när jag också åkte uppåt. Love mottog min ankomst till Luleå ganska ljummet. Han var nästan lite sur på mig, kanske var det att jag hade varit borta från honom så länge som fick honom att bli lite sur. Det gick i alla fall över ganska snabbt, tur att han inte är långsint!

Hur som helst så måste jag erkänna att jag tyckte att det var ganska skönt att vara ensam hemma några dagar. Jag vet inte när jag senast varit ensam hemma, det måste ha varit typ förra hösten någon gång, och då var det frågan om några timmar. Nu kunde jag komma hem från jobbet, fixa mat och sätta mig framför tv:n och äta, och jag kunde göra precis vad jag ville göra för en gångs skull. I lördags var det tjejmiddag hemma hos mig, och det var väl en sisådär två år sedan jag var på nån sån tillställning. Och i söndags kunde jag sätta mig i mysfåtöljen och läsa morgontidningen precis så länge som jag ville.

Jag saknade sjävklart mina killar också men jag skulle ljuga om jag inte sa att det var skönt också. Jag är inte en dålig mamma för det.

Bäst på allt

Det är härligt att vara supporter till Luleå Hockey nu. Vi är bäst på i princip allt: serieledare med sju poängs marginal, bäst i power play, box play, minst antal insläppta mål och så vidare. Jag har varit Luleåsupporter sedan födseln och det är ju bara att inse att det är mycket roligare att vara supporter när vi leder serien än när vi har legat och harvat i de nedre regionerna som vi gjort nu ganska många år.

Fick förmånen att se mitt älskade lag spela på plats i Coop Arena i lördags och jag fullkomligen bubblar över av stolthet när jag ser Luleå resa sig och vända ett underläge till vinst. Det finns något stort i det här laget. Visst kommer det att komma svackor, det måste det göra, annars kommer vi att sluta på en sisådär 122 poäng när serien summeras vilket skulle vara ett poängrekord som heter duga.

Nu kan man ju till och med köpa tidningarna efter matcherna, hyllningskrönikor finns det gott om men skulle jag få bestämma skulle det skrivas ännu mer. Men många "förståsigpåare", tidningsskribenter och Boorken och säkert många fler undrar ju nu istället hur länge Luleå ska orka spela på det här sättet. Men har de orkat så här länge så kommer de nog att orka ett bra tag till.