Fartkameror

På väg 276 som vi åker till stugan är det fartkameror längs en ganska lång sträcka. Och jag undrar varför så många saktar ner till typ 60 när det är 70 som gäller vid kamerorna. Och är det 50 som gäller så kör många 40. För att vara på den riktigt säkra sidan verkar det som. Men åååh sånt irriterar mig.

Gubbar och kärringar

Jag vet inte om det är tänkt att "gubben" bara ska vara ett sött smeknamn på sin make/sambo/särbo. Jag tycker inte att det är särskilt sött. Är det inte samma sak om den manliga parten i förhållandet skulle börja kalla kvinnan för kärring? Inte f-n skulle jag vilja bli kallad kärring.

Har det med ålder att göra? Kallar man sin make för gubbe när man uppnått en viss ålder eller är det inte åldersberoende?

Man kan ju kalla små barn för gubbar, Love kallas ibland för lilla gubben, vilket jag tycker kan vara väldigt sött. Men att jag skulle kalla maken för gubben - nej, det dröjer nog ett bra tag hoppas jag.

Skåne till Danmark?

När Luleå spelade mot Malmö eller Rögle när de var i högsta serien brukade Luleåklacken sjunga "vi byter Skåne mot Carlsberg". Jag tycker inte om öl, men det kanske inte skulle vara så dumt. För utan skåningarnas röster hade nog inte Sverigedemokraterna tagit sig in i riksdagen.

Det är en skam för Sverige att ett sådant parti kunnat ta sig in i riksdagen. Nu kan vi inte längre vara stolta över att vara ett av få länder i Västeuropa som inte har ett främlingsfientligt parti bland den högre politiska makteliten.

Smygrasisterna är säkert nöjda. De som inte vågar ta offentlig ställning över sin inställning till invandrare och invandringspolitik men som i smyg tycker att all invandring bör stoppas och att man gärna får kasta ut många av de som redan finns i Sverige. De fnissar säkert inombords idag. Jag förfäras över denna tanke.

Månne ett allianssamarbete med Miljöpartiet kan göra att den svenska politiken kan föras utan större störningar men man måste ju också hitta ett sätt att försöka motverka SD:s frammarsch. Utfrysning verkar inte ha fungerat så nu måste politikerna hitta på något annat.

Min hårvärld

Om man köper en shampooflaska och en balsamflaska från samma märke är det nästan alltid mer i shampooflaskan. Varför då? Ska man använda mer shampoo och mindre balsam varje gång man tvättar håret? Eller räknar tillverkarna med att fler personer i ett hushåll använder shampoo jämfört med balsam?

Varför heter det förresten shampoo - vilket fult ord...

Och varför har en del av dessa märken konstruerat flaskorna så att shampoot är stående, med korken uppåt medan balsamet har korken nedåt?

Och varför vill jag envisas med att försöka stava shampoo med sch när jag vet att det absolut inte stavas så? Det kommer liksom automatiskt när jag skriver.

Och hur länge ska man tappa massor av hår efter det att man fått barn, det har ju nästan gått 14 månader nu. Tur att jag har mycket hår!

Maken har sommarfrisyr med kortrakad skalle. Ibland skulle jag också vilja göra så men det vågar jag ju absolut inte. Men det skulle vara så enkelt och skönt. Finns det något mysigare än att smeka en nyrakad skalle? Ja, förmodligen finns det det, men det är en annan femma. Nu använde jag mig av ordet mysigt. Jag gillar inte det ordet. Jag tycker bättre om trevligt, gosigt och egentligen alla andra ord som är synonymer till m-ordet.

I onsdags var jag på vaxning. F-n alltså man vet att man lever när man är där. Tur att man glömmer bort hur ont det gör mellan gångerna.

Jag skulle behöva klippa mig också men när ska jag kunna göra det? Har själv inget bra svar på den frågan. Och Love skulle behöva gå till en riktig frisör för hans hår växer värre än gräs och vi föräldrar är inte de bästa frisörerna.

No more hair issues for today. Tror jag.

Dricks eller inte?

När jag/vi är på restaurang ger vi 99% av gångerna dricks när vi betalar notan. Det har väl hänt nån enstaka gång när vi inte har varit nöjd med varken mat eller service att vi struntat i det som en markering.

Ibland när man är på restaurang med ett sällskap kan dricksandet bli lite pinsamt. Vissa ger aldrig dricks och en del är mer generösa. I USA vet man att man måste ge 15% i dricks. Gör man inte det kan personalen bli väldigt upprörd. Man lämnar inte en restaurang utan att dricksa. Det kan också vara bra att veta när man väljer restaurang eftersom man alltid måste lägga på minst 15% på priserna. Mig veterligen finns det ingen drickspraxis i Sverige.

Är det ett skämt eller?

Jag lämnade in makens skräddarsydda skjorta för lagning. Den hade ett litet hål i ärmen. Visst sa sömmerskan, det kan hon lätt fixa. Så här blev resulatet. Det är alltså en rosa skjorta och hon har sytt med vit tråd. Det ser mer ut som att hon har fått ett raseriutbrott på skjortan och sytt allt vad hon kan åt alla möjliga håll. Slutresultat: skjortan måste slängas.

Och så här står det på skyltfönstret. Jag rekommenderar er INTE att anlita henne... Kemtvätten ligger på Upplandsgatan i samma kvarter där vi bor.

Modemhaveri

När vi kom tillbaka från Turkiet fungerade inte vårt modem. Snacka om datorabstinens. Har bara snabbkollat mail där borta så när vi kom hem hade jag massor av saker jag ville kolla i datorn. Men icke sa nicke, det gick inte. Telefonen har inte heller fungerat så vi har känt oss lite handikappade kan man säga. Men igår fick vi ett nytt modem så nu fungerar det igen. Halleluja!

Status: vändningen är här?!

Vilken otäck sjuka det är den där kräksjukan... Jag blev sjuk i onsdags kväll och har varit dålig ända till och med igår kväll. Idag är första dagen det känns bättre även om jag fortfarande inte har någon matlust och ibland drabbas jag också av illamående. Jag trodde att maken skulle klara sig men igår drabbades han också, fast av en något lindrigare variant med kräkning och febertopp. Love verkar i alla fall vara på bättringsvägen och det är väldigt skönt. Däremot har han fått några slags utslag som, enligt vår husläkare som vi var till igår, är relaterade till magviruset. De blommar upp hastigt och kan komma över i stort sett hela kroppen, för att sedan försvinna lika fort.

Nu måste vi börja operation röjning här hemma. Det blir en aning rörigt när hela familjen är sjuk samtidigt, plus att vi har en resa att förbereda oss inför. På tisdag åker vi till Turkiet så vi måste börja tvätta och fixa inför resan så snart vi orkar.

Jag blev knockad

I onsdags vid 18-tiden drabbades jag av något som måste vara den ökända vinterkräksjukan. Lite konstigt kanske med tanke på tidpunkten på året.

Jag blev helt utslagen, har aldrig varit med om något liknande. Hela onsdagskvällen tillbringades mer eller mindre på ett ställe och jag behöver inte skriva vilket, för det antar jag att ni fattar. Natten genomleds halvt sovande, halvt vaken och gårdagen genomleds darrigt och kraftlöst. Till slut var jag tvungen att försöka äta igår på kvällskvisten och efter det kändes det något bättre. Men det känns fortfarande inte helt bra.

Maken verkar ha klarat sig. Love har haft någon variant på kräksjukan men inte lika häftigt som jag har haft, han har kräkts ett par, tre gånger om dagen i några dagar. Igår kräktes han "bara" en gång så vi får verkligen hoppas att han är på bättringsvägen.

Aprilskämt

Undra hur många som gick på det här aprilskämtet? Roligt var det i alla fall!

Akademisk kvart

Visste du var uttrycket akademisk kvart kommer ifrån? Man beslöt vid Lunds universitet för länge sedan att börja undervisningen kl. 8.15. Kyrkklockan inne i stan ringde klockan 8 och de unga akademikerna skulle då ha 15 minuter på sig att ta sig till skolan. Smart, eller hur.

Vem ska få bestämma?

En 31-årig totalförlamad kvinna vädjar till Socialstyrelsen om att hon vill ha hjälp med att dö. Komplicerat är bara förnamnet.

Vem är det som i slutändan är ansvarig för att fatta "dödsbeslutet"? Är det kvinnan själv som kan sägas vara ansvarig? Kvinnans anhöriga? Kvinnans läkare? Någon på Socialstyrelsen? Eller är det beslutsfattare ännu högre upp? Kvinnan kan ju fatta beslutet att hon vill dö men hon kan inte utföra handlingen.

Och vad händer om man ger okej till att avsluta kvinnans liv. Var drar man i så fall gränser? Vem ska kunna bli erbjuden dödshjälp? Att definiera vem eller vilka som ska kunna få dra nytta av dödshjälp måste vara nästintill omöjligt.

Hur vet man att det inte kommer fram något mirakulöst hjälp-/botemedel mot just hennes åkomma nästa år eller året där efter? Det där har säkert läkarkåren och andra experter bra koll på men under har ju skett förr.

Man ska väl ha människors bästa i åtanke när man formulerar lagar och policies kring sådana här ämnen men jag är absolut inte avundsjuk på beslutfattarna.

Att lämna ut sig

Jag är förundrad över hur mycket folk lämnar ut sig och sina liv på internet. Vissa skriver i bloggar, hemsidor och på facebook om sitt känslo- och sexliv och utelämnar i stort sett ingenting. Och man lämnar inte bara ut sig själv utan också människor i ens omgivning.

Det finns människor som är involverade i konflikter som beskriver dem ingående. Det finns människor som är bedragna eller har bedragit någon som skriver om detta. Sedan finns det självklart de som skriver om sitt nuvarande förhållande och dess upp- och nedgångar.

Men vad händer om relationerna tar slut. Allt varar inte för evigt. Och allt finns sparat någonstans. Det går inte att ångra sig när man väl publicerat. Det går väl att ta bort inlägg men det finns alltid arkiverat någonstans. Läskigt eller hur.

Traditioner är till för att följas

Läser Amanda Widells krönika om hennes och maken Alex Schulmans helgtraditioner. Jag skrattar och känner igen mig eller snarare oss.

Vi gillar traditioner. Vi gillar att saker och ting är som de brukar vara. Vi uppskattar oftast inte förändringar. Vi reflekterar över det och undrar om vi är tråkiga men svarar oss själva efter ett tag att vi inte alls är det. Det är inte det att vi inte gör nya saker men vissa saker ska man inte ändra på för att de fungerar så väldigt bra.

När jag funderar över våra traditioner inser jag att de ganska ofta handlar om mat.

Vi äter på Texas ganska ofta (eller åtminstone innan Love kom in i vårt liv - nu hämtar vi ofta mat därifrån). De gånger vi försökte äta på en annan av de olika Texasrestaurangerna som finns har vi ofta blivit besvikna. Någon gång så besviken att det kändes helt onödigt att över huvud taget ha försökt sig på att äta på Östermalm istället för i Vasastan.

Vi har nog provat det mesta på menyn men håller oss för det mesta till biff/entrecote eller ribs. Då vet man vad man får, det är mycket liten risk att bli besviken.

Jag kommer också ihåg sommaren för tre-fyra år sedan då Texas helt plötsligt hade bytt ägare och all personal var ny. Skulle det bli lika bra, skulle det vara lika trevligt att äta där var frågor vi ställde oss. Det blev bra - efter ett tag i alla fall.

Frukosten ska vara på ett sätt under veckan och ett annat sätt på helgerna. Då blir det (om vi inte GI:ar) färskt bröd från bageriet på hörnet, nypressad apelsinjuice (eller Brämhults) och en stor kanna te. Ibland ett kokt ägg till det. Lördagsmorgnar i stugan är Melodikrysset ett självklart inslag men inte i lägenheten, det är liksom inte samma sak.

Den kanske viktigaste traditionen för vår del är kvällsfikat. Det finns inget som skulle kunna ta bort det från oss. Enda gångerna vi inte kvällsfikar är när vi lagar sen middag och äter när Love har somnat, då hinns det oftast inte med. Och det är ingen enkel apparat när vi fixar kvällsfikat. Vi gör en stor kanna te och tillbehör till det. Tillbehören varierar självklart med avseende på kosthållningen.

Att vi sedan älskar att prova på att ny mat, laga en varierad kost både till vardags och till fest och att äta på nya, spännande restauranger är kanske motsägelsefullt men det är bara så det är.

Kasta sten i glashus

Det klagas på sörlänningar och oförmågan att få undan snön från vägar och andra ställen men det funkar tydligen inte alltid så bra uppe i Luleå heller. Förra veckan rasade taket på Coop Arenas b-hall in. Man ska inte kasta sten när man själv bor i glashus som det gamla ordspråket säger.

No tunnelbana for me

I onsdags åkte jag tunnelbana för första gången sedan i våras. När man bor mitt i stan promenerar vi oftast dit vi ska och ska vi utanför stan åker vi bil. Det är rätt skönt att slippa kollektivtrafiken. Det är alltså inte så att jag saknar det.

Idag skiner solen och svärföräldrarna är på väg. Love sover och jag sitter i telefonkö med SAS - igen...

Haiti

Jordbävningen på Haiti har dödat uppskattningsvis över 200 000 människor. Haiti är ett av de fattigaste länderna i världen, tydligen det fattigaste på det västra halvklotet. 80 % av befolkningen lever på mindre än två dollar om dagen. 14 kronor alltså. Det går inte ens att föreställa sig. Ett land som redan tidigare led att fattigdom och dålig infrastruktur har nu på många ställen blivit än mer illa tilltygat för att inte säga raserat.

Igår gick jag in på www.redcross.se och skänkte pengar dit och jag hoppas verkligen att de kommer till användning.

Såg du nån kändis?

Jag minns "förr i tiden" när någon åkte till Stockholm så var bland de första sakerna man frågade personen när denne återvände om han eller hon hade sett nån kändis. Nu är det inte riktigt lika häftigt. Här i Stockholm ser man relativt ofta kändisar. I fredags när jag var ut på promenad i centrum såg jag i tur och ordning Lasse Holm, Leif Silbersky och Birger Schlaug.

Hur reagerar man då när man ser en kändis?

Ibland känns det som att man känner personen och nästan är på väg att hälsa. En kollega till mig sa för ett tag sedan hej till Suzanne Reuter för hon tyckte att hon såg så bekant ut. Hon hälsade artigt tillbaka men funderade nog vem det var som sa hej för de känner definitivt inte varandra. Efteråt kom kollegan på vem det var hon hälsade på.

Jag har sett några pinsamma varianter också. En del människor stannar upp, pekar, tisslar och tasslar och vänder sig om för att stirra på personen. Som att det är ett ufo de har sett. Lite pinsamt kan jag tycka.

Språklig utveckling

Den språkliga utvecklingen är ständig. Just nu är det väldigt trendigt att uttrycka sig med hjälp av smileys. Men man kan ju undra om det bara är en trend eller om man i ordböcker framöver kommer att kunna utläsa vad ;) betyder.

På många sätt är dessa smileys bra. De betonar eller framhäver många gånger känslan bakom det skrivna ordet. De kan avslöja ironiska undertoner och skämt, något som ibland kan vara svårt att förstå.

Men ibland kan jag tycka att det går inflation i användningen av smileys. Vissa människor kan snart inte skriva en rad utan att lägga in en eller ett par smileys. Och det finns också nackdelar med användningen av smileys. En text med många smileys jämfört med en text utan kan kännas både barnsligare och mer oseriös. Man kan ju undra om vetenskapliga rapporter och forskning i framtiden kommer att vara fulla av smileys eller om vissa typer av texter kommer att klara sig från smileytrenden...

Ändra konceptet

Jag är lite trött på min blogg. Den spretar åt alla håll. Kanske jag borde göra separata bloggar: en hockeyblogg, en matblogg och kanske en vardags/-bebisblogg. Men tre bloggar verkar ju också mer omständligt än en. Måste ta mig en funderare.

Det är helg nu. Ikväll blir det hemmalagad "gomat", På spåret och Idolfinalen.

Love och hans mamma har haft en bra vecka. Han har varit på strålande humör mest hela tiden. Dock har han ätit mindre än vanligt, oklart varför, han verkar inte sjuk på något sätt.

Han låter mycket, har många olika ljud som han över på. Han rör sig mycket. Vänder sig obehindrat mellan mage och rygg. Fattar inte kryptekniken ännu men det kommer väl. Han vill framåt, oj vad han vill, men greppar inte riktigt hur han ska göra.