Ruelse

Imorgon åker jag och maken till New York. Jag har sett fram emot resan hur länge som helst och har verkligen längtat till att åka dit bara jag och han.

Men nu har jag fått sådan ruelse, ångest, samvetskval you name it för att åka bort och vara ifrån Love ända tills på måndag morgon. Jag vet att han kommer att ha det hur bra som helst med farmor och farfar. Det är inte det mina känslor handlar om. Det handlar helt och hållet om mig själv. Att vara långt borta, att inte kunna påverka och att framför allt bara vara ifrån Love så lång tid, det är det som skrämmer mamma-hjärtat.

Hur kunde vi boka en resa som går så långt bort? Hur tänkte vi när vi bestämde att vi skulle vara borta så länge? Det är frågor som jag ställer mig själv nu...

Men jag måste försöka slappna av och invänta det första telefonsamtalet från makens föräldrar imorgon kväll som med största sannolikhet kommer att säga att Love har haft det jättebra med dem första dagen och att allt har gått hur bra som helst.

En stor dag

Igår var en stor dag i vår familj. Efter flera månaders intensiv träning gick Love äntligen själv omkring här hemma. Och vad lycklig han var, han formligen tjöt av glädje när han antingen sprang eller vinglade fram på sina små ben. Hans föräldrar var också mycket lyckliga och stolta, det är en stor milstolpe som nu är uppnådd.

Vi var på Skansen igår tillsammans med Loves morbror och kusin. Det fanns massor av fina djur att titta på. Roligast var nog grisarna. Farligast var fåren, oj vad Love grät när ett får satte igång att bräka, han blev så rädd.

Sedan åt vi tapas på Sangria tapasbar på Vanadisplan. Att sitta på uteservering i 27 graders värme är inte helt fel.

Min hårvärld

Om man köper en shampooflaska och en balsamflaska från samma märke är det nästan alltid mer i shampooflaskan. Varför då? Ska man använda mer shampoo och mindre balsam varje gång man tvättar håret? Eller räknar tillverkarna med att fler personer i ett hushåll använder shampoo jämfört med balsam?

Varför heter det förresten shampoo - vilket fult ord...

Och varför har en del av dessa märken konstruerat flaskorna så att shampoot är stående, med korken uppåt medan balsamet har korken nedåt?

Och varför vill jag envisas med att försöka stava shampoo med sch när jag vet att det absolut inte stavas så? Det kommer liksom automatiskt när jag skriver.

Och hur länge ska man tappa massor av hår efter det att man fått barn, det har ju nästan gått 14 månader nu. Tur att jag har mycket hår!

Maken har sommarfrisyr med kortrakad skalle. Ibland skulle jag också vilja göra så men det vågar jag ju absolut inte. Men det skulle vara så enkelt och skönt. Finns det något mysigare än att smeka en nyrakad skalle? Ja, förmodligen finns det det, men det är en annan femma. Nu använde jag mig av ordet mysigt. Jag gillar inte det ordet. Jag tycker bättre om trevligt, gosigt och egentligen alla andra ord som är synonymer till m-ordet.

I onsdags var jag på vaxning. F-n alltså man vet att man lever när man är där. Tur att man glömmer bort hur ont det gör mellan gångerna.

Jag skulle behöva klippa mig också men när ska jag kunna göra det? Har själv inget bra svar på den frågan. Och Love skulle behöva gå till en riktig frisör för hans hår växer värre än gräs och vi föräldrar är inte de bästa frisörerna.

No more hair issues for today. Tror jag.

Tillbaka i verkligheten

Nu är vardagen här, det är slut på semester och roligheter. Nu är jag och Love ensamma hemma igen efter några veckors semester i Luleå och i stugan. Och verkligheten ser lite annorlunda ut nu än innan sommaren. Många av mina kompisar som har varit hemma med sina barn har nämligen börjat jobba så vi har lite färre mammor och barn att umgås med nu vilket förstås är lite tråkigt. Men några är fortfarande hemma så helt ensamma är vi inte.

Love övar och övar på att gå. Det har varit hans sommarprojekt och pågår fortfarande. Han kan gå, och har vid flera tillfällen gått ända upp till sex steg själv, men just nu vågar han inte släppa taget. Han håller helst i ett av mammas eller pappas (eller någon annans) fingrar när han går men så fort man släpper sätter han sig ner eller gråter förtvivlat som att han är helt övergiven.

Annars så gillar han fortfarande hushållsredskap skarpt. Dammsugare av alla sorter är fortfarande högintressanta. Man ser honom i stort sett hela tiden bärandes på en stekspade, en visp eller något annat och utforskar också gärna städartiklar och kastruller. Utomhus är han väldigt intresserad av alla sorters bilar, och hundar förstås. Vovve är nog det första ordet han sa, förutom mamma och pappa förstås.

Nu är det bara två veckor kvar till vår NY-resa, vi längtar!