söndag 26 juli 2009

Snart slut på juli

Mer än halva sommaren har passerat och för vår del har det verkligen varit en annorlunda sommar. Fokus har inte varit på solbränna och sena kvällar på uteställen. En liten man har istället varit i fokus. Love heter han och han är världens finaste. Just nu besöker vi mor- och farföräldrar och andra släktingar och vänner i Luleå. För tillfället ligger han och sover i mormor och morfars soffa. Det är tröttsamt att åka runt och visa upp sig och åka runt mellan olika famnar.

Det blir inte så många blogginlägg så här under sommaren. Datorer och internet är inte heller i fokus. Maken har semester en vecka till och efter det normaliseras kanske vår tillvaro.

torsdag 16 juli 2009

Grillfrossa

Vi har varit i stugan en hel del under vår ledighet. Det är fantastiskt skönt att ha stugan att vara i och att slippa vara mitt inne i stan under sommarhalvåret. Nackdelen är dock att det har varit mygginvasion där uppe men vi får hoppas att det har gått över tills nästa gång vi kommer dit.

Vi har grillat varje middag. Och ätit någon slags förrätt varje dag. Det mesta har varit fantastiskt gott! Innan vår vistelse där gjorde jag i ordning en grilldagbok med hänvisningar till recept för allt vi skulle äta.
Maken lovade i ett svagt ögonblick i samband med Loves förlossning att jag skulle få guldkött hela sommaren. Riktigt så ofta lär det väl inte bli... Hur som helst, guldkött hänger väldigt länge och möras, i sitt eget fett eller nåt i den stilen.
Här är några av de rätter vi hittills har ätit i sommar. Jag ska försöka lägga in recept så småningom.
Anklevermousse med ruccolasallad, fikon, toast och balsamicosås.

BBQ-marinerad hängmörad guldentrecote, potatisstomp med pancetta/bacon, rödlök med timjansmör och vitlökscreme.
Gös med rödbetor, morötter och purjolök. Örtcreme.

Ribs (förkokade i 1,5 timmar, därefter grillade) med glaze, vattenmelonsallad med fetaost, coleslaw och pommes (gjorde ugnsbakad färskpotatis senast och det var mycket godare).

Pepparmarinerad hängmörad guldbiff, grillade färskpotatisar, lökchutney och parmesan- och tomatsmör.

Lammrostbiff i citrus- och dragonmarinad, balsamicotomater, ugnsbakad färskpotatis och fetaostcreme.

Ankbröst i smokemarinad, risotto med västerbottensost och tomataioli.


Ej på bild: fajitas med guacamolesalsa och fläskfilé med bertilsås, bearneisesås och grillade färskpotatisar, jordärtskockor och päron. Ett par av de förrätter vi ätit är carpaccio med ruccolasallad, pinjenötter, citrondressing, ärtskott och parmesanost, hummersoppa och quesadillas med räkor.

fredag 10 juli 2009

En upplevelse jag inte velat vara utan

Det är många som undrar hur förlossningen var. Jag svarar att den var långdragen men att det är något som jag absolut inte hade velat vara utan. Jag ska berätta litegrann om den.

Vattnet gick kl. 02.00 natten mellan söndag och måndag den 15 juni. Vi ringde till BB men eftersom inga värkar hade kommit igång bad de oss komma in på morgonen för en kontroll av bebisens hjärtslag och för att se om några värkaktiviteter hade kommit igång. Kontrollen visade knappt någon värkaktivitet alls och bebisens hjärtslag var normala. Han sov under kontrollen men med ett glas isvatten blev det fart på honom.

Vi åkte hem och avvaktade. Skulle inga värkar komma igång så skulle förlossningen sättas igång onsdag morgon, den 17 juni.

Natten till tisdag, den 16 juni, startade emellertid värkarna. Först var de rätt så beskedliga för att senare komma lite oftare och starkare. Jag följde definitivt ingen skolbok om hur värkarnas intervall "skulle" vara. Tisdag förmiddag åkte vi in till BB. Vid 13-tiden undersökte de mig och jag var öppen 4 cm. Därefter öppnade jag mig rätt snabbt upp till 8 cm, tror att jag var där kring 19-tiden. Någon barnmorska sa att vi förmodligen skulle vara föräldrar innan dygnet var slut. Så blev det inte riktigt.

Emellanåt var det smärtsamt, otroligt smärtsamt. Jag använde mig av profylaxandning, duschade varmt, använde TENS-apparat och så småningom lustgas för att klara av smärtan. Lustgasen var till att börja med väldigt effektiv men till slut hjälpte den inte så bra. Vid 21-tiden fick jag epiduralbedövning och det var oerhört skönt. Jag hade inte sovit på två nätter men efter att bedövningen kickade in kunde jag slumra till emellanåt vilket var oerhört välbehövligt. Epiduralbedövning kan göra att värkarbetet avstannar men jag fick värkstimulerande medel för att motverka detta. Det gick dock trögt ett bra tag men nu var jag ändå avslappnad och utan smärta och visste att målet inte var så långt borta. Maken var också trött, han hade nästan sovit lika lite som jag. Han tog tupplurar och låg emellanåt och snarkade på soffan i förlossningsrummet.

4.35 var jag äntligen öppen tio cm och redo för krystningar. Krystningen är en fysiskt mycket jobbig fas men trots lite sömn, vila och mat kan man tydligen ändå framkalla oanade krafter. Ibland undrar man om man ska orka men det gör man. 5.31 på morgonen den 17 juni kom äntligen vår lille bebiskille ut. I det ögonblicket glömmer man allt vad smärta heter. Det har andra kvinnor sagt till mig som fött barn men jag har inte trott dem. Men så är det. Man struntar liksom i allt. Jag kände lycka men framför allt lättnad av att han låg på mitt bröst och mådde bra.

Det är en upplevelse jag inte hade velat vara utan. Jag hade känt mig snuvad på konfekten om jag hade blivit tvungen att bli snittad på småtimmarna den 17 juni.

Jag kan inte hålla mig...

Jag kan inte hålla mig från att lägga in några bilder på vår älskade lille snygging Love.




Här ligger han och vilar i pappas gamla plyschdress från 70-talet. Snygg eller hur?!

torsdag 9 juli 2009

Konsekvensen av sommaren

På sommaren blir det (som vanligt) inte att blogga så mycket. Vi har varit i stugan sedan i lördags och där är vi inte uppkopplade vilket faktiskt enbart är skönt. Tro det eller ej men man klarar sig alldeles utmärkt. I nödfall använder vi makens mobiltelefon för att kolla diverse internetsaker.

Idag är vi hemma på en visit i stan. På fixarlistan står bland annat klippa och färga håret, besöka bvc, byta olja på bilen, hämta ut beställda böcker, få iväg våra gamla soffor, ta emot vår nya soffa och fåtölj samt så klart tvätta. Tänk att en liten bebis på tre veckor kan generera så mycket tvätt!

onsdag 1 juli 2009

En liten varelse har flyttat in hos oss

Vår son föddes den 17 juni. Den 20 juni fick vi åka hem från BB StockholmDanderyds sjukhus. Det kändes ganska overkligt att vi skulle ta med den lille varelsen hem till oss, att han var vår. Efter fjorton år av tvåsamhet har vi alltså blivit tre i familjen.


Nu har det gått ytterligare en och en halv vecka sedan vi kom hem och vi börjar sakta men säkert vänja oss vid att vara föräldrar. Vi gör fel ibland och vi lär oss nya saker hela tiden. En sak är säker, han är väldigt mycket älskad av sina föräldrar och vi ska göra allt vi kan för att han ska få en bra start på sitt liv.


Värmeböljan har varit både bra och dålig. Bra på så sätt att vi har kunnat vara ute mycket, åtminstone innan det blev alldeles för varmt. Vi har gått på många promenader och ätit både lunch och middag ute på olika uteserveringar. Vi tillbringade helgen i stugan. Vi har med andra ord varit ganska så mobila.

Vi har också haft en hel del besök. Just nu är mina föräldrar här, det vill säga, lillkillens mormor och morfar. Även farmor och farfar, faster, morbror, kusin, och andra släktingar och vänner har varit på besök.