Gott och (lite) flott

Under påskhelgen lagade jag och min man mat åt våra föräldrar. Slutresultatet blev väldigt gott och något jag mycket väl kan tänka mig att laga igen. Recepten vi utgick från kom från Leila Lindholms bok Leilas guldkant på vardagen. Ugnsstekt kalvbiff, rödvinssås med chipotle, potatisgratäng och sallad.

Kalvbiffen stektes i ugnen på låg temperatur. I receptet rekommeneras oxfilé eller entrecote men det gick alldeles utmärkt med kalvbiff. Vi uteslöt dock bönorna och hade något högre värme än i receptet, ca 125 grader. Vi hade två bitar kött på vardera omkring 550 gram vilket gav en stektid på 45-50 minuter tills köttet var lite drygt 60 grader i innertemperatur.

Rödvinssåsen med chipotle var jättegod! Likaså potatisgratängen som blev mycket krämig och god. Vi åt den ett par veckor innan påsk hos våra goda vänner som då hade använt torkade kantareller. I receptet stod det att man skulle använda färska kantareller men det gick inte att få tag på så vi tog shiitakesvamp istället. Vi bytte också ut mandelpotatisen mot vanlig fast potatis.

Till detta hade vi en sallad bestående av spenat, blandad sallad, körsbärstomater, gurka, soltorkade tomater, ärtor och äpple. I dressingen blandade vi en klyfta finhackad vitlök, 1 tsk senap, ca 15 hackade hasselnötskärnor, olivolja, rikligt med balsamvinäger, salt, peppar och lite honung.

Stålfarmor är i himlen

Har varit i Luleå sedan i torsdags kväll. I fredags begravdes min farmor Hilma i Lansjärv. Farmor Hilma blev 95 år gammal. Hon födde 14 barn varav 12 är i livet. Dessa 14 barn föddes inom loppet av 22 år. Vilken kvinna alltså, rena rama stålkvinnan. Men det är klart, efter ett antal barn bör ju resterande förlossningar gå ganska så lätt... Själv är jag rädd, dock inte längre så livrädd som jag var tidigare, för tanken att jag ska kunna föda ut ett barn ur min kropp. Nåja, den dagen den sorgen.

Begravningen var fin. Jag trodde nog innan att jag inte skulle bli så berörd med tanke på att jag inte hade träffat farmor Hilma på ganska lång tid. Vår kontakt hade med andra ord varit ganska så sporadisk. Men självklart blev jag berörd, framför allt tycker jag att det är jobbigt att se hennes barn vara ledsna för att deras mamma inte längre finns. Gravsättningen är absolut jobbigast. Efter den var det minnesstund där många roliga minnen om farmor Hilma berättades. Den delen av begravningen kändes väldigt bra för de anhöriga.

En fråga jag ställde mig i kyrkan är varför i stort sett alla psalmer går så fruktansvärt högt i tonläge. När kantorn i kyrkan dessutom spelade så otroligt sakta var det svårt, för att inte säga omöjligt, att sjunga med.

En helt vanlig tisdag

Idag snöar det. Då passar vi på att byta till sommardäck, nya sådana. Det har inte varit vinter på hela vintern om ni förstår så man undrar ju varför det ska behöva snöa nu.

Idag får vi vår nya diskmaskin. Vattenpumpen gick sönder på den gamla. Har varit utan maskin i två veckor. Maken frågade mig efter ett par dagar utan diskmaskin: "hur länge tror du att vi skulle vara tillsammans om vi inte skulle ha en diskmaskin?". Med andra ord, ingen av oss gillar att diska. Men jag är i alla fall diplomerad expert på att proppa diskmaskinen så full det bara går.

Värsta bästa hockeydagen

Idag har jag upplevt den värsta och den bästa dagen som hockeysupporter i hela mitt hockeyintresserade liv, och då räknar jag från 1984 då Luleå Hockey gick upp i elitserien. Då var jag 8 år gammal och har sedan dess följt Luleå Hockey i vått och torrt. 24 år. Jag har upplevt många stunder av lycka och ett antal svårare stunder. En hel del tårar har fällts för mitt kära Luleå, såväl av glädje som av sorg. Så även i eftermiddags.

Som Luleå-supporter har man under de senaste åren fått vänja sig vid att slitas mellan hopp och förtvivlan men ingen säsong har varit värre än denna. Och upplösningen av säsongen var värre än den värsta rysarfilmen som finns att se. Men som tur var med ett lyckligt slut. Glädjen hemma hos oss på Luntmakargatan då Robin Lindqvist avgjorde i tom bur var otrolig. Det överträffades endast av jublet när Surhovy (tack!) avgjorde för Linköping mot Mora.

Segern idag innebar så otroligt mycket. Den var viktigare eller åtminstone mer nödvändig än SM-guldet. Hade Luleå hamnat i kvalserien tror jag inte man hade lyckats ta sig tillbaka igen. Nu krävs det satsning och förändringar i Luleå Hockey men mer om det senare. Låt oss njuta av detta ett tag. Det är vi väl värda.

Måste bara skriva ett par ord om den fantastiska stämningen i Coop Arena. Jag minns inte när jag senast hört något liknande, det var helt underbart! Till och med de på sittplats som jag ibland har misstänkt för att vara fastvuxna på sina stolar stod upp, applåderade och ropade! Imponerande! Gåshud! Tårar!

Dagen D

Idag är det dags för avgörandet. Hamnar Luleå Hockey i kvalserien eller inte? Det som talar för Luleå idag är att vi möter Timrå hemma. Timrå har absolut ingenting att spela för. Mora möter Linköping borta och Linköping spelar för en andraplats i tabellen vilket kan vara väldigt viktigt i slutspelet. Varken Luleå eller Mora har spelat bra på slutet. Det kan mycket väl hända att båda lagen klappar ihop totalt och då är det Luleå som åker ut.

Luleå till kvalserien. Skulle det bli verklighet är det mitt absolut mörkaste ögonblick som Luleå Hockey-supporter. Visst har jag varit med om tunga förluster genom åren. Missade slutspel (för länge sedan), finalförluster och andra viktiga matcher. Men det här är Luleås absolut viktigaste match någonsin.

Får hoppas på ett starkt publikstöd idag i Coop Arena. Det behöver verkligen pojkarna!