Att dansa vals...

...är tydligen ingen lek. Igår var vi på valskurs i Hägersten i 2 timmar, rena träningspasset! Innan kursen funderade vi varför det skulle ta 2 timmar, vi ville ju bara lära oss grunderna. Nu fattar vi varför, det var inte så enkelt trots allt... Lång - kort - kort, lång - kort - kort, så långt var vi med. Att lägga till en snurr på det där när man provar själv var inte heller några problem. Däremot att få till allt det där tillsammans var lite svårare. Då uppstod det problem: hur långt är egentligen ett långt steg, och måste man alltid ta det långa steget rakt bakåt eller rakt framåt och inte åt sidan? Hur kommer man runt ett helt varv på två stegkombinationer? Men övning ger som bekant färdighet och vi får väl öva hemma under den återstående knappa månaden som är kvar fram till bröllopet. Men räkna inte med att vi ser ut som värsta wienervalsparet när vi tar oss fram på dansgolvet...

Blandat om burgare

En norrbottning som flyttar ner till Stockholm och gillar snabbmat (läs hamburgare) märker ganska snabbt att det inte är samma sak att äta hamburgare i norr som i söder. Det finns fyra grundläggande skillnader mellan snabbmaten i norrbotten och Stockholm:

• Hamburgarna som man köper i små grillkiosker (eller som man i Stockholm säger ”korvmojar”) innehåller normalt sett alltid senap, ketchup och hamburgerdressing. En norrbottning vet att en ”vanlig” hamburgare innehåller dressing men inte senap och ketchup.
• Cheeseburgarna som man köper i de små grillkioskerna i Stockholm är en helt vanlig hamburgare med en ostskiva ovanpå. I norrbotten ingår det ost, gurkmajonnäs och lök i en riktig cheeseburgare. Inte ens Max i Stockholm har gurkmajonnäs, inte ens som extraval!
• Det finns inga ”parisare” i Stockholm. En parisare i norrbotten är hamburgerbröd med en stor grillad korvskiva, senap, ketchup, bostongurka eller gurkmajonnäs.
• Max i Stockholm är inte som Max i Luleå. Hamburgarna grillas inte efter beställning, här är det mer löpande-band principen som gäller för att passa Stockholmarnas något mer hektiska tempo.

Sveriges bästa cheeseburgare finns i alla fall i Överkalix på grillen vid kommunhuset. Både brödet och burgaren är perfekt grillade och tillbehören lök, ost och gurkmajonnäs gör det hela till en alldeles enastående kombination! För er som passerar Överkalix på E 10:an så lovar jag att det är värt en omväg att åka in och smaka!

Bröllop, Luleå Hockey och CL

Förra söndagen gick vi igenom alla de aktiviteter som är kvar att fixa inför bröllopet den 30 juni. De flesta ”större” sakerna är redan bokade och klara, men det återstår ungefär 25 mindre saker som är kvar att fixa.

Totalt är 70 personer är anmälda till bröllopet. Det är således den stora majoriteten av dem som blev bjudna som kommer. Endast ett fåtal har tackat nej och det beror huvudsakligen på att dessa personer redan hade bokat in en resa, vilket inte är mycket att göra åt. Det är oerhört glädjande att så många vill göra oss den äran och vara med och dela den här dagen med oss!

För ett par dagar sedan gjorde vi ett förslag på bordsplacering, vilket inte är helt enkelt. Det finns några generella "regler" som man kan hålla sig till om man så önskar, men det känns som att det är roligare för oss att försöka sätta människor som kan tänkas trivas tillsammans bredvid varandra oavsett "regelverk". Många i det stora sällskapet känner eller känner till varandra och det underlättar ju men sedan finns det de som inte har träffat så många andra så det är ett intressant uppdrag. Ungefär hälften av våra gäster bor i Luleåområdet och hälften i Stockholm. De mest långväga gästerna reser till bröllopet ända från Slovakien!

Vi kommer att vara i Luleå under den närmaste helgen och på söndag ska vi träffa prästen Annika som ska viga oss.

Om ni har tid över, titta gärna på detta urgulliga "bröllop"! Kärlek i en liten ask, enkelt och vackert. Undra om de nygifta flyttade ihop?!
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Soppan Luleå Hockey vs Micke Renberg fortsätter och varje dag kommer det fram olika uppgifter om hur det egentligen har gått till och vem som kan tänkas vara ansvarig för det inträffade. Läser i dagens Kuriren att det trots allt det som pågått finns spelare som är intresserade av att spela med Luleå Hockey nästa säsong, men när deras spelaragent försöker kontakta Luleå finns det ingen på plats för att prata med honom! Hallå, vakna, även om ni är mitt uppe i den här soppan borde väl ändå någon kunna tänka på att det börjar en ny säsong om 5 månader!
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Gårdagens Champions League final blev en ganska händelsefattig tillställning med knappt ett handfull målchanser på hela matchen. Det spelförande laget förlorade tyvärr till förmån för det lag som satte de chanser de hade.

Soppan Luleå Hockey

Jag har hittills avstått från att kommentera "soppan" som pågår uppe i Luleå mellan Luleå Hockey och främst Micke Renberg. Nu kan jag inte hålla mig längre. Men jag vet inte riktigt vad jag ska säga eller vad jag ska tycka.

Har Luleå Hockey bara haft otur som involverat sig med "fel" pensionsbolag. Eller var det Micke Renberg och Danne Lundström som initierade Obol för Luleå Hockey för många år sedan? Micke och Bo Johansson från Obol hade affärer ihop för länge sedan...

Omfattar den här "soppan" så många spelare som nämns i bland annat Aftonbladet kan detta bli en ytterst besvärlig affär för Luleå. Hur ska klubben, som redan har en dålig ekonomi, kunna betala ut belopp i 20-miljoners klassen till f d spelare? Enligt utdrag från kontrakten verkar det också som att Luleå har skrivit fast sig i en klausul där de gör sig skyldiga att betala ut pengarna. Vad kommer att hända i så fall? Kommer vårt kära Luleå Hockey att finnas kvar? Huuu, hemska tanke.

Jag kan inte heller undgå att kommentera den starka traditionen bland många elitserielag, men främst i Luleå Hockey, att anställa många av de före detta spelarna som höjdare inom organisationen. Vad är det som säger att bara för att de var bra hockeyspelare, kan de driva ett stort företag som ju faktiskt ett elitserielag är? Min åsikt är att det behövs professionella personer på många platser, som vet hur man affärsmässigt driver ett företag. Mig veterligen gör man inte så i professionella företag, ett undantag kan möjligtvis hittas inom facket. Jag säger INTE att många av de f d spelarna kan göra ett bra jobb, men det måste finnas en bra blandning.

För övrigt känner jag mig väldigt besviken på Micke Renberg. Han har alltid varit min hjälte - men inte längre. Han har alltid symboliserat Luleå och med ett stort Luleå-hjärta har han kämpat stenhårt i motgång och medgång i många år. Nu har han gått ut och inlett en smutskastningskampanj av Luleå Hockey utan dess like. Luleå Hockeys rykte är svartmålat - mycket på grund av honom. Man kan ju undra om detta istället hade gått att lösa "mellan fyra ögon".

Jag hoppas att hela den här "soppan" löser sig utan allt för stora nackdelar för Luleå Hockeys del, för jag vill verkligen inte att Luleå Hockey försvinner från elitserien!

Reflektioner från USA

Allting är stort I USA, såväl byggnader som naturen, träden, maten och människorna. Den ena byggnaden ska överträffa den andra, antingen vad gäller storlek eller utsmyckning. Matportionerna är gigantiska, jag tror inte att vi någon gång åt upp allt som serverades på tallriken. Maten är inte sällan väldigt fet och ibland också sötad. De fikabröd som finns att köpa är oftast av STORT format. Det syns också på människorna, många är väldigt feta.

Patriotismen finns överallt och tar sig bland annat uttryck genom flaggor och dekaler på bilarna med texten ”support our troups”.

Starbucks café blev något av ett stammisställe för oss. Det finns överallt och har enligt Anders det godaste kaffet eftersom det oftast är svagt kaffe på andra ställen. Vi slank dagligen in där för en kaffe, en the och en ”cinnamon swirl coffe cake”.

På TV visas det sport hela kvällarna. Eftersom det är tre tidszoner i landet är det alltid någonstans som det pågår en match av intresse. Basket verkar vara den största sporten, följt av baseboll och hockey. Det var inte säsong för amerikansk fotboll, men det är väl en av de populäraste sporterna. Eftersom det finns väldigt många TV-kanaler är det alltid något man kan se på TV. Problemet är bara att det är reklam hela tiden och man får zappa igenom kanalerna några gånger för att få reda på vad som egentligen visas. De visade många trevliga komediserier som man kunde titta på, bland annat Vänner, Spin City, Seinfeld och Frasier.

Dricks. Att inte betala dricks i USA på restauranger är en dödssynd. De förväntar sig minst 15% i dricks. Det är inte bara där man ska dricksa. Taxichaufförer, väskbärare osv ska också ha dricks och fattar man inte det blir man inte populär.

AM/PM. När vi landade i NY och tittade på biljetterna till dagen efter då vi skulle åka till Las Vegas visade det sig att vi hade rört ihop AM och PM när vi bokade. Vi hade bokat på kvällen men ville helst åka på morgonen, men det fixade sig med hjälp av en snäll man på US Airways.

Amerikanarna var väldigt trevliga. Många gånger inledde människor samtal med oss exempelvis på restauranger eller på hotell. Så gör vi inte i Sverige. Där tittar vi ner och håller oss för oss själva och om det mot förmodan är någon som pratar med oss undrar vi väl lite till mans vad det är för fel på den personen.

Utanför det illaluktande hotellet Sycamore Mineral Springs hittade vi passande nog den här hundbajshögen där en flagga med en bild på president George Bush var nerstucken. Det såg lite märkligt ut...!

Reseberättelse del 8 - New York

Vår sista destination på vår rundresa i USA var New York. Vi bodde på hotell Shelburne Murray Hill på Lexington Avenue. Hotellet var riktigt fint och hyfsat billigt så det kan klart rekommenderas för NY-resenärer. Hotellet ligger bland annat nära 3rd avenue med många restauranger, 5th avenue - paradgatan med många affärer, och Empire State Building. Det är lätt att orientera sig i New York, Manhattan är uppbyggt enligt ett rektangulärt rutnät där alla kvarter är lika stora. Gatorna är numrerade från 1 och uppåt vilket underlättar för en turister. Att ta sig runt till fots är enkelt även om avstånden ibland kan vara stora, fast då finns det ju både tunnelbana och bussar.

I NY spenderade vi i en regnig dag på varuhuset Macy's, som tydligen är världens största varuhus, 10 våningar högt och ett par kvarter stort.

En av kvällarna hade vi bokat bord på restaurang Aquavit, svenske Marcus Samuelssons restaurang, och det var en väldigt trevlig matupplevelse. Maten var fantastiskt bra och servicen enastående. Flera andra svenskar var där och åt middag, bland annat Christer Fuglesang som satt med ett stort sällskap i bordet bredvid oss och sjöng svenska snapsvisor.

En av de andra dagarna i NY ägnade vi åt sightseeing. Vi åkte längst ned på Manhattan och arbetade oss uppåt. Vi såg bland annat Frihetsgudinnan från vattnet, Ground Zero där World Trade Center en gång stod, Chinatown, Little Italy och strykjärnshuset.

Vi besökte också Central Park Zoo och såg bland annat på de trevliga isbjörnarna. Från Top of the Rock, högst upp på det 70 våningar höga Rockefeller center, var det en vidunderlig utsikt över hela NY. Vi kan rekommendera denna utsiktsplats till förmån för Empire State Building där det ständigt är 1,5-2 timmars kö för att få åka upp till toppen.

Åt middag på Dukes två gånger och det var väldigt gott, nästan i Texas-klass!

Reseberättelse del 7 – Napa Valley

Åkte genom vindistriktet Napa Valley som ligger ca en timmes bilfärd norr om SF. Det är en 5,6 mil lång och vacker dal där det ligger vingårdar överallt längs vägen. Dalen domineras i övrigt av en relativt stor stad, Napa, och några mindre samhällen, exempelvis Yountville, St. Helena och Calistoga. Vi bodde två nätter på ett väldigt mysigt hotell i St. Helena, The Inn at Southbridge. Rummet hade öppen spis och det var otroligt mysigt att sitta vid den och koppla av! Hotellet hade också ett jättefint spa där man bland annat kunde bada i ett par olika pooler.



Var på guidad rundtur och vinprovning på Beringer vineyards, och det var mycket intressant och lärorikt. Beringer-viner finns upplysningsvis att köpa på Systembolaget. Vinprovningen gick för övrigt i mycket raskt tempo, men det fanns spottkoppar för dem som önskade...

Reseberättelse del 6 - San Fransisco

San Fransisco är en mycket vacker stad belägen vid San Fransisco-bukten. Det är en betydligt mindre stad än Los Angeles och betydligt mer promenadvänlig och trevlig. Det är också mycket lättare att ta sig fram med bil här jämfört med LA. Ska man promenera är det bra att veta att staden kräver att man har ganska god kondition eftersom dess många, långa och branta backar verkligen är prövande för orken.

Golden Gate-bron: vacker och mäktig i sin karaktäristiska orange-/röda färg. Kablarna som håller upp hängbron är nästan en meter tjocka!





Lombard streeet: en av de brantaste gatorna i SF. Den är så brant att man var tvungen att lägga in sju kurvor i backen så att bilarna skulle kunna ta sig fram.




Muir Woods: en vacker sago-skog med gigantiska redwoodträd.



Alcatraz: den berömda före detta fängelseön som numera är nationalpark. Här gick vi på en rundtur och såg en film om fängelset.

Reseberättelse del 5 - Highway one

Lämnade Los Angeles och åkte iväg mot San Fransisco via den vackra Highway one. Stannade mitt på dagen i den trevliga staden Santa Barbara där vi åt lunch men vi trivdes så bra så bokade in oss på ett hotell här. Staden förstördes i stort sett helt i en jordbävning 1925 och när man byggde upp staden igen bestämdes att alla byggnader skulle byggas i spansk medelhavsstil. Röda tak, vita väggar och mysiga balkonger och innergårdar är kännetecknande för staden. Det fanns en tydlig huvudgata ner mot havet och den var kantad av mysiga restauranger. Santa Barbara är helt klart värt ett besök om du åker highway one!





Nästa dag åkte vi vidare och stannade bland annat till i Pismo Beach där man kan köra bil på stranden. Sagt och gjort, det gjorde vi. Vi körde först på den hårda sanden längre ner vid vattnet men körde lite högre upp bara för att stanna till. Problemet var bara att vi fastnade där i den lösare sanden. Inom några minuter fick vi dock hjälp av en förbipasserande jättestor pick-up med four wheels drive. Den drog lös oss på några sekunder.







Vi hade fått ett tips via Internet om Sycamore Mineral Springs, ett jättemysigt, romantiskt hotell med mineralbadkar på balkongerna i utkanten av San Luis Obispo. Dit åkte vi och hotellet och området runt det var verkligen fantastiskt mysigt. När vi började tappa upp badvatten i badkaret på balkongen möttes vi dock av en förfärlig stank. Vi ringde receptionen och frågade om det skulle vara så och enligt dem var det helt i sin ordning. Vattnet innehöll nämligen mycket mineraler, särskilt svavel, vilket bidrog till den förfärliga stanken. Vi försökte i alla fall andas genom munnen i badkaret, men det var ingen höjdare. Vi fick istället byta rum, de hade ett par rum där badkaren kunde fyllas med vanligt vatten. Hade också inhandlat en flaska vin att drickas i samband med badet, en Sauvignon Blanc från det närliggande Edna Valley. Sauvignon Blanc-viner är kända för sin mineralton, men döm om vår förvåning när vi öppnar vinet och inser att det luktar exakt som badvattnet!





Nästa dag gick roadtripen vidare mot Monterey. Vyerna längs highway one var otroligt vackra. Vägen slingrar sig fram längs bergen, ibland får och kan man bara köra 20 km/h. Många och långa bitar längs vägen är fortfarande helt oexploaterade. Vi stannade till några gånger, ibland bara för att beundra utsikten. Ett av stoppen var vid Lucia Lodge där vi åt väldigt goda hamburgare, och det var ett matställe med fantastisk utsikt. Ett annat stopp var vid Bixby Bridge, världens längsta enspanniga betongbro vid Big Sur-kusten. Bron är för övrigt 79 m hög och 217 m lång.

Reseberättelse del 4 - Resten av Los Angeles

De närmaste dagarna ägnade vi oss åt shopping på olika outlets. Det bästa fanns i Citadel, strax utanför Los Angeles. Där fanns det butiker som Tommy Hillfiger, Calvin Klein, Polo sport och Puma, för att bara nämna några. Visst ser jag ganska nöjd ut med shoppingpåsarna i händerna?

Fredag den 13 april var vi på hockey och såg Anaheim Ducks möta Minnesota Wild. Det var verkligen annorlunda att besöka Honda Center i Anaheim jämfört de arenor vi varit på i Sverige. Dels spelar arenorna i totalt olika divisioner. Honda Center är en stor anläggning i tre etager med plats för 17 174 åskådare (det var utsålt när vi var och tittade), och den är ganska nybyggd och fräsch. Det säljs också mängder med alkohol – fram till en halvtimme före matchens slut – så att åskådarna ska kunna hinna nyktra till och köra bil hem, så uttryckte sig i alla fall killen som vi köpte biljetter av. Det känns också som att åskådarna inte tar hockeyn på samma allvar som i Sverige, det är mer show över hela tillställningen. Man jublar över tacklingar och slagsmål, men det känns som att den där brinnande gnistan för favoritlaget saknas. Sedan kanske det är speciellt med hockey i Kalifornien, hockeytraditionen i just Anaheim är mig veterligen inte särskilt lång. De spelade sin första NHL-match säsongen 1993-94 så det kanske är annorlunda att gå på hockey i någon av städerna där hockeytraditionen är längre och starkare.

Matchen då? Jo, den slutade 3-2 till Ducks. I Ducks spelar en svensk en framträdande roll nämligen Samuel Påhlsson och i Minnesota finns de båda Luleå-bekantingarna Manny Fernandez och Branko Radivojevic. Manny Fernandez deltog dock inte i denna match.

Dagen efter hockeyn besökte vi Venice Beach, vilket är en ganska lång sandstrand i utkanten av Los Angeles. Strandpromenaden är fullbelamrad av människor som vill visa upp sig själv eller något som de har att sälja. Vi stötte på en rad underliga människor och företeelser där.

Lördag kväll var det dags för baseboll, Los Angeles Dogers mötte San Diego Padres. Arenan är stor och det var utsålt när vi var på besök, vilket innebär 56 000 åskådare. Trafiksituationen gör dock att många väljer att komma sent till matchen och det syns på bilden som är tagen en bit in i matchen. När vi åkte till matchen åkte vi i mycket god tid men kom ändå för sent på grund av köerna dit.

Reseberättelse del 3 – Disneyland

10 april gick vår roadtrip vidare till Los Angeles, eller rättare sagt Anaheim. Vi hade bokat in oss på ett Travelodge-hotell nästa dag och tänkte att det var lika bra att bo där även denna natt eftersom vi hade planerat att gå på Disneyland dagen efter. Tyvärr fanns det endast rum där rökning var tillåtet ledigt och även om röklukten i rummet inte var påtaglig fanns det en suspekt lukt i bakgrunden. Hotellet låg i alla fall 10 minuters promenad från ingången till Disneyland och det var väldigt skönt!

Disneyland och California Adventure Park låg alldeles invid varandra och det var väldigt kul att promenera omkring i dessa stora nöjesparker. Det finns oerhört mycket att titta på och många attraktioner att åka eller gå in i. Ett bra tips om man reser dit är att veta att det finns möjlighet att ta biljett till attraktionerna och återkomma senare på en bestämd tid för att slippa stå i kö. Till vissa attraktioner var det nämligen 1,5 timmes kö, så jag kan förstå att det tar ett par dagar att besöka dessa parker om man har barn. Vi gjorde bland annat en resa genom kapten Jack Sparrows "land" från Pirates of the Carribean-filmerna.

I Mickeys toontown kan man hälsa på hemma hos Musse Pigg och Mimmi Pigg. Hela denna del av Disneyland är uppbyggd precis som det ser ut i serierna. Det måste vara en dröm att komma hit som litet barn och titta på allt, men även som vuxen har man väldigt roligt.

Fick även möjligheten att krama om Pluto där inne.

I California Adventure Park finns det en herrans massa åkattraktioner och Anders vågade sig på ett par av dessa. Jag åkte faktiskt en mini-berg-och-dalbana på Disneyland och är ganska stolt över det! Om man tittar riktigt noga på bilden ses hans ben dingla längst ut till vänster på den högra delen av ”uppskjutet”.

Slutligen bevittnade vi den dagliga Walt Disney Parade of Dreams där alla figurer går på parad genom Disneyland.

Reseberättelse del 2 - Hooverdammen och Grand Canyon

Hämtade ut vår hyrbil sista dagen i Las Vegas, en Chrysler Sebring. Som de flesta andra bilar i USA var den automatväxlad, vilket var väldigt bra.

Det första målet på vår bilresa eller roadtrip var Hooverdammen/Lake Mead. Det är en gigantisk damm, drygt 220 meter hög, som ligger en knapp timmes bilfärd från Las Vegas. Det är också populärt att åka helikopter hit från Las Vegas.

Nästa stopp var Grand Canyon. Grand Canyon är ett eroderat ökenlandskap där Coloradofloden under mycket lång tid har grävt ner sig i berggrunden och bildat världens största kanjon. Grand Canyon är 446 km lång, 0,4–24 kilometer bred och upp till 1,6 kilometer djup.

Det är oerhört mäktigt och häpnadsväckande att se Grand Canyon. Vi hade ingen aning om hur stort det var förrän vi hade varit där, och ändå har vi bara sett en liten del. Den vidsträckta utsikten domineras av röd bergart, snirkliga formationer och hissnande stup ner mot Coloradofloden.

Reseberättelse del 1 - Las Vegas

Las Vegas var första destinationen på vår resa. Vi hade valt att boka in oss på olika hotell varje natt vilket både hade sina för- och nackdelar. Vi fick se många olika hotell och de är verkligen storslagna och överdådiga allihop. Nackdelen är självklar, att man måste packa ihop och byta hotell varje förmiddag. Hotellen ligger emellertid rätt så nära varandra och det är lätt att ta taxi mellan dem. De flesta hotellen är gigantiska, vilket bekräftas av denna artikel där det skrivs att 15 av världens 20 största hotell ligger i Las Vegas. Det var inte bara en gång vi gick vilse på MGM Grand som tydligen är världens största hotell...

Vårt favorithotell var Caesars Palace, där blev vi uppgraderade till ett jättefint rum med utsikt över Bellagio och dess fontäner (bild på Bellagios berömda fontäner nedan).

En höjdpunkt var också middagen på Stratosphere tower (bild nedan). Restaurangen ligger på ungefär 245 meters höjd och den roterar runt så att man ser olika delar av Las Vegas under middagen. Svindlande? Javisst, men man vande sig efter ett tag. För de våghalsiga eller kanske dumdristiga finns även någon slags åkattraktion på utsidan av tornets topp.

Alla hotell har givetvis stora casinoområden där man kan spela alla tänkbara spel. Spelandet pågår dygnet runt och det skulle vara intressant att veta hur mycket pengar som omsätts här.

Vid hotell Paris har man byggt upp en exakt kopia av Eiffeltornet, men detta torn är "bara" hälften så stort som originalet.

Det var ganska varmt och soligt i Las Vegas trots att vi var där i början av april. Det är ett måste att ha tillgång till pool eller åtminstone ett luftkonditionerat hotell (vilket säkert alla är) om man reser dit under de varmaste perioderna. Det ligger mitt i öknen och några som har varit där under sommarmånaderna säger att det är outhärdligt varmt.

En mycket bra hjälp när vi bokade hotellen i Las Vegas (och även på andra ställen) var hemsidan Expedia. Där kan man ta ut hotellpriser för flera veckor framåt och kolla när det är billigast på olika hotell.