En helg med många känslor

I fredags begravdes min mormor Alma i Lansjärvs kyrka utanför Överkalix. Det var en dag och helg fylld av sorg och saknad men efter begravningen även lättnad och glädje.

Sorgen och saknaden är en naturlig del av en begravning. Det handlar om att få ett avslut, ta avsked. Att sänka ner mormor Almas kista i jorden och att se henne äntligen få frid bredvid sin älskade man, min morfar Lasse.

Samtidigt handlar en begravning också om att glädjas, att minnas och på något sätt fira den bortgångne. Min morbrors sambo sa en väldigt bra sak i samband med jordfästningen: ”hade det funnits fler människor som du i den här världen hade det varit en mycket bättre värld”. Precis så snäll var hon. Och jag måste självklart hålla med i vad min bror sa i samband med jordfästningen, han tackade mormor Alma för att vi fått en så fantastisk mamma, det är hon verkligen - världens bästa mamma.

I lördags åt 23 släktingar middag tillsammans på en restaurang i Luleå. Därefter hamnade många av oss hemma hos en av mina morbröder för fortsatt samvaro. I samband med middagen fick jag en bunt brev som jag skickat till mormor när jag var liten. Det första brevet hade jag skickat i augusti 1982, jag var alltså ungefär 5 år och 8 månader. Det var mycket komiskt, i flera av breven hade jag berättat om att jag var sjuk, och det var inte lite sjukdomar jag hade heller. Jag var väl ungefär lika otursförföljd då som jag har varit det senaste halvåret. Det var också tydligt att hockeyn redan tidigt var ett stort intresse för mig. Och teckning förstås, jag hade skickat ett antal teckningar till mormor, bland annat med ”klockrena” avbilder av familjen Ewing från tv-serien Dallas. Jag ska scanna in några av breven så småningom.

Mormor hade för övrigt 344 besök i snitt per år när hon bodde på äldreboendet Ängsgården i Luleå, det är en otrolig siffra. Avslutningsvis vill jag bara säga att jag tror inte att det finns en så fantastisk syskonskara någonstans i detta land som min mamma och hennes syskon. Sammanhållningen, glädjen och omtanken om varandra som de tio syskonen har är något unikt. Jag hoppas verkligen att de fortsätter på samma sätt trots att bägge föräldrarna nu är borta.

GI på Texas

Det funkar att äta GI-middag på Texas. Det är till och med mycket gott. Igår åt jag biff med vitlökssmör och grönsallad med den där goda dressingen som bara Texas har... Och till det drack jag en Cola light. Det är nog också första gången som vi ätit på Texas - och tränat styrke efteråt!

Visst gör det ont när knoppar brister...

...varför skulle annars våren tveka? Inledningen på Karin Boyes dikt speglar vädret som det varit den senaste veckan. Vad hände egentligen med det där jättevarma, soliga sommarvädret som besökte oss förra helgen? Då solade vi i bikini. Nu är det pisstråkigt. Och trött är jag, sååå trött. Vet inte om jag har en släng av pollenallergi, då brukar jag kunna bli väldigt trött.

Åker upp till Luleå imorgon. Mormors begravning är på fredag, det blir nog en jobbig tillställning.

Funderar på om jag ska strunta i mitt GI:ande för en eller ett par dagar under Luleå-resan. Överkalix har ju världens godaste cheeseburgare och Österns pärla har kantonkyckling som ingen annan kinesisk restaurang i hela världen verkar ha...

Boule-, karaoke- och wiikväll

I lördags firades min kusin som egentligen fyller år nu på fredag men då ska vi på vår mormors begravning uppe i Norrbotten.

Kvällen startade på Boulebar, ett par kvarter ovanför oss i Vasastan. Där kan man hyra en boulebana och äta lite mat eller bara ta något att dricka. Tjejerna mötte killarna men jag berättar inte hur matchen slutade...det är helt ovidkommande.

Därefter var det dags för middag och karaoke på restaurang Sakura. Sakura ligger på Luntmakargatan, ungefär ett kvarter bort från oss. I källaren finns det tre rum för karaoke som man kan boka. Maten i källaren är något begränsad jämfört med vad den är på övervåningen. Där uppe finns det en omfattande meny och ett viktigt inslag är bordsgrillarna där man kan grilla sin egen yakiniku, vilket är väldigt trevligt och gott. Det gjorde vi för ett par veckor sedan. I källaren är maten begränsad till färdiglagad yakiniku, yakitori samt sushi och sashimi. Maten i källaren är god och rikligt tilltagen, men inte fantastisk. Då är det både roligare och godare att få grilla sin egen mat på övervåningen. Men i lördags var inte maten i fokus, det var istället sång! Vi sjöng i ett från kl. 19 då vi kom dit till kl. 23 då vi var tvungna att lämna stället. Halsar sårades och ögon tårades – oklart av vilken anledning. Vi hade väldigt kul i alla fall!

Kvällen avslutades med GT och wii-spel hemma hos oss.

Grekisk restaurang - Faros

Ikväll åt vi på den grekiska restaurangen Faros på Söder.

Till förrätt tog vi ett urval av deras förrätter vilket innebar fyra olika röror, vinbladsdolmar, fetaost, haloumi och diverse grönsaker. Jag gillade särskilt aubergineröran men även de andra var goda. Det var rikligt dimensionerat så vi orkade inte äta upp allt.

Till huvudrätt tog jag blandade grillrätter (lamm, oxfilé, fläskfilé och kalvfärsbiffar) och maken tog blandade grillspett även om han bara fick in ett fläskfiléspett. Jag åt grekisk sallad till detta vilket var väldigt gott.

Servicen var överlag snabb och trevlig men missen med makens grillspett var inte helt lyckad även om de erbjöd sig att byta ut det. Miljön på restaurangen var trevlig och det var fullsatt så det är bra att boka bord om man ska dit!

Från en annan planet?

Femmans program Frusna män söker kärlek har blivit en stor favorit för mig. Det som är lite roligt med programmet är att männen framställs som att de i stort sett kommer från en helt annan planet än "medel-Svensson-mannen" (om man kan säga så). De gillar fiske, jakt och skoteråkning och behöver en kvinna som tar hand om hemmet. Hur de än framställs eller är - kul är det i alla fall.

Vilket mål

Men oj det blev visst lite fel...

Förnedrings-TV på hög nivå

Programmet Sanningens ögonblick på Kanal 5 måste vara det värsta i förnedringsväg som visas på tv just nu. Jag kan inte förstå varför man över huvud taget väljer att delta i programmet. Det måste ju vara desperata människor som är ute efter pengar som de har en mycket liten chans att vinna. Jag kan inte heller förstå varför Pontus Gårdinger väljer att vara programledare för ett sådant pinsamt program. Och till sist kan jag inte förstå vem som tittar på det.

Nu tänker säkert vän av ordning att "ja men du tittar ju eftersom du vet hur dåligt det är" men så är inte fallet. Jag har tittat 10-15 minuter innan jag fick nog. Då tänker säkert någon annan "om du inte ser hur kan du då veta att det är dåligt" och på det kan jag bara svara att vissa saker behöver man inte se så länge innan man vet.

Ett nej är inte alltid ett nej

Henrik Larsson är med i truppen inför fotbolls-EM. Henke har alltså återigen bevisat att ett nej inte alltid betyder ett nej. Hur många gånger har han inte slutat spela i landslaget? Och hur många gånger har han ändrat sig? Det måste vara något slags rekord.

Livsberättelser på sex ord, underbart roligt

Hittade en blogg där memoarer på maximalt sex ord publiceras. Tyckte det var rätt så häftigt. Måste fundera ut mina sex ord och skicka in dit.

Inget köp...

Jag hade tänkt ha semester från hockeyn ett tag men jag måste bara skriva en kort kommentar om att Luleå kommun avbryter försäljningen av Coop Arena för tillfället. Det känns inte alls bra. Ett köp av arenan hade kunnat vara Luleå Hockeys väg tillbaka mot framgång.

Sommarstugeägare!

Nu är vi sommarstugeägare, eller det blir helt klart på måndag då vi ska skriva kontrakt. Skönt att ha ett ställe man kan åka till och koppla av utanför stan! Stugan ligger hitom Norrtälje från Stockholmshållet. Avståndet är ca. 6 mil och det tar väl knappt en timme att åka dit om det inte är jättemycket trafik.



Första saken att fixa till stugan är givetvis en ordentlig grill. Vi fick i bröllopspresent av mina föräldrar ett "presentkort" på en webergrill så det gäller bara att välja rätt modell nu. Kanske denna?

Ketchupeffekt?

Ner 2,3 kg på två veckor. GI-dieten funkar. Huvudet fyllt av sockerabstinens och matplanering. Power walks och styrketräning utan kolhydrater.

Det tråkigaste med en i övrigt ganska trevlig diet är att man inte kan dricka så mycket annat än vatten och the. Inte mjölk, inte juice. Inte egentligen alkohol heller men där har jag fuskat med lite rödvin för det ska tydligen vara minst dåligt. Smörgåsar kan jag också sakna, och frukt.

Och så är det ju det här med ketchupen. Har varit utan i dryga två veckor nu och det är en stor grej för en ketchupmänniska som jag.

Berätta inte för någon!

Kul missförstånd på mataffären.
- Vad heter den här grönsaken? frågar kassörskan.
- Savoykål. svarar jag (det råkar vara första gången i mitt liv som jag handlar det).
Jag ser hur kassörskan bläddrar frenetiskt för att hitta rätt kod till savoykålen. Det gör hon inte. Hon slår in frukt och grönt fem (5) kronor. Egentligen skulle väl kålen ha kostat 20-25 kronor. Medans hon fipplar med kålen säger jag att vi har bokat en hyrfilm som ska hämtas ut i hennes kassa.
- Berätta inte för någon! säger kassörskan när hon gjort klart med kålen och börjat ta fram min hyrfilm.
- Mmmm...svarar jag. Och tror att hon menar kålhistorien.
Det visar sig att filmen vi hyrt heter "Berätta inte för någon". Fånigt missförstånd. Minne som en guldfisk.

"Berätta inte för någon" är en välgjord fransk thriller baserad på Harlan Cobens bok med samma namn. Jag kan absolut rekommendera den!

Vem är Ernesto Guerra?

Runt om i Stockholms innerstad kan man se otaliga lapar med namnet "Ernesto Guerra". Vem är han och varför finns hans namn överallt? Först trodde jag att det var namnet på någon sydamerikansk frihetshjälte eller liknande. Men tydligen är han en schizofren författare från Colombia som bearbetar sin sjukdom genom att sätta upp lappar med sitt namn på. Häromdagen såg vi honom sätta upp lappar vid Handelshögskolan. Han sköter sitt jobb, varje dag.

Några fina bilder

2007, båttur Mälaren

Bergnäset, Luleå, sett från Gültzaudden, januari 2007

En höstdag på Djurgården

Ängesåbron

Vacker blomma, Sardinien

Utflykt Drottningholm

Midsommarafton 2007 Zinksundet Luleå

Utö, Stockholms skärgård

Picadilly Circus, London

På väg till London

Hur och var ska man bo?

Under det senaste året har vi velat fram och tillbaka kring vår framtida bostadssituation. Man kan säga att vi har gått igenom tre stadier.

1. Större lägenhet i Hammarby Sjöstad/Sickla med terrass.
2. Villa i någon av Stockholms närförorter.
3. Större lägenhet i Stockholms innerstad och sommarstuga utanför.

Just nu är vi alltså inne på att bo kvar i innerstaden och ha en sommarstuga utanför. Vi är kommit på att vi är så bortskämda med att ha nära till våra arbetsplatser. Det är en otroligt stor fördel i en stad som Stockholm att alltid veta exakt hur lång tid det tar till jobbet. För mig tar det just nu 7 minuter och för maken 15 om han går och ungefär hälften om han cyklar. Det är inte ovanligt att folk spenderar uppemot en timme enkel väg för att ta sig till jobbet - och det kan väl inte vara så roligt?! Vi gillar också att lätt kunna ta del av vad staden har att erbjuda.

Så detta är vad vi är inne på just nu. Ska iväg och kolla en sommarstuga i Bergshamra utanför Norrtälje idag.