Slow start

Det blir inte mycket bloggande när lillpojken varit sjuk. Nu är han tack och lov på bättringsvägen, men tyvärr har jag varit förkyld sedan i lördags. Det är med andra ord inte så mycket spännande att rapportera härifrån.

En slow start på det nya året alltså. Har varit ut på promenad två gånger sedan nyår och inte har det blivit någon styrketräning ännu. Men nån gång ska man väl börja... Har inte umgåtts med några vänner heller för ingen vill ju träffa oss när vi varit/är sjuka. Vi är isolerade.

Stjärnorna på slottet och Robinson är lysande TV-program som värmer i vintermörkret. Stjärnorna på slottet är en stor favorit. Det är kul att få se de välkända människorna i en annan miljö än deras vanliga. Man lär sig också en hel del om deltagarna genom att se programmet. I dagarna är det också start för några andra program. Let's dance började i fredags och Mästarnas mästare igår. Let's dance har jag i flera år ifrågasatt meningen med men jag inser att även om programmet har en ganska meningslös idé så blir man i alla fall glad av att se det. En besvikelse är På spåret, jag saknar Ingvar och Björn. Det är så torftigt med de nya programledarna.

Jag såg förresten Johan Falk-filmen som visades i söndags. Ganska bra intrig men dialogen och vissa skådespelarinsatser var katastrofala. Mikael Tornvings insats var usel. Varje gång han öppnade munnen lät det som att han läste innantill.

Luleå Hockey har startat det nya året på ett ganska bra sätt. Imorgon är det dags för match i huvudstaden. Luleå har inte vunnit här på typ fem år och det är väl tyvärr inte mycket som talar för att de vinner imorgon heller. Djurgården är inne i en grymt bra period.

Die Welle

Filmen Die Welle (på svenska = Vågen) är en tysk film från 2008 som kan ge oss alla en tankeställare. Är det möjligt för en rörelse, exempelvis en fascistisk eller nazistisk, att i våra dagar få ett så starkt grepp över folk i likhet med vad som hände under Hitlers dagar?

Filmen handlar om en gymnasielärare och hans klass. Under en vecka genomför läraren Reiner Wenger ett experiment inom temat autokrati. Läraren är ledaren i den fascistiska rörelsen. Eleverna underordnar sig en viss slags makt. De måste exempelvis tilltala läraren med "Herr Wenger" och stå upp när de vill säga något. Samtliga måste också ha vita skjortor och blå jeans på sig, bland annat för att motverka individuella skillnader. Tillhörigheten till gruppen betonas liksom disciplin, gemenskap och likformighet.

Vad händer med gruppen? Vad händer med individerna i gruppen? Är det över huvud taget möjligt i dagens upplysta samhälle att genomföra något sådant? Filmen skildrar vad som skulle kunna hända och jag skulle säga att den är trovärdig till en viss gräns. Riktigt så här lätt går det nog inte men helt omöjligt ska man inte säga att det är. Filmen är sevärd, och ger betraktaren en tankeställare.

Der Baader Meinhof komplex

Idag såg jag en sevärd film, Der Baader Meinhof Komplex. Det är en tysk film från 2008 om Röda Armé Fraktionen, RAF. Filmens första halva är särskilt fängslande. Det händer saker hela tiden samtidigt som den är informativ och lärorik. Enda nackdelen med filmen är att den kan kännas aningen för lång. Den är nästan 2, 5 timmar. Det gör att filmens andra halva blir lite långdragen även om det är intressanta händelser som skildras.

I filmen skildras händelser i kronologisk ordning under tio års tid, från slutet av 60-talet till 1977. Centralfigurer i filmen är självklart de två mest välkända frontfigurerna från RAF, Ulrike Meinhof och Andreas Baader. RAF kallas för övrigt också för Baader-Meinhof-ligan. Sina politiska rötter hade organisationen långt ute till vänster.

Det är en välgjord film, den dyraste i tysk filmhistoria. Den har inte undgått kritik, bland annat för att den skulle vara för "gärningsmannavänlig" då RAF egentligen ses som en terroristorganisation.

RAF skakade om det dåvarande Västtyskland men även andra delar av världen med sina dåd. Bland annat ägnade de sig åt kidnappning och avrättningar av framstående tyska män. I samband med OS i München 1972 genomfördes en terrorattack av en grupp palestinier som tog ett antal israeler som gisslan. De krävde bland annat att ledarna för RAF eller Baader-Meinhof-ligan skulle släppas fria. RAF och palestinierna stödde många gånger varandra. En annan aktion då man krävde att ledarna för RAF skulle släppas fria från fängelser är ockupationen av den västtyska ambassaden i Stockholm 1975 då fyra personer dog.

Slumdog millionaire

En av de bästa filmer jag sett på mycket länge är Slumdog millionaire. Vid Oscarsgalan tidigare i år belönades den med hela åtta statyetter, bland annat för bästa film.

Det är en två timmars lång resa genom Bombays slumområden. Den innehåller mycket färg, rörelse och känslor. Nästan också dofter. Den är rolig, rörande, spännande och farfylld. Det är helt enkelt en fantastisk berättelse om den 18-årige Jamal Malik som arresteras för att ha fuskat i TV-serien "Vem vill bli miljonär" då han är på väg att vinna högsta vinsten. Genom hela filmen visas förklaringar från Jamals liv till varför han kunde svaren på frågorna. Det är en genial film. Man blir garanterat berörd av att se den.

Madagaskar 2

Födelsedagen fortsatte på bio. Vi såg Madagaskar 2. Sannolikheten var mycket stor att vi var de enda i biosalongen som inte var och såg filmen tillsammans med ett barn i förskoleåldern... Hur som helst, Madagaskar 2 är klart sevärd även om ettan självklart var bättre. Recensionerna av tvåan har emellertid varit blandade. Jag hörde Radio Stockholms bedömare som sa att den inte hade någon riktig handling. Men jag undrar om en sådan här film verkligen behöver en riktig handling. För mig räcker det bra med en bunt söta djur som gör söta saker tillsammans! Man kan ju inte börja ifrågasätta logiken av att lejon umgås med zebror, flodhästar och giraffer om vartannat. Och inte heller att pingviner agerar både sjömän och piloter. Man får bara se och njuta!

Ettan är faktiskt en av de bättre filmer jag sett, och jag har sett den upp emot fem gånger. Ett favoritklipp från ettan är framförandet av "I like to move it", det är riktigt häftigt!

Reseberättelse del 6 - Forsyth med mera

Torsdag 11 september

Att det var 11 september märktes på många sätt. Många tv-kanaler visade inslag om terrorattackerna mot bland annat World Trade Center. Amerikanska flaggor vajade överallt på halv stång.
Torsdag morgon åkte vi tillbaka mot Atlanta. Vi stannade till i Macon, där vi besökte Georgia Sports Hall of Fame där man kan läsa och se mycket av Georgias idrottshistoria. Baseball, amerikansk fotboll och basket är de dominerande sporterna. Hockeyn är en undanskymd idrott men sedan 1999 finns Atlanta Trashers med i NHL. På bilden en monter med collegelaget i amerikansk fotboll, "Georgia Bulldogs, the dawgs".


Vi åkte vidare och tog in på ett hotell ganska nära motorvägen. Hotellet var väl inte direkt det finaste vi bott på. Men istället var vi med om den roligaste eller åtminstone mest minnesvärda kvällen under denna resa. Det var nämligen karaokekväll i hotellets bar/restaurang där vi för övrigt också åt en icke så särskild middag. Klientelet var speciellt, huvudsakligen vita människor. Alla killar utan undantag hade keps (undantaget killen på bilden som sjunger som har cowboyhatt). Många hade tatueringar. T-shirts med reklamtryck var också ett vanligt förekommande inslag. Dessutom hade man plockat fram den så kallade holkärmen. Utan att säga alltför mycket känns det som att det fanns mycket vitt skräp där... Temat för kvällen (eller det kanske alltid var samma tema) var Country & Western.

Fredag 12 september

Sista dagen av vår resa ägnade vi åt att få tiden att gå eftersom planet hem till Stockholm gick på kvällen. Vi var bland annat på en outlet som dock inte var så bra. Vi var på bio och såg Righteous kill med Robert de Niro och Al Pacino. Den kan vi verkligen rekommendera! Premiärdatum för filmen i Sverige är 24 oktober.

Sex and the city

Jag måste vara ett undantag bland svenska kvinnor. Jag har inte sett Sex and the city när serien har visats på TV. Inte ens litegrann.

Men nu har jag börjat, jag har sett säsong 1 och 2 och ser med stor förväntan fram emot resten. Serien är ju hur skön som helst! Och när jag lärt känna karaktärerna ser jag fram emot att se filmen.

Berätta inte för någon!

Kul missförstånd på mataffären.
- Vad heter den här grönsaken? frågar kassörskan.
- Savoykål. svarar jag (det råkar vara första gången i mitt liv som jag handlar det).
Jag ser hur kassörskan bläddrar frenetiskt för att hitta rätt kod till savoykålen. Det gör hon inte. Hon slår in frukt och grönt fem (5) kronor. Egentligen skulle väl kålen ha kostat 20-25 kronor. Medans hon fipplar med kålen säger jag att vi har bokat en hyrfilm som ska hämtas ut i hennes kassa.
- Berätta inte för någon! säger kassörskan när hon gjort klart med kålen och börjat ta fram min hyrfilm.
- Mmmm...svarar jag. Och tror att hon menar kålhistorien.
Det visar sig att filmen vi hyrt heter "Berätta inte för någon". Fånigt missförstånd. Minne som en guldfisk.

"Berätta inte för någon" är en välgjord fransk thriller baserad på Harlan Cobens bok med samma namn. Jag kan absolut rekommendera den!