Bättre

Love har sovit bra de två senaste nätterna. Så skönt, nu börjar jag nästan känna mig som en människa igen. Var det omställningen att sova på ett nytt ställe som ställde till det? Eller var det utvecklingsfasen han är i? Eller var det kanske tand nummer två som tittade upp i förrgår som ställde till det? Svar på frågorna får vi tyvärr aldrig.

Idag blir det en sväng på stan och därefter besök hos svärföräldrarna. Loves faster och kusin är också där och hälsar på. Hon heter förresten Tuva. Ni kan ju gissa hur många gånger namnen Love och Tuva har blandats ihop och blivit Lova, Tuve, Luva och så vidare.

Vår vistelse i Luleå

Jag och Love är i Luleå sedan i söndags. De tre nätter vi sovit här har varit Loves sämsta tre nätter i rad någonsin. Jag är helt slut, färdig, kaputt. Han har vaknat typ minst en gång i timmen i stort sett hela nätterna, senaste natten var möjligtvis något bättre. Som tur är kan jag vila lite på dagarna men när man inte sover blir man ju inte sig själv. Att bli utsatt för sömndeprivation är lika med tortyr. Jag har ingen aning varför det är så här. Hade jag haft det hade jag försökt göra något åt det. Det kanske är att han sover på ett ställe där han inte är van att sova - lukter och ljud är annorlunda. Det har gått smärtfritt tidigare när vi varit här så det borde dock inte vara det som är problemet men man vet ju aldrig. Barnen genomgår visst också någon slags utvecklingsfas vid nio månaders ålder och det kan jag då verkligen hålla med om. Det händer otroligt mycket i Loves liv just nu. Han har precis lärt sig krypa, lärt sig ställa sig upp, fått sin första tand och börjat äta mat som innehåller små bitar. Det är klart att sådana förändringar märks.

Vem ska få bestämma?

En 31-årig totalförlamad kvinna vädjar till Socialstyrelsen om att hon vill ha hjälp med att dö. Komplicerat är bara förnamnet.

Vem är det som i slutändan är ansvarig för att fatta "dödsbeslutet"? Är det kvinnan själv som kan sägas vara ansvarig? Kvinnans anhöriga? Kvinnans läkare? Någon på Socialstyrelsen? Eller är det beslutsfattare ännu högre upp? Kvinnan kan ju fatta beslutet att hon vill dö men hon kan inte utföra handlingen.

Och vad händer om man ger okej till att avsluta kvinnans liv. Var drar man i så fall gränser? Vem ska kunna bli erbjuden dödshjälp? Att definiera vem eller vilka som ska kunna få dra nytta av dödshjälp måste vara nästintill omöjligt.

Hur vet man att det inte kommer fram något mirakulöst hjälp-/botemedel mot just hennes åkomma nästa år eller året där efter? Det där har säkert läkarkåren och andra experter bra koll på men under har ju skett förr.

Man ska väl ha människors bästa i åtanke när man formulerar lagar och policies kring sådana här ämnen men jag är absolut inte avundsjuk på beslutfattarna.

Likgiltighet inför slutspelet

Just nu känns det som att jag inte alls bryr mig om det kommande hockeyslutspelet för laget i mitt hjärta finns inte med där. Där finns bara lag jag ogillar olika mycket. Mest ogillar jag Skellefteå. Därefter Brynäs och Färjestad. Timrå gillar jag inte eftersom de "slog ut" oss. Minst ogillar jag nog Djurgården och Frölunda. HV är helt okej och Linköping är för mig helt egala. Men såna här känslor brukar ändra sig också under matchernas gång. Helt plötsligt känner man att man önskar att ett lag ska vinna mer än nåt annat, ibland kommer känslorna som en överraskning, ibland inte.

Tand på G

Idag såg jag nåt vitt som blänkte till i Loves mun. Jag försökte titta - givetvis totalt impopulärt hos den lille killen som gjorde allt för att mamman inte skulle kunna se - och visst är det en liten tand som är på gång. En stolt mamma sms:ar direkt till pappan och ringer till mormor och berättar att Love håller på att få sin första tand. Man är ju lite fånig.

Distans

Nu har några dagar gått sedan den bittra förlusten. Egentligen kan man ju konstatera att Luleå inte missade slutspelet i den här matchen. I teorin är ju en match i 22:a eller 35:e omgången lika viktig som den i lördags. Vi har massor av uddamålsförluster under denna säsong. Det är en orsak. Vi hade inte någon "notorisk" målskytt som t ex Harju. Abbottarna slutade i princip att producera efter halva serien, målvakterna har inte varit de allra bästa och ibland har jag ifrågasatt Rograrnas coachning.

Vad kommer att hända inför nästa säsong? Vem stannar, vem kommer? Vem eller vilka ska träna Luleå? Vilka målvakter? Många frågor, få svar. Jag har själv väldigt dålig koll på kontraksläget inför nästa år, måste ta en titt på det.

Jag måste bara skriva att jag beundrar H-läktarens insats i sista matchen och i många andra matcher. Det var fantastisk stämning och det var verkligen synd att 6000 supporters inte kunde få ett bättre slut på säsongen.

Det känns fortfarande tomt, så j-la tomt och tråkigt men jag slutar inte älska Luleå Hockey för det.

Magsjuka

Igår kväll kräktes Love två gånger och i morse kräktes han i samband med frukosten. Inte kul. Nu har han i alla fall ätit välling och ligger i sängen och förmiddagssover. Jag hoppas verkligen han får behålla det han ätit. Jag mår fortfarande fruktansvärt illa men det kommer inte ut något. Maken är fortfarande frisk.

Magsjuka? Matförgiftning?

Igår åt vi en tre rätters meny hemma.

Till förrätt: halstrade pilgrimsmusslor och räkor med sparris och balsamico.


Varmrätt: lammracks med palsternackspuré och rotsakspytt.


Efterrätt köpte vi på italienska restaurangen snett över gatan: tiramisu.

Tyvärr har jag idag lite svårt att uppskatta maten idag eftersom jag i samband med efterrätten blev illamående. Illamåendet höll i sig hela natten och idag har inte varit någon höjdardag. Var det månne en liten magsjuka eller nån slags matförgiftning? Varken Love eller maken har i alla fall drabbats.

Tomt

Det är så tomt, så fruktansvärt tomt. Man har väntat sex månader på julafton och så tas julafton bort från agendan. Det var julaftonsstämning igår men bara nästan... Vi får inte vara med bland de andra barnen och leka när julklappssäcken ska börja delas ut.

Det är bara hockey, jag vet, men det är så bittert, tråkigt och ledsamt. Men är man inte bättre än så när det gäller får man bita i det sura äpplet. Gör man inga mål vinner man inga matcher och ingen kan ens skylla på Mattias Modig för den här förlusten. Han gjorde allt han kunde men det gjorde inte resten av pojkarna. Vi ägde puckinnehavet men vi var aldrig någonsin livsfarliga framför deras mål, det var mycket hörnsnurr men väldigt lite pang på. Vi tog inte den avgörande kampen och dessutom kampade Timrå bättre.

Sex månaders väntan på en ny säsong, sedan drygt 50 tråkiga matcher innan det eventuellt kommer någon rolig match. Varför är man Luleå Hockey-supporter?

Hur spännande får det bli?

Lördag 18.30 börjar det. Luleå möter Timrå hemma i en direkt avgörande match om vilket lag som ska ta sig till slutspel. Jag orkar inte analysera gårdagen så himla mycket men jag kan nöja mig med att konstatera att Luleå inte är i någon superform medan Timrå är på G. Jag hoppas och tror att Luleå ska kunna ta den poäng som behövs men jag är livrädd att trycket från hemmapubliken blir för mycket för spelarna så att det låser sig för dem.

Hur kunde de som lägger programmet av serien veta att just Luleå och Timrå skulle vara involverade i streckstriden?

Ett litet kraftpaket med outtröttlig motor

Love har förändrats och vad fantastiskt det är att se förändringarna som händer i den lilla kroppen. Han lärde sig åla för ett par veckor sedan och har för några dagar sedan även börjat att krypa. Och med krypningen kom även viljan att ställa sig upp och utforska saker. Han ställer sig än så länge bara på knä men även ett fall från den höjden rakt in i vardagsrumsbordets glassida gör ont och ger blåmärke på kinden. Men fem minuter senare gör han om samma sak igen utan att ha den minsta tanke på vad som nyss hände.

Hans utveckling de senaste veckorna har gått i raketfart. Från att ha varit ett ganska lugnt barn som nöjt sig med att ibland sitta still i famnen och mysa eller ligga på mage på golvet i babygymmet är han numera ett mobilt litet kraftpaket med outtröttlig motor. Och motorn verkar fungera på topp trots att han på grund av en liten förkylning matvägrar och bara äter välling för tillfället.

Han kan också bli riktigt arg när han inte får ta sig dit han vill. Datorn är exempelvis förbjudet Loveområde, och det tycker han inte alls om. Han vrider och vänder på sig och försöker klättra över allt som kommer i hans väg för att ta sig dit han har tänkt oavsett om han får eller inte.

Det känns som att min föräldraledighet går in i en helt annan dimension nu. Nu är den lugna tiden över.

Att lämna ut sig

Jag är förundrad över hur mycket folk lämnar ut sig och sina liv på internet. Vissa skriver i bloggar, hemsidor och på facebook om sitt känslo- och sexliv och utelämnar i stort sett ingenting. Och man lämnar inte bara ut sig själv utan också människor i ens omgivning.

Det finns människor som är involverade i konflikter som beskriver dem ingående. Det finns människor som är bedragna eller har bedragit någon som skriver om detta. Sedan finns det självklart de som skriver om sitt nuvarande förhållande och dess upp- och nedgångar.

Men vad händer om relationerna tar slut. Allt varar inte för evigt. Och allt finns sparat någonstans. Det går inte att ångra sig när man väl publicerat. Det går väl att ta bort inlägg men det finns alltid arkiverat någonstans. Läskigt eller hur.

Traditioner är till för att följas

Läser Amanda Widells krönika om hennes och maken Alex Schulmans helgtraditioner. Jag skrattar och känner igen mig eller snarare oss.

Vi gillar traditioner. Vi gillar att saker och ting är som de brukar vara. Vi uppskattar oftast inte förändringar. Vi reflekterar över det och undrar om vi är tråkiga men svarar oss själva efter ett tag att vi inte alls är det. Det är inte det att vi inte gör nya saker men vissa saker ska man inte ändra på för att de fungerar så väldigt bra.

När jag funderar över våra traditioner inser jag att de ganska ofta handlar om mat.

Vi äter på Texas ganska ofta (eller åtminstone innan Love kom in i vårt liv - nu hämtar vi ofta mat därifrån). De gånger vi försökte äta på en annan av de olika Texasrestaurangerna som finns har vi ofta blivit besvikna. Någon gång så besviken att det kändes helt onödigt att över huvud taget ha försökt sig på att äta på Östermalm istället för i Vasastan.

Vi har nog provat det mesta på menyn men håller oss för det mesta till biff/entrecote eller ribs. Då vet man vad man får, det är mycket liten risk att bli besviken.

Jag kommer också ihåg sommaren för tre-fyra år sedan då Texas helt plötsligt hade bytt ägare och all personal var ny. Skulle det bli lika bra, skulle det vara lika trevligt att äta där var frågor vi ställde oss. Det blev bra - efter ett tag i alla fall.

Frukosten ska vara på ett sätt under veckan och ett annat sätt på helgerna. Då blir det (om vi inte GI:ar) färskt bröd från bageriet på hörnet, nypressad apelsinjuice (eller Brämhults) och en stor kanna te. Ibland ett kokt ägg till det. Lördagsmorgnar i stugan är Melodikrysset ett självklart inslag men inte i lägenheten, det är liksom inte samma sak.

Den kanske viktigaste traditionen för vår del är kvällsfikat. Det finns inget som skulle kunna ta bort det från oss. Enda gångerna vi inte kvällsfikar är när vi lagar sen middag och äter när Love har somnat, då hinns det oftast inte med. Och det är ingen enkel apparat när vi fixar kvällsfikat. Vi gör en stor kanna te och tillbehör till det. Tillbehören varierar självklart med avseende på kosthållningen.

Att vi sedan älskar att prova på att ny mat, laga en varierad kost både till vardags och till fest och att äta på nya, spännande restauranger är kanske motsägelsefullt men det är bara så det är.

Hur ska detta sluta?

Det drar ihop sig. 2 omgångar kvar av hockeyns elitserie. Luleå möter Rögle på bortaplan och vid vinst kan vi vara klara för slutspel om både Modo och Timrå förlorar. Högst osannolikt alltså. Modo möter Södertälje, som fortfarande saknar en massa avstängda och skadade spelare. Timrå möter Djurgården.

Luleå har inte haft jättelätt mot Rögle under säsongen så det är inte bara att åka dit och hämta hem tre poäng. Pressen kan ställa till det. Det kan bli hur nervöst och spänt som helst och låsa sig totalt om det vill sig illa. Det såg inte särskilt övertygande ut senast hemma mot SSK trots att Tälje saknade typ elva ordinarie spelare. Med ett fungerande spel hade det varit en munsbit. Nu blev det visserligen seger men inte på ett sätt som gjorde mig trygg inför framtiden. Klubbdirektör Stöckel skickar tårta till Skellefteå efter poängen mot Modo, undra om han ska skicka en tårta till Södertälje om de vinner ikväll?

Jag är ganska säker på att HV o co där uppe i toppen av tabellen håller på Luleå för de vill nog mycket hellre möta Luleå istället för t ex Modo eller Frölunda som ju faktiskt också är indragna i det här. Om Luleå, Timrå och Modo vinner och om Frölunda förlorar sin match mot Skellefteå, vilket inte är helt otroligt, är de också nere i träsket.

Tjejer, tjejer, tjejer

I princip alla våra kompisar som har fått barn den senaste tiden har fått tjejer. I fredags fick ett par av våra bästa vänner välkomna sin lilla flicka till världen och jag var helt säker på att det skulle bli en liten pojke men jag hade visst fel...

I mammagruppen är det Love och fyra tjejer. Så Love är med andra ord omgiven av tjejer till höger och vänster, vart han än tittar är det tjejer. Nästan i alla fall. Två små pojkar har fötts de senaste månaderna i vår bekantskapskrets men de umgås vi inte så där jättemycket med.

Love har med andra ord massor av tjejer att leka med och att kramas med. Vilken lycka för honom!

Några bilder

Vansinnigt roligt

Det bästa man har sätter man på bordet! I det här fallet köksbordet hos Loves mormor och morfar. Här har mamma, mormor eller morfar sagt något jätteroligt, Love skrattar så han håller på att kikna...

Äta själv

Det är jätteroligt när man får prova äta själv tycker Love. Efter varje sådant tillfälle får man nästan sanera hemmet och Love. Det kommer mat i stort sett överallt, och med lite tur kommer det även lite i munnen...

Bästa leksaken

Loves favoritleksak när vi var hos mormor och morfar var en enkel träslev. Så här nöjd kan man vara när man får leka med den!

Illa illa

Nu är det illa. Jag har sett hockey, Modo-Skellefteå, och jag har varit tvungen att heja på SAIK. Det tar emot men nu kan ju Luleå inte längre fixa slutspelsplatsen på egen hand utan måste lita till att andra lag förlorar. Som tur var kvitterade de med typ 0 sekunder kvar och Modo fick bara en poäng under ordinarie tid. Förlängning pågår.

Kasta sten i glashus

Det klagas på sörlänningar och oförmågan att få undan snön från vägar och andra ställen men det funkar tydligen inte alltid så bra uppe i Luleå heller. Förra veckan rasade taket på Coop Arenas b-hall in. Man ska inte kasta sten när man själv bor i glashus som det gamla ordspråket säger.

En vecka i Luleå

Förra veckan var jag och Love hos Loves mormor och morfar i Luleå. Vi åkte dit i söndags och kom hem i lördags. Vädret söndag-onsdag var uselt. Först snöstorm, sedan "bara" vanlig storm. Vi hade nästan kunnat lämna vagnen hemma, inte vill man gå ut på promenad i sån't där väder. Vi har självklart också hälsat på hos Loves farmor och farfar, men i övrigt har vi inte träffat så många vi känner utan mest bara umgåtts hemma. Bokar man inte upp träffar innan är det lätt att det rinner ut i sanden eller i snön eller hur man nu säger, tyvärr.

Igår firade jag och maken att det var 15 år sedan vi blev tillsammans! Efter att Love gått och lagt sig blev det champagne, hälleflundra, vitvinssås och andra godsaker. Vi tittade också på kort från några av våra 15 år tillsammans och det är ju skönt att se att man inte har åldrats alls sedan 20-års åldern he he he.

Love har varit småsnuvig och hostig sedan vi var i Luleå men i natt har han sovit bättre så jag tror att han är frisk nu. Igår storhandlade vi och köpte en ny bilbarnsstol till Love plus en resesäng som vi bland annat ska ha i stugan i sommar.

Luleå Hockey är under isen eller åtminstone under strecket. Modo har gått förbi och verkar ha hittat storformen. Luleå har ingen form just nu. Gör man inga mål vinner man inga matcher och när den egna målvakten dessutom kastar in puckar åt motståndarlaget så vinner man definitivt inte. Det sägs att Anders Nilsson inte får stå för att han inte varit bra på träning men om Modig inte är bra på match så borde väl det vara snäppet värre. Just nu lutar det åt att det inte blir slutspel för Luleå men historiskt sett har vi rest oss ur såna här lägen och vi får väl hoppas på en upprepning.