Vår vistelse i Luleå

Jag och Love är i Luleå sedan i söndags. De tre nätter vi sovit här har varit Loves sämsta tre nätter i rad någonsin. Jag är helt slut, färdig, kaputt. Han har vaknat typ minst en gång i timmen i stort sett hela nätterna, senaste natten var möjligtvis något bättre. Som tur är kan jag vila lite på dagarna men när man inte sover blir man ju inte sig själv. Att bli utsatt för sömndeprivation är lika med tortyr. Jag har ingen aning varför det är så här. Hade jag haft det hade jag försökt göra något åt det. Det kanske är att han sover på ett ställe där han inte är van att sova - lukter och ljud är annorlunda. Det har gått smärtfritt tidigare när vi varit här så det borde dock inte vara det som är problemet men man vet ju aldrig. Barnen genomgår visst också någon slags utvecklingsfas vid nio månaders ålder och det kan jag då verkligen hålla med om. Det händer otroligt mycket i Loves liv just nu. Han har precis lärt sig krypa, lärt sig ställa sig upp, fått sin första tand och börjat äta mat som innehåller små bitar. Det är klart att sådana förändringar märks.