Långt mellan inläggen

Det har blivit långt mellan inläggen nu. Har haft en lååång sjukdomsperiod med förkylning, hosta, ögoninflammationer osv. Har ätit en penicillinkur och börjar väl sakta men säkert återhämta mig.

Julen blev sådär kan man väl lugnt säga. Svärföräldrarna fick magsjuka natten mot julafton så vi träffade inte dem vare sig julafton eller juldagen och sedan åkte de hem på annandagen. Då drabbades vi. Först jag, sedan Love och sist maken. Urk säger jag. Den här julen kommer inte direkt att gå till historien som en av de roligaste.

En vecka utan familjen

Förra veckan var maken och sonen uppe i Luleå. De åkte i lördags så jag var ensam hemma hela förra veckan tills i torsdags kväll när jag också åkte uppåt. Love mottog min ankomst till Luleå ganska ljummet. Han var nästan lite sur på mig, kanske var det att jag hade varit borta från honom så länge som fick honom att bli lite sur. Det gick i alla fall över ganska snabbt, tur att han inte är långsint!

Hur som helst så måste jag erkänna att jag tyckte att det var ganska skönt att vara ensam hemma några dagar. Jag vet inte när jag senast varit ensam hemma, det måste ha varit typ förra hösten någon gång, och då var det frågan om några timmar. Nu kunde jag komma hem från jobbet, fixa mat och sätta mig framför tv:n och äta, och jag kunde göra precis vad jag ville göra för en gångs skull. I lördags var det tjejmiddag hemma hos mig, och det var väl en sisådär två år sedan jag var på nån sån tillställning. Och i söndags kunde jag sätta mig i mysfåtöljen och läsa morgontidningen precis så länge som jag ville.

Jag saknade sjävklart mina killar också men jag skulle ljuga om jag inte sa att det var skönt också. Jag är inte en dålig mamma för det.

Bäst på allt

Det är härligt att vara supporter till Luleå Hockey nu. Vi är bäst på i princip allt: serieledare med sju poängs marginal, bäst i power play, box play, minst antal insläppta mål och så vidare. Jag har varit Luleåsupporter sedan födseln och det är ju bara att inse att det är mycket roligare att vara supporter när vi leder serien än när vi har legat och harvat i de nedre regionerna som vi gjort nu ganska många år.

Fick förmånen att se mitt älskade lag spela på plats i Coop Arena i lördags och jag fullkomligen bubblar över av stolthet när jag ser Luleå resa sig och vända ett underläge till vinst. Det finns något stort i det här laget. Visst kommer det att komma svackor, det måste det göra, annars kommer vi att sluta på en sisådär 122 poäng när serien summeras vilket skulle vara ett poängrekord som heter duga.

Nu kan man ju till och med köpa tidningarna efter matcherna, hyllningskrönikor finns det gott om men skulle jag få bestämma skulle det skrivas ännu mer. Men många "förståsigpåare", tidningsskribenter och Boorken och säkert många fler undrar ju nu istället hur länge Luleå ska orka spela på det här sättet. Men har de orkat så här länge så kommer de nog att orka ett bra tag till.

Vilken vacker syn!

Ta en titt på den här länken! Läs och njut! Vem hade väl kunnat tro det innan säsongen började?

Mera läsgodis: Lasse Anrell, Tomas Pettersson.

Vad bra det känns och det är bara att inse. Det är mycket roligare att leda tabellen än att kriga i botten.

Jobb

Nu har jag jobbat i två veckor. Det kändes jättekonstigt att gå till jobbet första dagen men det går rätt snabbt att komma in i det trots att jag varit borta i 16 månader. Love är hemma med sin pappa året ut och ska börja dagis i januari. Det hade nog varit värre för mig att börja jobba om Love hade börjat dagis direkt. Nu vet jag ju att han är med sin pappa och har det jättebra.

Bästa starten någonsin

Luleå Hockey går som tåget och vem hade trott det? Inte många. I Aftonbladet tippade typ alla förståsigpåare Luleå som tia. Visst vi kan fortfarande bli tia. Förra året sjönk vi som en sten i tabellen efter jul. Det vill vi inte ska hända igen.

Denna säsongsinledning är den bästa någonsin i Luleå Hockeys elitseriehistoria och bara det känns häftigt. Det är kul att se Luleå spela. Kanske Jonas Rönnqvists spelidé visar sig vara framgångsrik. Om man ska hitta några orosmoln på den annars vackra Luleåhimlen är det väl att vi är väldigt beroende av två kedjor för att producera poäng: Albrandt, Lavander och Olausson samt Abbotts och Vihko.

Fartkameror

På väg 276 som vi åker till stugan är det fartkameror längs en ganska lång sträcka. Och jag undrar varför så många saktar ner till typ 60 när det är 70 som gäller vid kamerorna. Och är det 50 som gäller så kör många 40. För att vara på den riktigt säkra sidan verkar det som. Men åååh sånt irriterar mig.

Gubbar och kärringar

Jag vet inte om det är tänkt att "gubben" bara ska vara ett sött smeknamn på sin make/sambo/särbo. Jag tycker inte att det är särskilt sött. Är det inte samma sak om den manliga parten i förhållandet skulle börja kalla kvinnan för kärring? Inte f-n skulle jag vilja bli kallad kärring.

Har det med ålder att göra? Kallar man sin make för gubbe när man uppnått en viss ålder eller är det inte åldersberoende?

Man kan ju kalla små barn för gubbar, Love kallas ibland för lilla gubben, vilket jag tycker kan vara väldigt sött. Men att jag skulle kalla maken för gubben - nej, det dröjer nog ett bra tag hoppas jag.

Skåne till Danmark?

När Luleå spelade mot Malmö eller Rögle när de var i högsta serien brukade Luleåklacken sjunga "vi byter Skåne mot Carlsberg". Jag tycker inte om öl, men det kanske inte skulle vara så dumt. För utan skåningarnas röster hade nog inte Sverigedemokraterna tagit sig in i riksdagen.

Det är en skam för Sverige att ett sådant parti kunnat ta sig in i riksdagen. Nu kan vi inte längre vara stolta över att vara ett av få länder i Västeuropa som inte har ett främlingsfientligt parti bland den högre politiska makteliten.

Smygrasisterna är säkert nöjda. De som inte vågar ta offentlig ställning över sin inställning till invandrare och invandringspolitik men som i smyg tycker att all invandring bör stoppas och att man gärna får kasta ut många av de som redan finns i Sverige. De fnissar säkert inombords idag. Jag förfäras över denna tanke.

Månne ett allianssamarbete med Miljöpartiet kan göra att den svenska politiken kan föras utan större störningar men man måste ju också hitta ett sätt att försöka motverka SD:s frammarsch. Utfrysning verkar inte ha fungerat så nu måste politikerna hitta på något annat.

Oj det var visst premiär

Igår var det hockeypremiär. Luleå vann borta mot Södertälje, tre poäng cashades in bara så där. Inför den här säsongen är jag inte alls uppdaterad om Luleå Hockeys nyförvärv och annat som rör laget och elitserien. Det har väl aldrig hänt förut. Vad händer med mig? Jag hoppas glöden kommer tillbaka för igår gick jag till och med och duschade mitt under första perioden. Så gör väl inte en äkta supporter?! Nåväl det är derby på lördag och då kanske intresset har hunnit vakna till liv.

Love-bilder

Några bilder på sötnosen från augusti/september.

Love somnade på sin vovve i fredags när han var febrig.

Hjälper mamma med disken...

Klädd i USA-kläder. Polo-tröja och GAP-jeans. Vi skulle inte köpa märkeskläder åt honom förrän han var typ 15 år sa vi tidigare men om de bara kastar kläder efter oss i affärerna i USA är det svårt att låta bli...Hos frisören. Första besöket där slutade lika hastigt som det började...men de hade i alla fall en rolig leksak där...

Love-nytt

Det gick fantastiskt bra för Love att vara med sin farmor och farfar när vi var i NY. Allt hade gått som smort, även sömnen som var det enda vi befarade att han kunde krångla med. Det var helt underbart att träffa honom igen efter resan. När vi klev in genom dörren blev han så glad, stannade upp och betraktade oss båda och fortsatte sedan med att krama oss och skratta. Mammahjärtat blev väldigt varmt!

I fredags blev han sjuk, hög feber som har varit till och från hela helgen, han hade nästan 40 graders feber två nätter i rad. Besök på närakuten på söndag, misstanke om urinvägsinfektion. Besök på Kvartersakuten på måndag - bekräftelse av att det var UVI - konstigt nog eftersom Love var feberfri och pigg då. Läkaren tyckte också det var konstigt. Urinprov skickat på odling och vi får se vad det visar. Det var i alla fall tur i oturen att han blev sjuk den här helgen och inte förra när vi var bortresta...

I måndags var vi också på BVC och vägde/mätte. Love är 82,5 cm lång och väger 11.41 kg vid ca 14,5 månaders ålder.

NY-mat

Pizza på Lombardis.


Gåslever på Gordon Ramsay at the London.


Obligatoriska Starbucks-fikat: earl grey te och cinnamon swirl coffe cake. Som tur var hade vi ett Starbucks precis utanför hotellet!


Tre sorters Ribs på Blue Smoke.

Frukost på Square Diner i Tribeca. Bacon, korv, två ägg, bönor, stekt potatis, toast och amerikanska pannkakor. Man står sig ganska länge på det.

Trump Soho

Här kommer några bilder från hotellet vi bodde på, Trump Soho.

Hotellet var nybyggt så det var otroligt modernt och fint. Vid en prisjämförelse med andra hotell i samma klass på Manhattan är detta det överlägset billigaste. Många av de andra hotellen jag jämfört med ligger högre upp på Manhattan men detta ligger i Soho som var ett fint område med mycket affärer och många restauranger.

Först en bild på byggnaden (vi bodde på 32:a våningen, jag tror hotellet var ca 45 våningar högt), sedan på den fantastiska utsikten från badkaret mot östra och norra Manhattan (bl a Empire State Building) och därefter en bild på sängen i rummet. De hade en speciell kuddmeny så man kunde beställa upp hur många kuddar som helst till rummet, det slutade med att vi hade en hel hög...

Några dagar i New York

I måndags morgon kom vi hem från New York. Vilken resa vi hade. New York är precis lika underbart och häftigt som förra gången vi var där. Jag skulle bli förvånad om vi inte åker dit fler gånger.

Vi fick uppgradera till business class på ditvägen vilket innebar en fantastisk start på resan. Man fick champagne direkt man steg ombord på planet och sedan en mycket god trerätterslunch. Efter det var vi så trötta av all mat och dryck så vi somnade ett tag i våra vickbara fåtöljer.

På flygplatsen gick det ovanligt snabbt. Kön till passkontrollen var inte särskilt lång och eftersom vi kom först från vårt plan gick det väldigt smidigt. De första väskorna vi såg på rullbandet var våra och vi tog en taxi till hotellet och var på plats i rummet ca 1.5 h efter att vi tog mark i USA. I Atlanta tror jag det tog tre timmar att ta sig ut ur flygplatsen...

Hotellet, Trump Soho, var jättefint. Eftermiddagen ägnades åt promenad uppåt på Manhattan och avslutades tidigt på Blue Smoke, ett ställe med fantastiska ribs och en genuin USA-känsla.

Torsdagen inledde vi med frukost på Balthazar, en fransk bistro med omtalade frukostar som låg på samma gata som vårt hotell. Därefter var det shopping som gällde. Flera timmar spenderades på Macy's, världens största varuhus.

Torsdag kväll åt vi middag på China grill som vi fick rekommenderat av några vänner. Vi åt en mycket god mindre avsmakningsmeny och gick därefter på High bar, en rooftop bar med utsikt över delar av New York.

Fredagen inledde vi med mer shopping på Century 21 vid Ground Zero som är ett stort varuhus med märkeskläder och outletpriser. Därefter promenerade vi över Brooklyn Bridge. Lunch åt vi på Duke's, ett ställe som vi var på förra gången när vi var i NY. På fredag kväll hade vi bokat bord på Gordon Ramsays New York restaurang. Där åt vi avsmakningsmenyn som var bra, men inte fantastisk, den var lite för traditionell/gammalmodig för att vara superb.

På lördag morgon skulle vi ta tunnelbanan till Harlem och gå runt där men på grund av diverse underhållsarbeten i tunnelbanan klev vi istället av i närheten av MOMA, Museum of Modern Art, och gick in dit. Museet har många verk av europeiska konstnärer som Picasso, Matisse, Monet m fl. Den amerikanska avdelningen var tyvärr stängd vid vårt besök vilket gjorde att vi endast fick se en tavla av Andy Warhol.

Lunch åt vi på Joe's Shanghai restaurant, amerikaniserad kinamat med massor av socker, jättegott! Givetvis hann vi med en hel del shopping och ett glas champagne på Hotel St. Regis.

På kvällen var vi trötta av allt promenerande så vi åt middag i närområdet på en italiensk restaurang, Barolo. De hade en helt fantastisk carpaccio till förrätt men huvudrätten var inte mycket att hänga i julgranen. Därefter hamnade vi på Cupping Room Café där ett jazzband spelade livemusik, mycket trevligt. Efter en liten promenad i området avslutade vi kvällen på Peep där de hade fantastiska drinkar!

Söndagen, vår sista dag i NY inleddes med frukost på Balthazar där vi åt frukost även första morgonen. Vi gick lite senare på en kort shoppingtur och åt lunch på Lombardis pizza, omtalat för att ha de bästa pizzorna i NY. De var verkligen goda och helt enorma men det är ju inte helt överraskande efter att ha varit i USA några gånger.

Ruelse

Imorgon åker jag och maken till New York. Jag har sett fram emot resan hur länge som helst och har verkligen längtat till att åka dit bara jag och han.

Men nu har jag fått sådan ruelse, ångest, samvetskval you name it för att åka bort och vara ifrån Love ända tills på måndag morgon. Jag vet att han kommer att ha det hur bra som helst med farmor och farfar. Det är inte det mina känslor handlar om. Det handlar helt och hållet om mig själv. Att vara långt borta, att inte kunna påverka och att framför allt bara vara ifrån Love så lång tid, det är det som skrämmer mamma-hjärtat.

Hur kunde vi boka en resa som går så långt bort? Hur tänkte vi när vi bestämde att vi skulle vara borta så länge? Det är frågor som jag ställer mig själv nu...

Men jag måste försöka slappna av och invänta det första telefonsamtalet från makens föräldrar imorgon kväll som med största sannolikhet kommer att säga att Love har haft det jättebra med dem första dagen och att allt har gått hur bra som helst.

En stor dag

Igår var en stor dag i vår familj. Efter flera månaders intensiv träning gick Love äntligen själv omkring här hemma. Och vad lycklig han var, han formligen tjöt av glädje när han antingen sprang eller vinglade fram på sina små ben. Hans föräldrar var också mycket lyckliga och stolta, det är en stor milstolpe som nu är uppnådd.

Vi var på Skansen igår tillsammans med Loves morbror och kusin. Det fanns massor av fina djur att titta på. Roligast var nog grisarna. Farligast var fåren, oj vad Love grät när ett får satte igång att bräka, han blev så rädd.

Sedan åt vi tapas på Sangria tapasbar på Vanadisplan. Att sitta på uteservering i 27 graders värme är inte helt fel.

Min hårvärld

Om man köper en shampooflaska och en balsamflaska från samma märke är det nästan alltid mer i shampooflaskan. Varför då? Ska man använda mer shampoo och mindre balsam varje gång man tvättar håret? Eller räknar tillverkarna med att fler personer i ett hushåll använder shampoo jämfört med balsam?

Varför heter det förresten shampoo - vilket fult ord...

Och varför har en del av dessa märken konstruerat flaskorna så att shampoot är stående, med korken uppåt medan balsamet har korken nedåt?

Och varför vill jag envisas med att försöka stava shampoo med sch när jag vet att det absolut inte stavas så? Det kommer liksom automatiskt när jag skriver.

Och hur länge ska man tappa massor av hår efter det att man fått barn, det har ju nästan gått 14 månader nu. Tur att jag har mycket hår!

Maken har sommarfrisyr med kortrakad skalle. Ibland skulle jag också vilja göra så men det vågar jag ju absolut inte. Men det skulle vara så enkelt och skönt. Finns det något mysigare än att smeka en nyrakad skalle? Ja, förmodligen finns det det, men det är en annan femma. Nu använde jag mig av ordet mysigt. Jag gillar inte det ordet. Jag tycker bättre om trevligt, gosigt och egentligen alla andra ord som är synonymer till m-ordet.

I onsdags var jag på vaxning. F-n alltså man vet att man lever när man är där. Tur att man glömmer bort hur ont det gör mellan gångerna.

Jag skulle behöva klippa mig också men när ska jag kunna göra det? Har själv inget bra svar på den frågan. Och Love skulle behöva gå till en riktig frisör för hans hår växer värre än gräs och vi föräldrar är inte de bästa frisörerna.

No more hair issues for today. Tror jag.

Tillbaka i verkligheten

Nu är vardagen här, det är slut på semester och roligheter. Nu är jag och Love ensamma hemma igen efter några veckors semester i Luleå och i stugan. Och verkligheten ser lite annorlunda ut nu än innan sommaren. Många av mina kompisar som har varit hemma med sina barn har nämligen börjat jobba så vi har lite färre mammor och barn att umgås med nu vilket förstås är lite tråkigt. Men några är fortfarande hemma så helt ensamma är vi inte.

Love övar och övar på att gå. Det har varit hans sommarprojekt och pågår fortfarande. Han kan gå, och har vid flera tillfällen gått ända upp till sex steg själv, men just nu vågar han inte släppa taget. Han håller helst i ett av mammas eller pappas (eller någon annans) fingrar när han går men så fort man släpper sätter han sig ner eller gråter förtvivlat som att han är helt övergiven.

Annars så gillar han fortfarande hushållsredskap skarpt. Dammsugare av alla sorter är fortfarande högintressanta. Man ser honom i stort sett hela tiden bärandes på en stekspade, en visp eller något annat och utforskar också gärna städartiklar och kastruller. Utomhus är han väldigt intresserad av alla sorters bilar, och hundar förstås. Vovve är nog det första ordet han sa, förutom mamma och pappa förstås.

Nu är det bara två veckor kvar till vår NY-resa, vi längtar!

Mellanlandning

Vi är hemma i Sthlm igen för en kort mellanlandning. Vi kom hem igår kväll, maken jobbar idag och jag har förberett handling och ska även "storhandla" på Hötorgshallen så att vi har allt kött som behövs inför alla grillningar.

Det är hett i Sthlm. Hett ute och hett inne. Men det ska tydligen bli svalare ganska snart.

Och det är alltid lika skönt att komma hem när man varit borta en längre tid. Även om det är jättetrevligt att vara hemma hos sina föräldrar så är hemma alltid hemma. Jag tror också att Love tyckte det var skönt att komma hem. Han kröp iväg och lekte själv med alla sina leksaker en lång stund i morse.

Snart på väg hem igen

Luleåvistelsen börjar gå mot sitt slut. Som vanligt går tiden hur fort som helst. Man tänker när man kommer upp att man har hur mycket tid som helst men inser helt plötsligt att det nästan är slut. Hur kan det vara så - att tiden går så fort? Och visst går tiden snabbare ju äldre man blir?

I lördags var vi på en fantastisk bröllopsfest. Mina två yngsta morbröder gifte sig med sina respektive. Vigseln var bara för den närmaste familjen men sedan hölls bröllopsfesten på Blackis i Svartöstaden. Det var god mat, rörande tal och roliga människor. Tack till de fantastiska brudparen för en underbar kväll!

Det var också första natten för oss som vi sov utan Love som var hos sin farmor och farfar och det gick hur bra som helst!

Semester!

Idag börjar semestern! På eftermiddagen åker vi till Luleå där vi stannar i 11 dagar. Därefter blir det mellanlandning hemma en dag innan det blir stugan! Ska bli sååå skönt! I Sthlm är det 25-30 grader varmt varje dag nu och det skulle fortsätta över helgen men i Luleå ligger det väl kring 20. Så länge det inte regnar är jag nöjd.

Alla gör på sitt sätt

Jag följer Alex Schulmans blogg och idag skrev han ett inlägg om de kommentarer han ibland får om hur han och hans blivande fru (som också skrev om detta idag) sköter deras dotter Charlie. Det är fantastiskt intressant hur folk orkar lägga sig i varenda liten detalj. Men å andra sidan har de valt att visa upp så pass mycket av deras liv i bloggen så de får nog också räkna med en hel del kritik av förståsigpåare.

Ibland kan man stöta på någon sådan, och det kan man göra var som helst, som har åsikter om hur man har vagnen, vilken sorts bil man har, varför man ibland låter barnet gråta, och så vidare. Katrin skriver också om detta.

När vi är ute i solen har Love inte alltid på sig solhatt. Han har heller oftast inte på sig långbyxor och långärmat under sommaren, det måste ju vara förskräckligt att ha det i den här värmen. Och han har oftast inte skor på sig i parken. Han får smaka av de flesta saker som vi äter, även bullar och annat innehållande socker och han får ibland kex som litet mellanmål eller distraktionsmoment eller för att ha något att göra en liten stund. Vi gör inte enligt mallen hela tiden men jag hoppas och tror att det är det bästa för vår lille Love. Och det måste ju vara förfärligt jobbigt att göra 100% "rätt" hela tiden som förälder. Jag tror förresten inte att det går, till slut orkar man inte hålla på att vara "perfekt". Alla gör på sitt sätt och det får man acceptera. Jag hoppas inte att jag uppfattas som en sån där förståsigpåare som har åsikter om hur andra i min närhet gör med sina barn, jag vill verkligen inte vara en sån.

När jag blir stor...

...ska jag ha en egen dammsugaraffär. Undra om Love tänker så när han beundrande beskådar dammsugaraffären på Odengatan...

Måste han hålla på så?

Måste Rafael Nadal, tenniskungen, hålla på att dra ut byxorna från rumpan inför varje boll som ska spelas? Det ser inte särskilt trevligt ut men det är väl ett av hans många omständliga förberedelsemoment inför nästkommande boll. Det är ganska irriterande att han tar så vansinnigt låååång tid på sig.

Har han inte tänkt på att prova någon annan byxmodell?

Varm helg!

Maken hade semester i fredags så vi tog en långhelg i stugan. Det var helt underbart där ute nu, man vill ju stanna där hur länge som helst. Längtar till vår semester där ute, från 22 juli kommer vi att vara där ca två veckor.

25-30 grader varmt och strålande solsken hela helgen. Love har trivts som fisken i vattnet och suttit flera timmar i poolen som han fick från sin mormor och morfar i födelsedagspresent. I söndags var vi till en badplats vid en sjö i närheten och till och med en badkruka som jag vågade mig på ett dopp i värmen!

Vi har gjort nyttosaker som att tvätta altanen inför oljning, klippa gräset och rensa i en av rabatterna. Värmen gjorde att vi inte ens såg all fotboll som var på tv, vi lyssnade på radio istället. Och drack en mojito, med egenodlad mynta, gott!

Helgens grillning blev mycket lyckad.

Middag fredag:

Hälleflundra i citrusmarinad, gräslöksdressing, grön bönsallad och kokt färskpotatis.

Middag lördag:

Ankbröst, smålökar kokta i rödvin och muscavadosocker, grillad sparris, apelsincognacsås och risotto.

Abstinens

Två dagar utan fotbolls-VM. Vad gör man istället? Nu har man ju vant sig att det är matcher varje dag.

Lilleman är lite snuvig men sover förvånansvärt bra på nätterna, det är dagssömnen som blivit mer lidande under hans snuva.

Man blir lite förvånad när man går ut på morgonsidan och upptäcker att det är mulet och nästan lite kalla vindar. Jag har ju vant mig vid 20-25 grader och sol nu. Men det kommer tillbaka - redan imorgon ska det bli vaaaaarmt!

En vecka kvar till semester nu, den börjar på fredag nästa vecka och då åker vi upp till Luleå. Vi flyger i år. Ingen bilfärd med åksjuk pojke. Vi tänkte hyra bil där men det kostar ju över 4000 kr så frågan är hur vi gör...

Blommor

Maken kom visst ihåg bröllopsdagen, bara inte direkt på morgonen. Han hade med sig jättevackra röda rosor när han kom hem efter jobbet.

3 år

Idag har jag och maken 3-årig bröllopsdag, tydligen kallas det för läderbröllop. Vi har på makens initiativ ätit frukost på Zink grill. Fast det hade nog inte med bröllopsdagen att göra för jag misstänker att han har glömt att vi har bröllopsdag idag. Han har då inte sagt något. Jag har till och med köpt en liten present som han får ikväll. Förutom det tänkte jag ordna med en liten överraskning i form av champagne och olika smårätter.

Ikväll är det dessutom första kvällen på länge då det inte är fotboll på tv. Känns lite konstigt måste jag säga. Ser fram emot fredagens och lördagens kvartsfinaler!

Maradona

Varför har Maradona så stor kostym? Han är visserligen väldigt liten men nog har de väl kostymer i små storlekar i Argentina? Eller sömmerskor/skräddare som kan hjälpa honom?

Midsommar

Imorgon är det midsommarafton. Den ska firas i stugan tillsammans med mina svärföräldrar. Midsommar är för mig en av årets viktigaste högtider tillsammans med julen. I övrigt är jag inte så brydd om t ex påsken - annat än att man får några dagar ledigt då. Förra årets midsommarafton var en aning annorlunda. Det var den 19 juni, två dagar efter det att Love hade kommit in i vår familj, och den firades på BB Stockholm - men de hade i alla fall midsommarmeny där.

Årets midsommarmat består av sillunch på dagen och grillat (självklart) lite senare. På menyn står ribs med cole slaw, bertilsås och färskpotatis i ugn. Det vattnas redan i munnen när jag tänker på det. På lördag blir det hängmörad entrecote med avocadobearnaise och tomat- och vitlökspotatis. Mumma!

Det verkar dessutom bli fint väder och det gör ju inte saken sämre.

Eftersom svärföräldrarna är här ska de vara barnvakt på eftermiddagen och då ska jag passa på att åka och storhandla. Skönt med lite egen tid...

Storkillen

Idag var jag och Love på bvc, han fick två vaccinationssprutor som man får vid ett års ålder. Den ena sprutan gjorde förfärligt ont så det blev en del gråt och tandagnisslan.

Vid ett års ålder är han 80,5 cm lång och väger 11,25 kg. Han ligger fortfarande ungefär en kurva över medel på både vikt och längd, men så har han ju också en ganska lång far att brås på.

Första kalaset

Igår hade vi kalas för vår storkille Love som fyllde ett år i torsdags. Vi var nio vuxna och fem barn på plats i Tegnérlunden. Jag bakar verkligen inte ofta men dagen till ära gjorde jag självklart en tårta!

Love fick flera fina presenter men den bästa presenten var nog en alldeles egen dammsugare. Det är lycka!

Överraskning med stort Ö

Överraskningen jag talar om är givetvis Daniel Westlings tal på bröllopet. Det var helt fantastiskt. Jag har sett det flera gånger och jag gråter varje gång jag ser det. Jag och och många med mig blev nog väldigt överraskade, jag trodde knappt han kunde prata. Men det kunde han verkligen!

Olle Westlings tal var också mycket varmt och fint medan Kungens tal kändes mer stolpigt och opersonligt.

Hela bröllopet var roligt att följa. Och fint väder fick de också, vad härligt!

Dricks eller inte?

När jag/vi är på restaurang ger vi 99% av gångerna dricks när vi betalar notan. Det har väl hänt nån enstaka gång när vi inte har varit nöjd med varken mat eller service att vi struntat i det som en markering.

Ibland när man är på restaurang med ett sällskap kan dricksandet bli lite pinsamt. Vissa ger aldrig dricks och en del är mer generösa. I USA vet man att man måste ge 15% i dricks. Gör man inte det kan personalen bli väldigt upprörd. Man lämnar inte en restaurang utan att dricksa. Det kan också vara bra att veta när man väljer restaurang eftersom man alltid måste lägga på minst 15% på priserna. Mig veterligen finns det ingen drickspraxis i Sverige.

Ett ståhej utan dess like

Ingen har väl undgått att höra talas om det kungliga bröllopet på lördag. Det är väl till och med nästan så att man börjar ledsna på det innan det har varit. Media har varit fullproppat med nyheter och icke-nyheter om den kommande händelsen i många veckor nu. Det känns som att det blir lite väl mycket. Och hotellen i Stockholm rear ut sina rum, tydligen är anstormningen inte alls lika stor som man trodde. Eller så tror folk att det är fullt och har undvikit att över huvud taget försöka leta efter hotellrum.

Men jag säger bara det att Daniel Westling måste vara upp över öronen förälskad i Victoria. Att ge sig in i det han ger sig in i nu är en prestation i sig. Han har väl gradvis vant sig vid uppmärksamheten men tänk också på hans familj - den här bröllopsföreställningen var nog inget de hade tänkt sig komma att delta vid när Daniel var yngre. Jag tycker nästan lite synd om dem. Det är ju bara att tänka på sig själv och sin egen familj ifall de hade hamnat i en liknande situation, fast det är kanske svårt att tänka sig in i hur det är på riktigt.

Självklart ska jag titta på "spektaklet", det råder inget tvivel om det.

Strålande inledning på födelsedagen

Solen skiner och det är varmt ute. Vi har redan varit ute en sväng på förmiddagen och nu ligger storkillen och sover för att samla kraft för eftermiddagens vistelse i parken. När pappa kommer hem blir det presenter. Det kom några paket med posten idag och vi har också köpt en liten sak till honom. Kalas blir det på söndag!

Födelsedag!

Imorgon fyller Love 1 år! Tänk att det redan hunnit gå ett år sedan den lille varelsen kom in i vårt liv, alldeles liten och hjälplös. Nu är han ju stora killen!

Är det ett skämt eller?

Jag lämnade in makens skräddarsydda skjorta för lagning. Den hade ett litet hål i ärmen. Visst sa sömmerskan, det kan hon lätt fixa. Så här blev resulatet. Det är alltså en rosa skjorta och hon har sytt med vit tråd. Det ser mer ut som att hon har fått ett raseriutbrott på skjortan och sytt allt vad hon kan åt alla möjliga håll. Slutresultat: skjortan måste slängas.

Och så här står det på skyltfönstret. Jag rekommenderar er INTE att anlita henne... Kemtvätten ligger på Upplandsgatan i samma kvarter där vi bor.

Lilleman åksjuk

Love har blivit åksjuk. Han tycker inte alls det är roligt att åka bil. Han vrider och vänder sig och gnäller och gråter. Ibland snurrar ögonen runt, han blir alldeles svettig trots lite kläder och kyla i bilen och man ser att han mår jättedåligt. Han har kräkts ett antal gånger. Bilresorna blir med andra ord begränsade. Vi åker inte bil med honom mer än vi måste. Före helgen fick vi åksjuketabletter via bvc som vi provade både i fredags och i söndags, till och från stugan. Resultatet var väl begränsat. Han tycker fortfarande det är väldigt jobbigt att åka bil men han kräktes i alla fall inte.

Vad gör man? Vi kan ju inte sluta åka bil. Pratade med läkaren imorse som sa att det kan vara snabbt övergående men om det inte är det då? Kan man vända honom framåt i bilen? Det är inte att rekommendera men det kanske så småningom är den enda utvägen.

Fotbolls-VM är här!

Fotbolls-VM är igång, vilket är helt underbart för oss sportälskare. Vad som inte är lika underbart är de förfärliga vuvuzuelorna som publiken i Sydafrika förpestar matcherna med. Jag förstår liksom inte vitsen med dem. De för ju bara ett enormt oväsen, de förhöjer inte stämningen på matcherna alls och de överröstar eventuella ramsor. Hörde något på radion idag om att de eventuellt skulle förbjudas men jag hörde tyvärr inte från när.

Märker dock att jag inte hänger med lika mycket som förut i vad som händer och sker i fotbollen. Inte maken heller för den delen. Vi såg bägge ut som frågetecken när vi såg Beckham i kostym på Englands bänk igår.

Snart dags för Tyskland-Australien, en kvart till avspark!

Klaga inte...

Nu är värmen i Stockholm och håller oss i ett hyfsat hårt grepp. Efter ett tag är det lätt att det börjar klagas på värmen men snälla gör inte det. Tänk i så fall tillbaka på den hemska vintern som vi hade, det var ju förfärligt.

Eftermiddagarna tillbringas med andra föräldralediga och barn i Tegnérlunden ett stenkast härifrån. Tidigare, innan jag fick barn, tyckte jag alltid att det var så tragiskt med barn i stan som tvingades leka i parker. Nu har jag ändrat åsikt. Där träffar vi andra barn och när barnen är så pass små som Love är så räcker det här alldeles utmärkt.

Förra veckan, vid knappt 11,5 månaders ålder var Love 78,5 cm lång och vägde 10,74 kg. Han har börjat släppa så smått när han står upp men än så länge bara kortare stunder så gåendet är nog en bit bort. Han försöker säga ord som mamma, pappa och vovve och lyckas väl hyfsat med det.

Turkiet

Veckan i Turkiet var riktigt bra. Allt gick bara fint med Love. Resan dit och hem gick bra trots att det var mitt i natten båda vägarna, han åt som en häst och trivdes bara fint i solen och värmen och även i vattnet trots att det var lite kallare badvatten än han är van med. Hotellet, Lara Resort är fantastiskt fint och otroligt barnvänligt.

Modemhaveri

När vi kom tillbaka från Turkiet fungerade inte vårt modem. Snacka om datorabstinens. Har bara snabbkollat mail där borta så när vi kom hem hade jag massor av saker jag ville kolla i datorn. Men icke sa nicke, det gick inte. Telefonen har inte heller fungerat så vi har känt oss lite handikappade kan man säga. Men igår fick vi ett nytt modem så nu fungerar det igen. Halleluja!

Packar

Vi packar och packar och det tar aldrig slut känns det som. Det är helt otroligt hur en så pass liten familjemedlem som Love kan generera så pass mycket packning! Men så har vi säkert tagit med oss för mycket, vi garderar oss t ex med ett antal matburkar om Love inte vill äta "deras" mat. Han är i en mellanålder där han äter en del "vuxenmat" med oss men inte fullt ut.

Avresa i eftermiddag 17.40, ankomst Turkiet 22.25 (en timmes tidsskillnad). Lara here we come!

Status: vändningen är här?!

Vilken otäck sjuka det är den där kräksjukan... Jag blev sjuk i onsdags kväll och har varit dålig ända till och med igår kväll. Idag är första dagen det känns bättre även om jag fortfarande inte har någon matlust och ibland drabbas jag också av illamående. Jag trodde att maken skulle klara sig men igår drabbades han också, fast av en något lindrigare variant med kräkning och febertopp. Love verkar i alla fall vara på bättringsvägen och det är väldigt skönt. Däremot har han fått några slags utslag som, enligt vår husläkare som vi var till igår, är relaterade till magviruset. De blommar upp hastigt och kan komma över i stort sett hela kroppen, för att sedan försvinna lika fort.

Nu måste vi börja operation röjning här hemma. Det blir en aning rörigt när hela familjen är sjuk samtidigt, plus att vi har en resa att förbereda oss inför. På tisdag åker vi till Turkiet så vi måste börja tvätta och fixa inför resan så snart vi orkar.

Jag blev knockad

I onsdags vid 18-tiden drabbades jag av något som måste vara den ökända vinterkräksjukan. Lite konstigt kanske med tanke på tidpunkten på året.

Jag blev helt utslagen, har aldrig varit med om något liknande. Hela onsdagskvällen tillbringades mer eller mindre på ett ställe och jag behöver inte skriva vilket, för det antar jag att ni fattar. Natten genomleds halvt sovande, halvt vaken och gårdagen genomleds darrigt och kraftlöst. Till slut var jag tvungen att försöka äta igår på kvällskvisten och efter det kändes det något bättre. Men det känns fortfarande inte helt bra.

Maken verkar ha klarat sig. Love har haft någon variant på kräksjukan men inte lika häftigt som jag har haft, han har kräkts ett par, tre gånger om dagen i några dagar. Igår kräktes han "bara" en gång så vi får verkligen hoppas att han är på bättringsvägen.

Garderobsrensning

Förra veckan rensade jag min garderob. Gamla kläder, nyare kläder och till och med splitternya, helt oanvända kläder! Vilket konsumtionssamhälle man (jag) lever i. Högen blev rätt så stor och då har jag ännu inte gått igenom alla byxor ännu...

Sover längre

Nu kan jag konstatera att det inte bara är en tendens. Jag vågar mig till och med på ett konstaterande. Love sover "länge" på morgnarna. Han vaknar oftast mellan 7.30 och 8.00 vilket man får se som superbra. Och det har han gjort i typ fyra veckor nu så det är ingen tillfällighet.

Dessutom sover han ganska ofta hela nätter. Förra veckan fyra hela nätter, veckan där före tre så tendensen där är tydlig, fler hela nätter med tiden så snart sover han nog hela nätter permanent. Förhoppningsvis i alla fall.

Att ha en liten pojke som somnar nånstans kring 20-tiden och sover så pass länge gör ju livet helt och fullt uthärdligt. Men som jag skrivit tidigare vet jag hur snabbt saker och ting kan ändra sig med små barn...

Trevlig brunchöverraskning

I söndags bjöd svärföräldrarna på lunch på restaurang Carl Michael på Djurgården. Den ligger farligt nära Gröna Lund så med risk för att de skulle servera "slabbig snabbmat" hade jag inga höga förväntningar när jag gick dit.

Det visade sig att de hade en brunchtallrik med tio smårätter. Man fick välja kött- eller fisktema så jag och maken tog en av varje som vi delade på. Massor av smårätter bars in och varje liten rätt var en smaksensation! Helt klart en av de bästa bruncher jag ätit. Äggröran med lax var fantastisk liksom det porcherade ägget, revbensspjället och framför allt forellen - den var helt fantastisk!

Besviket återbesök

Vi hade ganska höga förväntningar inför fredagens middag på Gondolen men de infriades inte. Förmodligen lever Gondolen vidare på sitt goda rykte och sin fantastiska utsikt men någon matmässig upplevelse bjöds vi inte på, tvärtom.

Först och främst fick vi inte bröd förrän förrätten kom in och det tog ca 40 minuter. Jag hade efter moget övervägande valt hälleflundra till förrätt. Hälleflundra är min favoritfisk om man tillagar den på rätt sätt. Gondolens sätt att tillaga den på var inget annat än ett klockrent stolpskott. Jag serverades en kylskåpskall, torr bit fisk med trista tillbehör i form av betor. Citronkrämen till var det minst dåliga. Maken tog sparris med skinka, betydligt roligare än min förrätt...

Vid varmrättsvalet velade jag också: lamm, kalvinnanlår eller ungtupp. Maken tog ungtupp så jag satsade efter servitrisens rekommendation på kalvinnanlår. Det skulle jag inte ha gjort. Köttet var lite segt. Potatistillbehöret skulle innehålla anklever men det märkte jag inte av. Det var helt enkelt en tråkig rätt. Makens ungtupp var bättre men inte på något sätt superbra.

Personalen kändes inte särskilt uppmärksam eller kunnig. Vi överlät vinvalet på dem men fick inte någon särskild förklaring till varför de valde som de gjorde.

Det lär dröja innan vi besöker Gondolen igen för att äta...

Rekord?

En kväll förra veckan köpte jag klänningar. Resultatet av min shoppingrunda följer nedan.


Tid i affärer: ca 60 minuter

Antal köpta klänningar: 9

Antal köpta kjolar: 2

Antal provade plagg: 0


Det måste väl vara något slags rekord, eller hur. Dagen efter lämnade jag igen fyra klänningar och en kjol så fem klänningar återstår. Måste bestämma om jag ska behålla alla fem eller lämna igen ytterligare någon.

Ditt och datt

I helgen var vi i stugan. Vädret blöd på blandad kompott, mest tråkigt, men också lite fint på söndag. Självklart blev det flera grillningar! Karrékotletter fredag, hemgjorda hamburgare till lördagslunch och hängmörad entrecote till lördagsmiddag. Hem ganska tidigt på söndag - träff med mammagruppen inklusive alla pappor i Tegnérlunden. Mycket trevligt.

Love har blivit mycket mer verbal - eller åtminstone så låter han helt plötsligt mycket mer. Det är mycket dadada och papapa och andra gutturala ljud. Han är skitsöt när han tar till den mörka rösten, rynkar sina ögonbryn och samtidigt bankar något i bordet eller golvet.

I måndags var jag hem till en kompis som är relativt nybliven mamma, igår var det mammagrupp i parken och idag ska en före detta arbetskamrat komma på besök. På fredag kommer mina svärföräldrar så då blir det middag för mig och maken på Gondolen. Lördag barndop, Loves kusin Tuva ska döpas i Adolf Fredriks kyrka. Undra om Love blir döpt nån gång? För mig har det inte varit så jätteviktigt och det är väl därför det inte blivit av antar jag. Maken tycker det är viktigare men hans förmåga att ta tag i såna där saker och boka nåt är ytterst begränsad så det blir nog inget.

Ganska "fullt upp" med andra ord och man bokar ju inte gärna in mer än en sak per dag nu när man är "ledig". Varför skulle man?

Aprilskämt

Undra hur många som gick på det här aprilskämtet? Roligt var det i alla fall!

Roligast just nu

Det roligaste på TV just nu är Svenska Hollywoodfruar, eller egentligen är det Maria Montazami som är roligast. Hon är helt underbar, vilken människa! Läs hennes blogg här, hon skriver på samma sätt som hon pratar...

Jag ser också kommissarie Winter som SVT filmatiserat. Produktionen är bra, men jag gillar inte Magnus Krepper som Erik Winter. Han passar helt enkelt inte. Kommissarie Winter är enligt min uppfattning lång, mörk och stilig. Han klär sig fläckfritt i italienska kläder och skor och njuter av livets goda. Inte rufflig som Krepper. Men i övrigt är serien okej.

Bertilsås - ultimat grillsås

Det finns två sätt (eller flera?) att göra den ultimata och väldigt enkla grillsåsen, Bertilsås. Vi gör det oftast på följande sätt...

Blanda ihop...
1 hackad rödlök eller gul lök
1 pressad vitlöksklyfta
ca 2-2,5 dl Heinz chilisås
ca 1 msk curry (eller mindre om man tycker smaken blir för stark)
Man kan droppa i några droppar tabasco om man känner för det också.

Ett annat sätt att göra Bertilsåsen är att fräsa löken och låta såsen puttra ihop som i detta recept. Den blir lite mildare på så sätt men jag föredrar nog den "råa" varianten. Den passar perfekt till allt grillat kött och kyckling. Jag har inte provat den till fisk men det kanske också skulle fungera.

Vårkänsla i Stockholm

I helgen har det varit jättefint väder och det ser ut som att det fortsätter idag i alla fall. Solen skiner och temperaturen kom upp emot 15 grader igår. Var i stugan och satt ute på altanen, mycket härligt! Grillen har självklart använts både i fredags och lördags. I lördags grillades favoriträtten, ribs med coleslaw, bertilsås och klyftpotatis. Vi har haft besök i stugan hela helgen med kortspel och sena kvällar. Lite galet alltså. Så nu, efter helgen, är man trött...

När lilleman vaknar ska vi gå iväg och göra ett pass åt honom inför vår Turkietresa 18 maj. Eftersom han inte gärna vill gå till frisören får han ha sitt galna hår precis som han vill ha det!

Bästa vännen dammsugaren

Natten mot måndag sov Love jättedåligt. Han vaknade massor av gånger. På måndag kväll rustade vi oss för en jobbig natt. Vi bäddade i gästrummet ifall vi skulle behöva dela upp natten och turas om att springa in till Love.

Han sov hela natten mot tisdag utan att vakna. Han sov även nästa natt helt utan att vakna. Men som jag skrivit tidigare har jag lärt mig att inte ta ut något i förskott. Men det är ju onekligen ett positivt tecken att han sovit TVÅ hela nätter i rad.

För att få vara ifred på toaletten några minuter på morgonen tar jag till ett finurligt knep. Jag ställer fram dammsugaren och Love blir som förtrollad. Han kan sitta i en kvart och bara titta på den. Han beundrar den, blir som förtrollad och sitter och vrider och vänder på den, ställer sig upp mot den, håller i slangen, klappar på den. Den är nog hans bästa vän för tillfället förutom mamma och pappa förstås.

Stugpremiär

Vi åker till stugan om ett tag, första gången sedan i höstas. Det ska bli skönt att komma dit och intressant att se vad Love tycker om att vara där. Det återstår att se hur vi ska rymmas i bilen. Vi har väldigt mycket packning, det blir ju extremt mycket saker när man har en liten pojke. Vagn, barnstol, kläder, mat, sängkläder, resesäng, handdukar är några av alla saker som ska med. Fullt med andra ord. Kanske läge för den där combibilen snart?

Galen vecka

Igår var jag ute på lokal igen, det blev en mycket trevlig tapasmiddag på Sangria tapasbar. Det här har med andra ord varit en helt galen vecka eftersom jag varit ut på middagar både onsdag och torsdag och det har väl inte hänt sedan Gud vet när. Det var ett jättetrevligt tapasställe med goda smårätter. Det godaste var en getostfylld pimientos del piquillo. Vi var till och med tvungna att ta in två portioner av denna rätt. Vi frågade om getostfyllningen och den var ganska enkel: spansk getost, basilika, vitlök (solo), olivolja, salt och peppar. Det måste jag absolut prova göra hemma!

En annan galen sak lyssnade jag på när jag gick hemåt. Karlavagnen i P4 är ett fantastiskt program. Just igår var det en som ringde in och berättade om bumsofanter, figurer som man kan hitta i naturen, om man tittar riktigt noga alltså, och om man har en väl utvecklad fantasi...

Drömmen ska bli verklighet

Nu har vi bokat! 25-29 augusti kommer vi att vara i New York! Jag och min make, utan Love. Helt galet alltså. Vi kommer att bo på detta hotell. Jag är så exalterad över resan att jag knappt kan uttrycka mig. Det har länge varit en dröm att åka tillbaka dit och att nu kunna förverkliga det är magiskt.

Love kommer att vara hemma med sina mor- eller farföräldrar medan vi är borta och roar oss.

Om att saker inte är statiska

Har man barn är tillvaron inte statisk. Man ska inte tro att något "är" på ett visst sätt bara för att det varit så i några dagar.

Love har nämligen börjat sova längre på morgnarna. Numera vaknar han oftast 7.15-7.45 vlket är utomordentligt bra. Fullständigt humana tider att vakna. Idag var det dock ett "undantag" när han vaknade 6.45. I Luleå vid påsk vaknade han oftast vid 6-tiden. Det är inte en okej tid att vakna, det är alldeles för tidigt både för föräldrar och barn men barn förstår tyvärr inte sitt bästa så det finns inget annat att göra än att stiga upp hur trött man än är.

Är det något vi lärt oss är det att inte ta ut något i förskott. Bara för att något varit på ett sätt i några dagar är det definitivt inte säkert att det blir på samma sätt kommande dagar. Det sker alltid förändringar. Har man fått in en bra rutin för nattsömn eller matning eller nåt liknande kan man vara säker på att den rutinen förändras inom en ganska snar framtid. Barnet blir sjukt eller nåt annat stör och då får man liksom börja om från början igen. Men man kan ju hoppas att man lagt en bra grund för framtiden.

Mammor på stan

Ikväll är det dags för värsta utekvällen, och det händer inte särskilt ofta vill jag påpeka. Jag och de andra mammorna från vår mammagrupp ska gå ut på lokal. Vi ska äta på Tranan och därefter går vi nog på Grill och softar. Då återstår frågan vad vi ska prata om. När vi träffas pratar vi mestadels barn och det är väl inte så konstigt eftersom det är våra barn som förenar oss och som fått oss att lära känna varandra. Men nu har vi en ledig kväll tillsammans - utan barn.

Akademisk kvart

Visste du var uttrycket akademisk kvart kommer ifrån? Man beslöt vid Lunds universitet för länge sedan att börja undervisningen kl. 8.15. Kyrkklockan inne i stan ringde klockan 8 och de unga akademikerna skulle då ha 15 minuter på sig att ta sig till skolan. Smart, eller hur.

Hela natten

Love har sovit hela natten. Utan att äta, utan att be om hjälp med att stoppa in nappen. Märkligt, jag skrev ju om det igår i bloggen. Själv vaknade jag till några gånger i natt och vid 04.30 var jag tvungen att gå och kolla med lilleman att allt var som det skulle. Och han andades och sov sött och fridfullt som bara bebisar kan. Mamman kunde slappna av. 6.30 vaknade han i morse och har sedan dess varit på ett strålande humör. Nu sover han förmiddagsluren.

Love har upptäckt toalettstolen, den är mycket intressant. Han gillar att stoppa ner handen där när man spolar. Lite äckligt tycker jag nog så jag brukar sprita hans händer efteråt.

Efter påsken

Sedan vi kom tillbaka från Luleå har Love sovit länge på morgnarna. Länge innebär i det här fallet 7.15-8.00 vilket är så otroligt mycket roligare än när han slår upp sina klarblå ögon kl. 06.00 och tycker att det är en perfekt tid att starta dagen. Det här är ju humant, inget snack om den saken. Han äter dock fortfarande välling på natten. Frågan är om vi ska ta tjuren vid hornen och vänja honom av med det eller om han kommer att sluta av sig själv.

Vissa nätter måste man också upp och stoppa in nappen i hans mun. Jag har försökt lösa det problemet genom att lägga flera nappar i hans säng. Det brukar sluta med att han somnar med en napp i munnen och en napp i vardera hand. Men det innebär ändå inte automatiskt att han stoppar in nappen själv i munnen om han vaknar på natten. Det är ju bekvämare om mamma eller pappa kommer in i hans rum och gör det.


Det är numera full aktivitet från morgon till kväll. Det ska krypas men framför allt så ska det stås. Han ställer sig, sätter sig, ställer sig igen, sätter sig, och håller på så hela tiden. Saker ska undersökas. Han är särskilt intresserad av diskmaskin, dammsugare och kylskåp. Vad skulle jag göra utan dessa saker? Nyfikenheten är enorm, viljan att lära sig likaså. Ibland blir det vurpor och det är inte roligt men tyvärr något som "hör till".

Bättre

Love har sovit bra de två senaste nätterna. Så skönt, nu börjar jag nästan känna mig som en människa igen. Var det omställningen att sova på ett nytt ställe som ställde till det? Eller var det utvecklingsfasen han är i? Eller var det kanske tand nummer två som tittade upp i förrgår som ställde till det? Svar på frågorna får vi tyvärr aldrig.

Idag blir det en sväng på stan och därefter besök hos svärföräldrarna. Loves faster och kusin är också där och hälsar på. Hon heter förresten Tuva. Ni kan ju gissa hur många gånger namnen Love och Tuva har blandats ihop och blivit Lova, Tuve, Luva och så vidare.

Vår vistelse i Luleå

Jag och Love är i Luleå sedan i söndags. De tre nätter vi sovit här har varit Loves sämsta tre nätter i rad någonsin. Jag är helt slut, färdig, kaputt. Han har vaknat typ minst en gång i timmen i stort sett hela nätterna, senaste natten var möjligtvis något bättre. Som tur är kan jag vila lite på dagarna men när man inte sover blir man ju inte sig själv. Att bli utsatt för sömndeprivation är lika med tortyr. Jag har ingen aning varför det är så här. Hade jag haft det hade jag försökt göra något åt det. Det kanske är att han sover på ett ställe där han inte är van att sova - lukter och ljud är annorlunda. Det har gått smärtfritt tidigare när vi varit här så det borde dock inte vara det som är problemet men man vet ju aldrig. Barnen genomgår visst också någon slags utvecklingsfas vid nio månaders ålder och det kan jag då verkligen hålla med om. Det händer otroligt mycket i Loves liv just nu. Han har precis lärt sig krypa, lärt sig ställa sig upp, fått sin första tand och börjat äta mat som innehåller små bitar. Det är klart att sådana förändringar märks.

Vem ska få bestämma?

En 31-årig totalförlamad kvinna vädjar till Socialstyrelsen om att hon vill ha hjälp med att dö. Komplicerat är bara förnamnet.

Vem är det som i slutändan är ansvarig för att fatta "dödsbeslutet"? Är det kvinnan själv som kan sägas vara ansvarig? Kvinnans anhöriga? Kvinnans läkare? Någon på Socialstyrelsen? Eller är det beslutsfattare ännu högre upp? Kvinnan kan ju fatta beslutet att hon vill dö men hon kan inte utföra handlingen.

Och vad händer om man ger okej till att avsluta kvinnans liv. Var drar man i så fall gränser? Vem ska kunna bli erbjuden dödshjälp? Att definiera vem eller vilka som ska kunna få dra nytta av dödshjälp måste vara nästintill omöjligt.

Hur vet man att det inte kommer fram något mirakulöst hjälp-/botemedel mot just hennes åkomma nästa år eller året där efter? Det där har säkert läkarkåren och andra experter bra koll på men under har ju skett förr.

Man ska väl ha människors bästa i åtanke när man formulerar lagar och policies kring sådana här ämnen men jag är absolut inte avundsjuk på beslutfattarna.

Likgiltighet inför slutspelet

Just nu känns det som att jag inte alls bryr mig om det kommande hockeyslutspelet för laget i mitt hjärta finns inte med där. Där finns bara lag jag ogillar olika mycket. Mest ogillar jag Skellefteå. Därefter Brynäs och Färjestad. Timrå gillar jag inte eftersom de "slog ut" oss. Minst ogillar jag nog Djurgården och Frölunda. HV är helt okej och Linköping är för mig helt egala. Men såna här känslor brukar ändra sig också under matchernas gång. Helt plötsligt känner man att man önskar att ett lag ska vinna mer än nåt annat, ibland kommer känslorna som en överraskning, ibland inte.

Tand på G

Idag såg jag nåt vitt som blänkte till i Loves mun. Jag försökte titta - givetvis totalt impopulärt hos den lille killen som gjorde allt för att mamman inte skulle kunna se - och visst är det en liten tand som är på gång. En stolt mamma sms:ar direkt till pappan och ringer till mormor och berättar att Love håller på att få sin första tand. Man är ju lite fånig.

Distans

Nu har några dagar gått sedan den bittra förlusten. Egentligen kan man ju konstatera att Luleå inte missade slutspelet i den här matchen. I teorin är ju en match i 22:a eller 35:e omgången lika viktig som den i lördags. Vi har massor av uddamålsförluster under denna säsong. Det är en orsak. Vi hade inte någon "notorisk" målskytt som t ex Harju. Abbottarna slutade i princip att producera efter halva serien, målvakterna har inte varit de allra bästa och ibland har jag ifrågasatt Rograrnas coachning.

Vad kommer att hända inför nästa säsong? Vem stannar, vem kommer? Vem eller vilka ska träna Luleå? Vilka målvakter? Många frågor, få svar. Jag har själv väldigt dålig koll på kontraksläget inför nästa år, måste ta en titt på det.

Jag måste bara skriva att jag beundrar H-läktarens insats i sista matchen och i många andra matcher. Det var fantastisk stämning och det var verkligen synd att 6000 supporters inte kunde få ett bättre slut på säsongen.

Det känns fortfarande tomt, så j-la tomt och tråkigt men jag slutar inte älska Luleå Hockey för det.

Magsjuka

Igår kväll kräktes Love två gånger och i morse kräktes han i samband med frukosten. Inte kul. Nu har han i alla fall ätit välling och ligger i sängen och förmiddagssover. Jag hoppas verkligen han får behålla det han ätit. Jag mår fortfarande fruktansvärt illa men det kommer inte ut något. Maken är fortfarande frisk.

Magsjuka? Matförgiftning?

Igår åt vi en tre rätters meny hemma.

Till förrätt: halstrade pilgrimsmusslor och räkor med sparris och balsamico.


Varmrätt: lammracks med palsternackspuré och rotsakspytt.


Efterrätt köpte vi på italienska restaurangen snett över gatan: tiramisu.

Tyvärr har jag idag lite svårt att uppskatta maten idag eftersom jag i samband med efterrätten blev illamående. Illamåendet höll i sig hela natten och idag har inte varit någon höjdardag. Var det månne en liten magsjuka eller nån slags matförgiftning? Varken Love eller maken har i alla fall drabbats.

Tomt

Det är så tomt, så fruktansvärt tomt. Man har väntat sex månader på julafton och så tas julafton bort från agendan. Det var julaftonsstämning igår men bara nästan... Vi får inte vara med bland de andra barnen och leka när julklappssäcken ska börja delas ut.

Det är bara hockey, jag vet, men det är så bittert, tråkigt och ledsamt. Men är man inte bättre än så när det gäller får man bita i det sura äpplet. Gör man inga mål vinner man inga matcher och ingen kan ens skylla på Mattias Modig för den här förlusten. Han gjorde allt han kunde men det gjorde inte resten av pojkarna. Vi ägde puckinnehavet men vi var aldrig någonsin livsfarliga framför deras mål, det var mycket hörnsnurr men väldigt lite pang på. Vi tog inte den avgörande kampen och dessutom kampade Timrå bättre.

Sex månaders väntan på en ny säsong, sedan drygt 50 tråkiga matcher innan det eventuellt kommer någon rolig match. Varför är man Luleå Hockey-supporter?

Hur spännande får det bli?

Lördag 18.30 börjar det. Luleå möter Timrå hemma i en direkt avgörande match om vilket lag som ska ta sig till slutspel. Jag orkar inte analysera gårdagen så himla mycket men jag kan nöja mig med att konstatera att Luleå inte är i någon superform medan Timrå är på G. Jag hoppas och tror att Luleå ska kunna ta den poäng som behövs men jag är livrädd att trycket från hemmapubliken blir för mycket för spelarna så att det låser sig för dem.

Hur kunde de som lägger programmet av serien veta att just Luleå och Timrå skulle vara involverade i streckstriden?

Ett litet kraftpaket med outtröttlig motor

Love har förändrats och vad fantastiskt det är att se förändringarna som händer i den lilla kroppen. Han lärde sig åla för ett par veckor sedan och har för några dagar sedan även börjat att krypa. Och med krypningen kom även viljan att ställa sig upp och utforska saker. Han ställer sig än så länge bara på knä men även ett fall från den höjden rakt in i vardagsrumsbordets glassida gör ont och ger blåmärke på kinden. Men fem minuter senare gör han om samma sak igen utan att ha den minsta tanke på vad som nyss hände.

Hans utveckling de senaste veckorna har gått i raketfart. Från att ha varit ett ganska lugnt barn som nöjt sig med att ibland sitta still i famnen och mysa eller ligga på mage på golvet i babygymmet är han numera ett mobilt litet kraftpaket med outtröttlig motor. Och motorn verkar fungera på topp trots att han på grund av en liten förkylning matvägrar och bara äter välling för tillfället.

Han kan också bli riktigt arg när han inte får ta sig dit han vill. Datorn är exempelvis förbjudet Loveområde, och det tycker han inte alls om. Han vrider och vänder på sig och försöker klättra över allt som kommer i hans väg för att ta sig dit han har tänkt oavsett om han får eller inte.

Det känns som att min föräldraledighet går in i en helt annan dimension nu. Nu är den lugna tiden över.

Att lämna ut sig

Jag är förundrad över hur mycket folk lämnar ut sig och sina liv på internet. Vissa skriver i bloggar, hemsidor och på facebook om sitt känslo- och sexliv och utelämnar i stort sett ingenting. Och man lämnar inte bara ut sig själv utan också människor i ens omgivning.

Det finns människor som är involverade i konflikter som beskriver dem ingående. Det finns människor som är bedragna eller har bedragit någon som skriver om detta. Sedan finns det självklart de som skriver om sitt nuvarande förhållande och dess upp- och nedgångar.

Men vad händer om relationerna tar slut. Allt varar inte för evigt. Och allt finns sparat någonstans. Det går inte att ångra sig när man väl publicerat. Det går väl att ta bort inlägg men det finns alltid arkiverat någonstans. Läskigt eller hur.

Traditioner är till för att följas

Läser Amanda Widells krönika om hennes och maken Alex Schulmans helgtraditioner. Jag skrattar och känner igen mig eller snarare oss.

Vi gillar traditioner. Vi gillar att saker och ting är som de brukar vara. Vi uppskattar oftast inte förändringar. Vi reflekterar över det och undrar om vi är tråkiga men svarar oss själva efter ett tag att vi inte alls är det. Det är inte det att vi inte gör nya saker men vissa saker ska man inte ändra på för att de fungerar så väldigt bra.

När jag funderar över våra traditioner inser jag att de ganska ofta handlar om mat.

Vi äter på Texas ganska ofta (eller åtminstone innan Love kom in i vårt liv - nu hämtar vi ofta mat därifrån). De gånger vi försökte äta på en annan av de olika Texasrestaurangerna som finns har vi ofta blivit besvikna. Någon gång så besviken att det kändes helt onödigt att över huvud taget ha försökt sig på att äta på Östermalm istället för i Vasastan.

Vi har nog provat det mesta på menyn men håller oss för det mesta till biff/entrecote eller ribs. Då vet man vad man får, det är mycket liten risk att bli besviken.

Jag kommer också ihåg sommaren för tre-fyra år sedan då Texas helt plötsligt hade bytt ägare och all personal var ny. Skulle det bli lika bra, skulle det vara lika trevligt att äta där var frågor vi ställde oss. Det blev bra - efter ett tag i alla fall.

Frukosten ska vara på ett sätt under veckan och ett annat sätt på helgerna. Då blir det (om vi inte GI:ar) färskt bröd från bageriet på hörnet, nypressad apelsinjuice (eller Brämhults) och en stor kanna te. Ibland ett kokt ägg till det. Lördagsmorgnar i stugan är Melodikrysset ett självklart inslag men inte i lägenheten, det är liksom inte samma sak.

Den kanske viktigaste traditionen för vår del är kvällsfikat. Det finns inget som skulle kunna ta bort det från oss. Enda gångerna vi inte kvällsfikar är när vi lagar sen middag och äter när Love har somnat, då hinns det oftast inte med. Och det är ingen enkel apparat när vi fixar kvällsfikat. Vi gör en stor kanna te och tillbehör till det. Tillbehören varierar självklart med avseende på kosthållningen.

Att vi sedan älskar att prova på att ny mat, laga en varierad kost både till vardags och till fest och att äta på nya, spännande restauranger är kanske motsägelsefullt men det är bara så det är.

Hur ska detta sluta?

Det drar ihop sig. 2 omgångar kvar av hockeyns elitserie. Luleå möter Rögle på bortaplan och vid vinst kan vi vara klara för slutspel om både Modo och Timrå förlorar. Högst osannolikt alltså. Modo möter Södertälje, som fortfarande saknar en massa avstängda och skadade spelare. Timrå möter Djurgården.

Luleå har inte haft jättelätt mot Rögle under säsongen så det är inte bara att åka dit och hämta hem tre poäng. Pressen kan ställa till det. Det kan bli hur nervöst och spänt som helst och låsa sig totalt om det vill sig illa. Det såg inte särskilt övertygande ut senast hemma mot SSK trots att Tälje saknade typ elva ordinarie spelare. Med ett fungerande spel hade det varit en munsbit. Nu blev det visserligen seger men inte på ett sätt som gjorde mig trygg inför framtiden. Klubbdirektör Stöckel skickar tårta till Skellefteå efter poängen mot Modo, undra om han ska skicka en tårta till Södertälje om de vinner ikväll?

Jag är ganska säker på att HV o co där uppe i toppen av tabellen håller på Luleå för de vill nog mycket hellre möta Luleå istället för t ex Modo eller Frölunda som ju faktiskt också är indragna i det här. Om Luleå, Timrå och Modo vinner och om Frölunda förlorar sin match mot Skellefteå, vilket inte är helt otroligt, är de också nere i träsket.

Tjejer, tjejer, tjejer

I princip alla våra kompisar som har fått barn den senaste tiden har fått tjejer. I fredags fick ett par av våra bästa vänner välkomna sin lilla flicka till världen och jag var helt säker på att det skulle bli en liten pojke men jag hade visst fel...

I mammagruppen är det Love och fyra tjejer. Så Love är med andra ord omgiven av tjejer till höger och vänster, vart han än tittar är det tjejer. Nästan i alla fall. Två små pojkar har fötts de senaste månaderna i vår bekantskapskrets men de umgås vi inte så där jättemycket med.

Love har med andra ord massor av tjejer att leka med och att kramas med. Vilken lycka för honom!

Några bilder

Vansinnigt roligt

Det bästa man har sätter man på bordet! I det här fallet köksbordet hos Loves mormor och morfar. Här har mamma, mormor eller morfar sagt något jätteroligt, Love skrattar så han håller på att kikna...

Äta själv

Det är jätteroligt när man får prova äta själv tycker Love. Efter varje sådant tillfälle får man nästan sanera hemmet och Love. Det kommer mat i stort sett överallt, och med lite tur kommer det även lite i munnen...

Bästa leksaken

Loves favoritleksak när vi var hos mormor och morfar var en enkel träslev. Så här nöjd kan man vara när man får leka med den!

Illa illa

Nu är det illa. Jag har sett hockey, Modo-Skellefteå, och jag har varit tvungen att heja på SAIK. Det tar emot men nu kan ju Luleå inte längre fixa slutspelsplatsen på egen hand utan måste lita till att andra lag förlorar. Som tur var kvitterade de med typ 0 sekunder kvar och Modo fick bara en poäng under ordinarie tid. Förlängning pågår.

Kasta sten i glashus

Det klagas på sörlänningar och oförmågan att få undan snön från vägar och andra ställen men det funkar tydligen inte alltid så bra uppe i Luleå heller. Förra veckan rasade taket på Coop Arenas b-hall in. Man ska inte kasta sten när man själv bor i glashus som det gamla ordspråket säger.

En vecka i Luleå

Förra veckan var jag och Love hos Loves mormor och morfar i Luleå. Vi åkte dit i söndags och kom hem i lördags. Vädret söndag-onsdag var uselt. Först snöstorm, sedan "bara" vanlig storm. Vi hade nästan kunnat lämna vagnen hemma, inte vill man gå ut på promenad i sån't där väder. Vi har självklart också hälsat på hos Loves farmor och farfar, men i övrigt har vi inte träffat så många vi känner utan mest bara umgåtts hemma. Bokar man inte upp träffar innan är det lätt att det rinner ut i sanden eller i snön eller hur man nu säger, tyvärr.

Igår firade jag och maken att det var 15 år sedan vi blev tillsammans! Efter att Love gått och lagt sig blev det champagne, hälleflundra, vitvinssås och andra godsaker. Vi tittade också på kort från några av våra 15 år tillsammans och det är ju skönt att se att man inte har åldrats alls sedan 20-års åldern he he he.

Love har varit småsnuvig och hostig sedan vi var i Luleå men i natt har han sovit bättre så jag tror att han är frisk nu. Igår storhandlade vi och köpte en ny bilbarnsstol till Love plus en resesäng som vi bland annat ska ha i stugan i sommar.

Luleå Hockey är under isen eller åtminstone under strecket. Modo har gått förbi och verkar ha hittat storformen. Luleå har ingen form just nu. Gör man inga mål vinner man inga matcher och när den egna målvakten dessutom kastar in puckar åt motståndarlaget så vinner man definitivt inte. Det sägs att Anders Nilsson inte får stå för att han inte varit bra på träning men om Modig inte är bra på match så borde väl det vara snäppet värre. Just nu lutar det åt att det inte blir slutspel för Luleå men historiskt sett har vi rest oss ur såna här lägen och vi får väl hoppas på en upprepning.

Videosnutt

Här kommer nu en videosnutt där Love ålar, det låter dock som att han inte är helt nöjd vid det här tillfället, han kanske är lite lat av sig och tycker det är lite jobbigt... Han vill nog också mycket hellre vända om och åla sig bort till vagnen...

Ålning pågår

Love har börjat åla! Efter nå'n månad av "krypträning" med sina föräldrar när både jag och maken har legat på golvet och visat hur man ska göra började han idag åla. Men inte var det på grund av oss... Vi hade mammagrupp hemma hos oss och en av tjejerna i gruppen kan krypa sedan ett tag tillbaka. Hon måste helt enkelt ha förklarat för honom på bebisspråk hur han skulle göra för helt plötsligt började han åla sig fram. Eller så ville han bara imponera på tjejerna. Det roligaste han vet just nu är att åla sig fram till vagnen som står i hallen och rulla däcken fram och tillbaka alternativt slicka på däcken. Och de är ju jätterena - NOT!

Vinst mot Norge igen

Är inte de här byxorna fruktansvärt fula? Norges curlinglag glider omkring på isen i röd-vit-grå-rutiga jokerbyxor. Jag är definitivt inget modeorakel. Det fattas bara en narrmössa med pinglor för att fullborda den fula klädseln. Det kanske kommer till semifinalen.

Nog är de svenska mössorna som blivit så uppmärksammande betydligt snyggare än de norska byxorna. Vi vinner mot Norge där igen. Haha.

Tvärstopp

Over and out. Hockeyturneringen är slut för Sveriges del. Svenskarna klarade inte av slovakerna som hade enorma problem med Norge. Illa illa, hur illa? Jätteilla. Usch, usch, usch!

Jag missade första perioden men såg alla målen. Sverige går bort sig vid flera tillfällen och slovakerna tar vara på lägena. Slovakerna gör det också svårt för Sverige och Sverige lyckas inte hitta nyckeln som kan låsa upp slovakernas försvar. Henrik Lundqvist hade ingen lysande dag på jobbet, det är inga lätta lägen han får mot sig och försvaret ställde inte alltid upp på bästa sätt men ändå...

Vilken uppvisning

Sverige hade uppvisning i gårdagens OS-stafett. Toppinsatser från första till sista åkare och vad skönt att se att även en norrman (Hjelmeset) kan gå in i en så kallad Brink-vägg!!! Det var för övrigt nästan lika skönt att Sverige vann som att Norge inte vann. Jag klarar inte av Petter Northugs äckliga spurter och hans löjliga uttalanden om svenskarna.

Alla svenskar gjorde bra ifrån sig men det blir Hellner på sista sträckan som får ta åt sig den största äran. Han ryckte från sina efterföljare på ett målmedvetet och kraftfullt sätt. De jagande hade inget att sätta emot och framför allt så orkade inte Northug ta in när Hellner drog ifrån.

Anders Södergren. Vad kul att han äntligen får sin guldmedalj! Det finns nästan ingen idrottsman som verkar så genuint trevlig, glad och positiv och som efter det senaste året fullt av motgångar har kommit igen på ett fantastiskt sätt och visar otrolig styrka!

Oj vad fint det här guldet satt!

Norgehistoria

Norge är nu historia i den olympiska hockeyturneringen men höll på att skapa en helt annan historia när de var mycket nära att skaka om slovakerna i kvartsfinalen i morse. Jag såg slutet av matchen och det var riktigt nära att norrmännen kvitterade i slutet.

Omskakad blev också Lubos Bartecko. Här är obehagliga bilder som visar hur hans huvud slog mot isen efter en ful tackling av en norrman.

Svensk kvartsfinal mot Slovakien imorgon bitti kl 6. Den matchen måste man ju se. Det känns som semifinalläge med tanke på slovakernas slappa Norgematch.

Visst är det förresten så att pitebor bräker när de pratar? Jag tycker det låter så när experten Renberg sitter i studion och pratar.

Det stora trafikkaoset

I stora delar av södra Sverige råder ett fruktansvärt trafikkaos. Jag kan nog också hålla med kritiken som undrar om vi inte borde vara bättre förberedda med tanke på var på kartan vårt land ligger. Men det är väl inte så enkelt. Tunnelbanetågen samlar på sig mängder med is och bromsarna slutar fungera och det är tydligen inte så enkelt att åtgärda. Det brukar väl liksom reglera sig själv vid normala vintrar men icke den här vintern. De senaste vintrarna har varit milda och snöfattiga medan denna vinter varit lååång, snörik och kall.

Ofta kommer kritik från norrlänningar om undrar och raljerar över hur det kan bli ett sådant kaos här nere. Det undrade jag också förut men nu har jag liksom insett den vida skillnaden mellan trafiklägena.

På Essingeleden kör det ca 150 000 bilar per dygn. Blir det snökaos där leder det med största sannolikhet till köer och eventuellt också olyckor. Blir det olyckor blir det köer. Det blir inte bara kö från ett håll utan även i mötande körfält. Varför då kan man ju undra. Tittköer. Folk är nyfikna, så enkelt är det. Jag vet inte hur många kör på exempelvis Bodenvägen under ett dygn men det rör sig väl om något tiotusental. En viss skillnad alltså.

Och i kollektivtrafiken är det helt andra dimensioner. I Stockholm är det för tillfället problem med både pendeltåg och tunnelbana. Ett fullsatt tunnelbanetåg tar ungefär 1 500 personer. Tio inställda tåg innebär således 15 000 personer som inte kan ta sig från ställe A till ställe B. I Luleå t ex består kollektivtrafiken av ett tiotal busslinjer. Det är väl klart att det skapar problem om ett par bussar från något bostadsområde utanför centrum ställer in sina turer men inte av denna kaliber.

Vi är hur som helst glada att bo i stan. Då behöver man inte bli strandad i sin förort. Jag har oavsett väder 7 minuters promenad till jobbet (fast nu "jobbar jag hemma") och maken har 20 minuter.

Det blev som han sa...

Helena Jonsson som var Sveriges största medaljhopp innan OS får åka hem tomhänt. Hon kanske har köpt några souvenirer men några medaljer får hon inte med sig hem. Fiasko? Ja kanske men Staffan Eklund talade ju om Magdavarning redan på Idrottsgalan och han visste inte hur rätt han fick. Fast det var nog inte det han menade...

Skidskyttarna tog bara en medalj totalt och det var nog några för få för att att det ska bli godkänt med tanke på framgångarna i världscupen tidigare under säsongen.

Damskidåkarna är sjuka och det är väl Anna Haag som fått det av Emil Jönsson som sen har spridit det vidare. Det kanske borde införas pussningsförbud under OS? Utan några av deras bästa åkare blir det ingen medalj där.

Ikväll är det damernas storslalom och herrarnas skidstafett. Medaljchanser i bägge grenarna när Anja och Hellner o co är i farten igen. Det ska bli mycket spännande att följa.

Mer snö och ännu mer längtan till våren

Vintern tar aldrig slut i Stockholm. Det har snöat en himla massa fredag och lördag och idag snöar det igen. Igår var det 20 grader kallt så det var inte heller så roligt.

Jag längtar till vår och sommar. Tänk vad skönt när man kan ta sig ut tillsammans med sina föräldralediga kompisar och sitta ute i det fina vädret! Utan att behöva bylsa på sig och Love en massa kläder och utan att behöva dra en trögkörd vagn på moddiga och isiga gator och utan att behöva oroa sig för att istappar ska falla ner från taken.

Operation barnsäkring måste göras i detta hem snarast. Love har blivit väldigt nyfiken av sig på vad som finns i kökslådor, badrumslådor och allt han kan komma åt. I morse klämde han fingret i en kökslåda och det blev aj aj och storgråt. Det var som tur var inget allvarligt.

Snart kryper han nog. Han tar sig ideligen upp i krypställning och står och gungar på alla fyra. Han fattar ännu inte riktigt hur han ska ta sig framåt men han tar sig åt alla andra håll på något underligt sätt.

Han är nu drygt åtta månader gammal, väger 9,6 kg och är 75,5 cm lång enligt gårdagens mätningar på bvc. Och så är han ju förstås världens finaste.

OS

Igår var det sprintstafetter i OS.

Herrarna tog sig inte vidare från semin. Hellner var fantastiskt duktig men hans kollega Teodor var inte särskilt framgångsrik.

Damerna Kalla och Haag ledde hela loppet men tog silver och konstigt nog kändes det som en besvikelse men i det stora hela måste man ju säga att det var väldigt bra gjort. Fast det var nog många som hade hoppats på mer. Jag tyckte de körde precis så som de kunde för att försöka skaka av sig de andra lagen. Det borde däremot gå att tjäna mer tid på växlingarna så det får de jobba på i framtiden.

I curlingen hänger det både på Sverige och på andra länder om Sverige ska kunna ta sig vidare till semifinal. För damerna går det bättre och i lag Anette Norberg har vi ett stort medaljhopp.

Ikväll är det skidskyttestafett för damerna. Inga större förhoppningar om medalj där. Visserligen har Sverige vunnit en världscupsstafett innan OS men med den form ryssar och tyskor och andra är i känns en medalj väldigt avlägsen.

Äntligen något som hjälper

I flera år har jag haft ont i rygg och axlar på olika sätt. Jag har bland annat gått till olika massörer för att få lindring men inget har hjälpt på lång sikt.

Nu har jag varit hos en kiropraktor två gånger och det verkar faktiskt göra underverk för min rygg. Han justerar obalanser i kroppen genom att öka/normalisera rörlighet i leder och genom att ta bort spänningar i muskler.

Gud så skönt att eventuellt kunna återgå till ett liv där det normala är att INTE ha ont någonstans i ryggen/kroppen. Det krävs naturligtvis också egen träning. Jag har fått några övningar som jag ska göra hemma men det skulle även vara bra att stadigt komma igång med styrketräning. Dock verkar det som att så fort jag börjar träna blir jag förkyld vilket leder till ett nytt träningsuppehåll med svårigheter att komma igång igen...

Hockeyn

Sverige vann enkelt mot Finland i morse. Nu såg jag inte hela matchen men av det jag såg kändes svenskarna överlägsna. Finnarna hade inte mycket att komma med, inte ens i power play. Nu blir det svensk kvartsfinal mot Slovakien.

Mats Sundin var gäst i hockeystudion. Jag såg för övrigt Mats promenera på Östermalm härom veckan tillsammans med fru och hund. Hunden var ivägen för barnvagnen, det var så jag såg honom...

Love är frisk nu efter en halvkrasslig vecka. Han har dock inte återfått matlusten helt ännu vilket jag verkligen hoppas att han snart får för det är jobbigt att hålla på att kriga när man ska äta, jag är rädd att det ska skapa mattrauman hos honom. Igår vägrade han t ex äta middag men i morse slukade han sin grötportion utan problem. Han smittade ner mig så jag har också varit förkyld några dagar men nu känns det bättre. Maken kände också av halsen i morse men hoppas att det bara är tillfälligt.

Medaljlös söndag

Igår kväll blev det inga svenska medaljer och inga nya tårar från min sida. Närmast en medalj var nog Björn Ferry men darrigt skytte i sista stående förstörde den chansen. Helena Jonsson gör ännu en halvdan insats och ACO överraskar mer negativt än positivt. De individuella skidskyttegrenarna är över, endast stafetterna återstår och det blir förmodligen inga medaljer för de svenska lagen där.

Kalle Grenemark måste vara den mest positiva människan i hela världen. Om jag fick en krona för varje gång han har sagt: "kan hon bara hålla ihop det här nu och skjuta fullt i resten av skjutningarna då kan hon vara med och fajtas om en medalj", då skulle jag vara rik nu. När han sedan summerar Helena Jonssons OS-tävlingar tycker han det är skönt att hon fick ta med sig ett så positivt resultat från sista tävlingen. Vaddå positivt? Hon blev ju inte bättre än tia och kan inte göra annat än att försöka glömma OS och sikta på världscupen istället. Där är hon lugn, trygg och stabil.

Jag gillar inte krönikörer som alltid anstränger sig för att skriva negativt. Igår i DN var det en krönika om OS-kommentatorerna och jag såg inte ett enda positivt ord där. Det var bara gnäll. Kritik ska vara konstruktiv men det var verkligen inte den här krönikan. Jag tänker inte ens skriva ut namnet på krönikören för jag antar att han gillar att få uppmärksamhet för sina ultranegativa krönikor. Själv så älskar jag OS och jag tycker samtliga programledare, experter och kommentatorer gör ett bra jobb!