Det stora trafikkaoset

I stora delar av södra Sverige råder ett fruktansvärt trafikkaos. Jag kan nog också hålla med kritiken som undrar om vi inte borde vara bättre förberedda med tanke på var på kartan vårt land ligger. Men det är väl inte så enkelt. Tunnelbanetågen samlar på sig mängder med is och bromsarna slutar fungera och det är tydligen inte så enkelt att åtgärda. Det brukar väl liksom reglera sig själv vid normala vintrar men icke den här vintern. De senaste vintrarna har varit milda och snöfattiga medan denna vinter varit lååång, snörik och kall.

Ofta kommer kritik från norrlänningar om undrar och raljerar över hur det kan bli ett sådant kaos här nere. Det undrade jag också förut men nu har jag liksom insett den vida skillnaden mellan trafiklägena.

På Essingeleden kör det ca 150 000 bilar per dygn. Blir det snökaos där leder det med största sannolikhet till köer och eventuellt också olyckor. Blir det olyckor blir det köer. Det blir inte bara kö från ett håll utan även i mötande körfält. Varför då kan man ju undra. Tittköer. Folk är nyfikna, så enkelt är det. Jag vet inte hur många kör på exempelvis Bodenvägen under ett dygn men det rör sig väl om något tiotusental. En viss skillnad alltså.

Och i kollektivtrafiken är det helt andra dimensioner. I Stockholm är det för tillfället problem med både pendeltåg och tunnelbana. Ett fullsatt tunnelbanetåg tar ungefär 1 500 personer. Tio inställda tåg innebär således 15 000 personer som inte kan ta sig från ställe A till ställe B. I Luleå t ex består kollektivtrafiken av ett tiotal busslinjer. Det är väl klart att det skapar problem om ett par bussar från något bostadsområde utanför centrum ställer in sina turer men inte av denna kaliber.

Vi är hur som helst glada att bo i stan. Då behöver man inte bli strandad i sin förort. Jag har oavsett väder 7 minuters promenad till jobbet (fast nu "jobbar jag hemma") och maken har 20 minuter.