Gårdagens skörd i OS blev ett silver och här var det mer tårar förstås. Man skulle kunna tro att jag är gravid så mycket som jag gråter men det är jag inte. Idrott är bara något som berör mig väldigt starkt.
Haag silvrade och som hon gjorde det. Flera gånger trodde jag att hon inte skulle orka längre men hon spurtade ner sina konkurrenter totalt. Charlotte Kalla var frånkörd sedan länge och hade inget med slutstriden att göra. Jag tyckte inte alls hon var så "kall" som hon sa själv att hon var efter sitt fall utan att hon stressade för att komma framåt men det kanske var rätt vad vet jag.
Andra svenska kraschen kom igår då Järbyn flög, snurrade några varv och tappade medvetandet, fick en hjärnskakning och tack och lov inte mer än så.
Det lilla jag såg i början av gårdagens hockeymatch tydde på en ganska ointressant tillställning. Dessutom verkar svenskarna ha haft lite bekymmer med Vitryssland vilket vi får hoppas är en inställningsfråga även om man tycker att inställningen borde finnas där efter vitrysslandshistorien i Salt Lake 2002. Såg lite av finnarnas match mot Tyskland nu på morgonen och de körde verkligen över sina motståndare. Sverige möter Finland på måndag morgon och Sverige brukar nästan alltid slå lillebror Finland i viktiga sammanhang men jag har inte riktigt koll på hur viktig den här matchen egentligen är.
Det är snöoväder i Stockholm. Det finns snart inga ord kvar för hur mycket jag längtar bort från snön och till våren. Dessutom är det kallt, nu på morgonen är det elva minusgrader. Vintern har varit ovanligt lång, kall och snöig här i Stockholm, så här har det aldrig varit under min tid som boende i huvudstaden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar