fredag 19 februari 2010

En bragd

Det Anja Pärson gjorde igår var inget annat än en bragd. Att komma tillbaka på det sätt hon gjorde efter den vådliga kraschen är ett mirakel. Själv hade man ju för det första aldrig någonsin funderat på att resa sig upp ur sängen om något liknande hänt mig. Det ska väl också sägas att sannolikheten att det händer mig är minimal eftersom jag inte åker utförsåkning annat än vid mycket speciella tillfällen var tionde år eller så och då helst i typ blå backar. Och jag är ingen elitidrottare, utan på sin höjd en glad amatör/motionär.

Men Anja är en elitidrottare och en mycket speciell sådan. Det finns bara en större mästerskapsåkare, norrmannen Aamodt som fick ihop 20 medaljer på OS och VM under sin karriär. Anja har hittills 17, och hon är bara 28 år. Får hennes kropp vara hel i fortsättningen är jag säker på att hon slår rekordet. Hennes vinnarskalle är enorm. Även om hon inte vinner i världscupen kan man vara säker på att hon slår till när det är mästerskap.

Jag grät igår när Anja fick ställa sig på prispallen. Anja grät också. När har hon senast gråtit när hon blivit trea? Antagligen någon gång när hon varit så förbannad och ledsen för att hon missat guldet. Det har liksom inte varit Anjas grej att glädjas över tredjeplatser.

Snart kan man väl förresten börja fundera på om Anja platsar i samma sällskap som Sveriges största idrottare genom tiderna, exempelvis Ingo, Björn Borg och Ingemar Stenmark.

Bragdguldet? Ja kanske men det beror självklart också på vad våra andra idrottare ställer till med under året. Och tydligen också på att reglerna inte tillåter det... Jerringpriset? Anja har aldrig varit folkkär som exempelvis Magdalena Forsberg var och som både Charlotte Kalla och Helena Jonsson är. Men är det något som kan göra henne folkkär så är det gårdagens prestation och om hon finns med bland kandidaterna lovar jag att rösta på henne.

Helena Jonsson verkar förresten göra en Magda och inte palla trycket i sitt första OS. Men hon är ung och kan vara med i fler stora mästerskap framöver. Det är tråkigt när det händer men inte helt ovanligt.

Inga kommentarer: