Igår kväll gick jag och la mig 21.30. Jag orkade inte mer. Alla veckans "uppesittarkvällar" i kombination med en förkylning som gjorde att ögon och näsa rann samt en bebis som gärna stiger upp tidigt på morgnarna blev för mycket för mig. Jag var så trött så ögonen sved.
Vaknade till efter 23.30 när maken lät i vardagsrummet. Jag gick dit och hann med att se upploppet på herrarnas jaktstart och insåg då vad jag hade missat. TVÅ svenska medaljer. Och vilket lopp.
Nu har jag sett reprisen på loppet och självklart kom tårarna som ett brev på posten. Vilken insats av de svenska pojkarna och vilket lagarbete! Jag är full av beundran över deras insats. Anders Södergren och Marcus Hellner gör allt vad de kan för att hjälpa Johan Olsson efter hans ryck. Gud vad jag hade hatat om något annat land hade gjort på samma sätt. Jag är också ganska nöjd att inte Petter Northug lyckats så bra ännu i OS. Han fick visserligen brons i sprinten men hade nog väntat sig mer innan OS-tävlingarna.
Marcus Hellner har potential att bli en ny svensk skidkung i likhet med Gunde, Wassberg och de andra. En bragd? Javisst. Juryn kommer att ha svårt när de ska sammanträda senare i år och det bästa är att det kan komma fler bragder framöver.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar