Mer tårar

Igår grät jag igen till OS, men det här var en annan slags tårar än föregående kvällar.

Innan Anjas åk frågade maken om hon verkligen ska åka det här eftersom så många andra åkare innan henne hade haft problem med backen som de tävlande knappt hade fått träna i. Vi var oroliga men ändå förväntansfulla, jag trodde verkligen på medalj men hade svårt att tro att hon skulle kunna slå Vonn.

Anja åkte för en klar silvermedalj när olyckan inträffade. Usch vad jag tyckte det var hemskt. Först blir man orolig om hon över huvud taget kan röra sig och sedan tyckte jag så vansinnigt synd om henne. Så nära en medalj och så nära målet men på ett ögonblick var åket över och kanske hela OS och karriären och allt...

Som tur är verkar Anja ha klarat sig utan "allvarligare" skador men borde vara en smula mörbultad så hennes medverkan i dagens kombination är väl ganska osäker. Jag vet inte om det är modigt eller bara dumdristigt att över huvud taget fundera på att ställa upp i störtlopp igen dagen efter en så stor krasch...