Packar

Vi packar och packar och det tar aldrig slut känns det som. Det är helt otroligt hur en så pass liten familjemedlem som Love kan generera så pass mycket packning! Men så har vi säkert tagit med oss för mycket, vi garderar oss t ex med ett antal matburkar om Love inte vill äta "deras" mat. Han är i en mellanålder där han äter en del "vuxenmat" med oss men inte fullt ut.

Avresa i eftermiddag 17.40, ankomst Turkiet 22.25 (en timmes tidsskillnad). Lara here we come!

Status: vändningen är här?!

Vilken otäck sjuka det är den där kräksjukan... Jag blev sjuk i onsdags kväll och har varit dålig ända till och med igår kväll. Idag är första dagen det känns bättre även om jag fortfarande inte har någon matlust och ibland drabbas jag också av illamående. Jag trodde att maken skulle klara sig men igår drabbades han också, fast av en något lindrigare variant med kräkning och febertopp. Love verkar i alla fall vara på bättringsvägen och det är väldigt skönt. Däremot har han fått några slags utslag som, enligt vår husläkare som vi var till igår, är relaterade till magviruset. De blommar upp hastigt och kan komma över i stort sett hela kroppen, för att sedan försvinna lika fort.

Nu måste vi börja operation röjning här hemma. Det blir en aning rörigt när hela familjen är sjuk samtidigt, plus att vi har en resa att förbereda oss inför. På tisdag åker vi till Turkiet så vi måste börja tvätta och fixa inför resan så snart vi orkar.

Jag blev knockad

I onsdags vid 18-tiden drabbades jag av något som måste vara den ökända vinterkräksjukan. Lite konstigt kanske med tanke på tidpunkten på året.

Jag blev helt utslagen, har aldrig varit med om något liknande. Hela onsdagskvällen tillbringades mer eller mindre på ett ställe och jag behöver inte skriva vilket, för det antar jag att ni fattar. Natten genomleds halvt sovande, halvt vaken och gårdagen genomleds darrigt och kraftlöst. Till slut var jag tvungen att försöka äta igår på kvällskvisten och efter det kändes det något bättre. Men det känns fortfarande inte helt bra.

Maken verkar ha klarat sig. Love har haft någon variant på kräksjukan men inte lika häftigt som jag har haft, han har kräkts ett par, tre gånger om dagen i några dagar. Igår kräktes han "bara" en gång så vi får verkligen hoppas att han är på bättringsvägen.

Garderobsrensning

Förra veckan rensade jag min garderob. Gamla kläder, nyare kläder och till och med splitternya, helt oanvända kläder! Vilket konsumtionssamhälle man (jag) lever i. Högen blev rätt så stor och då har jag ännu inte gått igenom alla byxor ännu...

Sover längre

Nu kan jag konstatera att det inte bara är en tendens. Jag vågar mig till och med på ett konstaterande. Love sover "länge" på morgnarna. Han vaknar oftast mellan 7.30 och 8.00 vilket man får se som superbra. Och det har han gjort i typ fyra veckor nu så det är ingen tillfällighet.

Dessutom sover han ganska ofta hela nätter. Förra veckan fyra hela nätter, veckan där före tre så tendensen där är tydlig, fler hela nätter med tiden så snart sover han nog hela nätter permanent. Förhoppningsvis i alla fall.

Att ha en liten pojke som somnar nånstans kring 20-tiden och sover så pass länge gör ju livet helt och fullt uthärdligt. Men som jag skrivit tidigare vet jag hur snabbt saker och ting kan ändra sig med små barn...

Trevlig brunchöverraskning

I söndags bjöd svärföräldrarna på lunch på restaurang Carl Michael på Djurgården. Den ligger farligt nära Gröna Lund så med risk för att de skulle servera "slabbig snabbmat" hade jag inga höga förväntningar när jag gick dit.

Det visade sig att de hade en brunchtallrik med tio smårätter. Man fick välja kött- eller fisktema så jag och maken tog en av varje som vi delade på. Massor av smårätter bars in och varje liten rätt var en smaksensation! Helt klart en av de bästa bruncher jag ätit. Äggröran med lax var fantastisk liksom det porcherade ägget, revbensspjället och framför allt forellen - den var helt fantastisk!

Besviket återbesök

Vi hade ganska höga förväntningar inför fredagens middag på Gondolen men de infriades inte. Förmodligen lever Gondolen vidare på sitt goda rykte och sin fantastiska utsikt men någon matmässig upplevelse bjöds vi inte på, tvärtom.

Först och främst fick vi inte bröd förrän förrätten kom in och det tog ca 40 minuter. Jag hade efter moget övervägande valt hälleflundra till förrätt. Hälleflundra är min favoritfisk om man tillagar den på rätt sätt. Gondolens sätt att tillaga den på var inget annat än ett klockrent stolpskott. Jag serverades en kylskåpskall, torr bit fisk med trista tillbehör i form av betor. Citronkrämen till var det minst dåliga. Maken tog sparris med skinka, betydligt roligare än min förrätt...

Vid varmrättsvalet velade jag också: lamm, kalvinnanlår eller ungtupp. Maken tog ungtupp så jag satsade efter servitrisens rekommendation på kalvinnanlår. Det skulle jag inte ha gjort. Köttet var lite segt. Potatistillbehöret skulle innehålla anklever men det märkte jag inte av. Det var helt enkelt en tråkig rätt. Makens ungtupp var bättre men inte på något sätt superbra.

Personalen kändes inte särskilt uppmärksam eller kunnig. Vi överlät vinvalet på dem men fick inte någon särskild förklaring till varför de valde som de gjorde.

Det lär dröja innan vi besöker Gondolen igen för att äta...

Rekord?

En kväll förra veckan köpte jag klänningar. Resultatet av min shoppingrunda följer nedan.


Tid i affärer: ca 60 minuter

Antal köpta klänningar: 9

Antal köpta kjolar: 2

Antal provade plagg: 0


Det måste väl vara något slags rekord, eller hur. Dagen efter lämnade jag igen fyra klänningar och en kjol så fem klänningar återstår. Måste bestämma om jag ska behålla alla fem eller lämna igen ytterligare någon.

Ditt och datt

I helgen var vi i stugan. Vädret blöd på blandad kompott, mest tråkigt, men också lite fint på söndag. Självklart blev det flera grillningar! Karrékotletter fredag, hemgjorda hamburgare till lördagslunch och hängmörad entrecote till lördagsmiddag. Hem ganska tidigt på söndag - träff med mammagruppen inklusive alla pappor i Tegnérlunden. Mycket trevligt.

Love har blivit mycket mer verbal - eller åtminstone så låter han helt plötsligt mycket mer. Det är mycket dadada och papapa och andra gutturala ljud. Han är skitsöt när han tar till den mörka rösten, rynkar sina ögonbryn och samtidigt bankar något i bordet eller golvet.

I måndags var jag hem till en kompis som är relativt nybliven mamma, igår var det mammagrupp i parken och idag ska en före detta arbetskamrat komma på besök. På fredag kommer mina svärföräldrar så då blir det middag för mig och maken på Gondolen. Lördag barndop, Loves kusin Tuva ska döpas i Adolf Fredriks kyrka. Undra om Love blir döpt nån gång? För mig har det inte varit så jätteviktigt och det är väl därför det inte blivit av antar jag. Maken tycker det är viktigare men hans förmåga att ta tag i såna där saker och boka nåt är ytterst begränsad så det blir nog inget.

Ganska "fullt upp" med andra ord och man bokar ju inte gärna in mer än en sak per dag nu när man är "ledig". Varför skulle man?