Det har kommit en ny karl i huset

Det här skrev svärfar om Love när vi var uppe i Luleå för tre veckor sedan. Tack för den fina och skämtsamma texten om Love!

Det har kommit en ny karl i huset. En riktig karl. Han rapar och fiser helt ogenerat, ska ha mat på bestämda tider annars blir det oherrans liv. Men däremellan är han snäll. Lite tyst kanske, man skulle kunna beteckna honom som introvert, men ibland så blir det kontakt. Och då blir alla väldigt glada. Han skrattar sällan, och om det kommer en antydan tillskratt så brister omgivningen ut i jubel. Titta han skrattar.

Hur han ser ut. Ja han är lite tunnhårig, ser kanske lite ovårdad ut, frisörkåren har hittills inte tjänat några grova pengar på honom. Han är dessutom tandlös, han dreglar på ett alldeles förtjusande sätt tycker kvinnorna, och så fort han dreglar eller kräks är de där och torkar honom om munnen. Så är det.

Det är en särskild historia med hans ankomst till Luleå. Han hade suttit i baksätet på bilen och varit lugn och fin hela vägen, hade fått mat på bestämda tider hela tiden, maten kanske inte var så mycket att orda om, något enahanda om man säger så. Men som sagt, mitt på Bergnäsbron kom då snedtändningen, han gallskrek och hojtade ogenerat och ingen visste varför. För alla i bilen hade ju verkligen ställt upp för att göra resan behaglig, undvika störningar för att slippa komma i kontakt med hans hetsiga humör. Men på Bergnäsbron brast det, allt var åt helvete, vem fan hade bestämt att de skulle lämna Stockholm. Han var så förbannad att när de kom fram så fick han bäras in. Och där skulle han ha en flaska. Love dricker nämligen, helt ogenerat ligger han i soffan och dricker, och när han tömt flaskan slår han på en riktig rap så man tror att väggarna ska bågna. Och sen en riktig fis. Ja nog uppför han sig som en riktig karl alltså.

Love dricker, som jag nämnde tidigare, det är den bistra sanningen. Ohejdat. Får han inte den stimulansen så blir han helt odräglig. Läkarna säger dock att det går över, det kommer att lösa sig inom några månader. Och man får väl lita på dem.

Lite grand om måltiderna. Han kräver total uppmärksamhet, man ska titta honom i ögonen hela tiden han äter, själv säger han ingenting utan slukar allt glupskt. Det sociala livet är inte mycket att hurra för, men det kanske ordnar sig med tiden, när han vant sig vid den nya omgivningen. Han har antytt att där han ifrån var det mörkt och trångt, ingen egentlig stimulans, så nu försöker han väl bearbeta den upplevelsen så gott han kan. Det var tryggt där inne i hålan, varmt och skönt men noll stimulans. Så det här är bättre.

Men när han fått sin flaska är han som en ängel. Snäll, gemytlig, men han kräver förstås odelad uppmärksamhet men det vill ju alla riktiga karlar ha. Och säga vad man vill att han har tagit kommandot i huset, ingen verkar ha det allra minsta emot det. För som alla riktiga karlar så har Love charm. Och det förlåter ju som bekant nästan allt.

Och när man sitter med honom i famnen, jo han tycker mycket om att vara i famnen, och tittar honom i ögonen, stryker honom över kinden, ser han efter ett ögonblick så säll ut som bara en riktig karl kan se ut när han blir riktigt behandlad. Det går inte riktigt att beskriva, det ska upplevas.