Hjälpas till eller hjälpas åt?

Jag har stulit rubriken från en gammal kompis till mig som i sin blogg skrev ett inlägg om detta fenomen som aldrig verkar kunna bli slutdiskuterat.

När man lever tillsammans med en annan person i en parrelation hjälps man självklart (?) åt med sysslor som sker inom hemmets väggar. Det har vi i vår snart fjortonåriga relation fastställt för ganska länge sedan. Trots det är det lätt hänt att det blir diskussioner om städning, plockning, matlagning, handling, tömning av diskmaskin och så vidare. Vi har löst den största delen av problemet genom att anlita en städfirma som kommer hem till oss med jämna mellanrum.

Sedan är det så att jag jobbar mindre än min man vilket innebär att jag gör mer saker hemma än vad han gör. Det har jag inga som helst problem med. Jag är också den som är drivande när det gäller planering av vad som bör göras och när detta bör göras. Det är bara så det är.

På samma sätt som jag och min make har ett gemensamt hem har vi snart ett gemensamt barn att ta hand om, uppfostra och älska. Vilken skillnad det är jämfört med när våra föräldrar väntade och födde oss - då var det oftast bara mamman som gick till barnmorskan och i bästa fall (om inget viktigare stod för dörren) deltog fadern under födseln. Det känns självklart att båda två är delaktiga under graviditeten. Vi har ju bägge varit med vid tillverkningen...