Budgivning - att kastas mellan hopp och förtvivlan

Vi är med och bjuder på en lägenhet. Vi har sedan igår kväll det högsta budet men har bestämt oss för att inte höja om någon annan bjuder över. I söndags tittade vi på två lägenheter och det är den ena av dem som vi bjuder på.

Att vara med i en budgivning innebär att kastas mellan hopp och förtvivlan. I början innan budgivningen kommer igång hoppas man på att kunna lägga ett bud under utgångspriset, att ingen annan ska vilja vara med. Sedan inser man att flera vill vara med och leka och då dras man med in i spiralen.

Sedan kommer funderingarna: "kan man verkligen köpa den första lägenheten som man tittar på", "hur ser priserna på lägenheter ut nu för tiden, hur mycket kan vi maximalt tänka oss att betala för just denna lägenhet", "vad får vi ut för vår egen lägenhet" och så vidare.

Tre minuter senare: medan jag har skrivit det här har en budgivare höjt så det blir nog ingen affär för oss nu.

Ytterligare sjutton minuter senare: nu har vi ändrat oss - vi lägger ett bud till men det är definitivt det sista. Ganska definitivt i alla fall. Det här var inte lätt, inte på något sätt. "Kommer det att komma ut en bättre lägenhet på marknaden", "vad får man betala för en likvärdig men lite finare lägenhet"...