Vårvinterns återkommande våndor

Ungefär varannan dag får man sitta och våndas på plats i en hockeyarena, vid webbradion eller framför TV:n. Slutskedet av elitserien har för varje Luleåsupporter inneburit tvära kast mellan hopp och förtvivlan sex, sju år i rad. Varje år är det likadant. Ska vi ta oss till slutspel eller inte? Varje år är det lika ovisst och på något sätt har vi alltid lyckats ta oss dit. Vi är inbäddade i tryggheten att det alltid brukar ordna sig men det kanske är lika bra att ställa in sig på att vi någon gång kommer att misslyckas, det kanske är vår tur att hamna under strecket i år?!

Sedan kan jag tycka att det är konstigt att vi över huvud taget är involverade i streckstriden med det lag vi har. På pappret är Luleå klart bättre än åtminstone Skellefteå, Mora och Djurgården. Detta måste ju innebära att de spelare vi har inte är lika bra som vi tror att de är eller att tränarna inte lyckas få ut allt som går att få ut av laget. Sedan kan jag tycka att tränarnas prioriteringar inte alltid är de rätta men det lämnar jag dithän för tillfället.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Som jag kommer ihåg det så har jag varje år utan undantag firat påsk i Luleå. I år blir första gången som jag inte kommer att göra det. Vi ska nämligen åka till Teneriffa då. Hur det känns? Givetvis lite konstigt men samtidigt väldigt skönt att få se solen och ligga vid poolen! Visst kan påsken i Luleå vara underbar om vädret visar sig från sin rätta sida med soldränkta snödrivor men det kan ju också vara förfärligt så kallat aprilväder.