Ett enda stort mörker

Det är mörkt nu. Dagarna är korta. Dagsljus bara några få timmar men det är ändå knappt dagsljus för det är så grått och mulet hela tiden.

Luleå Hockey är inne i en mycket mörk period. Vill inte tala om matchen igår. Tänk att det ska vara så svårt att spela mot närmaste grannen. Jag har slutat benämna dem som "lillebror".

Kia är på djursjukhuset. Hon har något problem som de inte riktigt har kommit underfund med. Svullen mage så något står inte riktigt rätt till där. Dåliga njurvärden så hon måste börja äta annan mat. Artros i lederna. Hon får smärtstillande och vätskedropp. Hon är gammal nu, snart 12 år. Men det vill man inte riktigt inse, tanken är ju att hon ska leva för alltid.

Mina föräldrar och Kia ska åka till Stockholm för att hälsa på oss på fredag. Vi får väl se hur det blir med det. Inte kan de åka med en sjuk hund. Det måste till ett snabbt tillfrisknande för att de ska ta sig iväg hit. Det känns osannolikt. Det viktiga är att Kia blir bättre. Men det är synd att det ska behöva gå så lång tid mellan tillfällena som mina föräldrar kan träffa Love. Han utvecklas i raketfart nu.

Love är ett ljus i mörkret. Sitter i sin babysitter och gungar lite nu. Håller på att bli trött. Pratar lite halvklagande emellanåt. Nu går vi nog och vilar.

Let there be light! Eller i alla fall lite ljusare. Det skulle inte skada.